less

Blundar.

Fast oftast brukar jag nog lyssna på musik. Eller umgås med vännerna. Det är ju ändå sånt som är det goda i livet och gör att allt känns litet bättre :)

Detta inträffar titt som tätt för mig.
Brukar få total 'brain chaos' för ett ögonblick.
Sedan lyckas jag vanligtvis få grepp om situationen igen genom att försöka tänka som Brian (se. "Life of Brian" / "Helige Brian").


Regards,
G.

Tänker på vad jag kan göra, sen blir det bara jopbbigt så jag struntar i det och sitter hemma ist typ.. :)

Musik, vänner och försöker promenera..

det är alltid som mörkast precis före gryningen

ICantFeelMyLegs: Nej nej nej. Innan detblir kolsvart ;)

Stirrar i väggen eller i taket i några timmar..
Eftersom att det inte funkar ett skit så brukar det sluta med att jag super ner mig.. eller nått sånt..
Jag släpper allt ett tag..

Steem
Känns det verkligen bäst när man tagit sig upp?
Tycker det är värst när man tagit sig upp.. För då VET man att man alltid kommer falla ner igen.. O på nått sätt så är det alltid en himmla bit o falla..

Ja men alltså det är jävligt skönt o ha tagit sig upp.. En stund. Då är iaf jag jävligt lycklig o förvånad att jag ens kalarade mig hit.. Men sen minns jag Hur långt jag klättrat o hur långt jag måste falla..
Jag har faktiskt flytta ner dit..
Har bott där mkt länge..
Men nu är jag orolig för det känns hela tiden som att jag bor där uppe.. o det är fan nojjigt..
Har inga mer plåster..

Jag har börjat få skumma depritioner.
Jag VILL göra saker men ändå inte... Jag vill hänga med polare men ändå inte. Jag vill festa men ändå inte... det brukar sluta med att jag sitter i min ensamhet och deppar...

Precis så är det nu för tillfället.. fundear på att gå och sova.

Steem

'Nu kan jag ändå sova med gott samvete för jag har ringt runt och kollat och det är ingenting jag missar.. det ända jag missar är discobowling som jag inte har pengar till.

Lyssnar på musik, skriver av mig eller går ut och går. Sova funkar det med.

spela piano. eller bli riktigt djup och lyssna på någon djup musik och sen skriva en djup text. MEN viktigast av allt är att titta på problemen i ett större perspektiv. det här är sant:
För små saker blir stora på väldigt nära håll
Ni ser på motivet och inte tavlan kära nån

och om man objektivt på sina problem brukar man inse att de är ganska löjliga egentligen. =P men det känns ju ändå jobbigt!

yes!

skriva är bra. fast det är ju individuellt som allt annat..

hmm,,, spelar musik, knarkar
glömmer det, planerar något roligt

Går hem till Johanna, lyssnar på Svenska Akademien och låtsas att jag bryr mig om de svältande barnen i afrika och mördarindustrin vad gäller djur...typ.