Min farmor

Min farmor

Senast jag träffade henne var för fyra år sen när vi var i Spanien på besök. Minns när jag gick in i lägenheten och hörde små tassande steg i en frenetisk fart, nästan så hon skulle snubbla och direkt när hon såg mig grät hon glädjetårar och krama om mig runt midjan, ja hon var så kort så jag fick bära upp henne för att ge henne en ordentlig kram. Hennes favorit fåtölj var en gammal brun en där hon alltid sitter och ifall hon inte sitter där frågar alla varandra; Vart är farmor? Och hon är förmodligen ute och köper godsaker vilket inte var så ovanligt men man blev ändå lite chockad när hon inte satt på fåtöljen och klagade på tv-programmen. Sen efter ca: en timma hör man någon knacka hårt på den stora trä dörren, farmor är hemma och behöver hjälp med de stora påsar godsaker hon har med sig. Kommer in sätter sig på sin fotölj och ler belåtet medans hon trycker in godis i alla runt omkring, tillochmed min fasters man som aldrig käkar godis annars och gör det med motvilja.
Nyss fick jag samtal från Spanien där dom berättade att hon somnat in under natten, att den starkaste kvinnan med så mycket glädje fastän hon drabbats av sån enorm sorg har gått bort. Hon har överlevt två söner och sin man och ändå varit så aktuell i det nu hon levt i. Inte dragit sig tillbaka för att förtvinna utan sett glädjen i det hon har. Jag har alltid sett upp till min farmor som har haft så mycket energi, fastän hon var så liten att jag kunde stoppa henne i min ficka.

Kan inte sluta tänka på min faster som ringde och försökte hålla in tårarna och ville bara försäkra mig om att hon gick bort med ett lugn utan smärta.

Fyfan vad naturens gång suger.