hur???

vill ju förlåta, men hur kan man förlåta om personen ifråga inte känner ånger (är dock ledsen)

Man kan alltid förlåta.
Handlingen kan förlåtas.. men personen som utförde handlingen behöver inte förlåtas.

tycker inte om grejen att baktala någon som ej är närvarande att försbvara sig själv

njae.. inte för mig... jag menar.. en handling kan alltid vara omedveten.. men om personen inte känner ånger efter att ha utfört den så finns det ingen anledning att förlåta väl?

Låt oss säga att jag blev sviken av två av mina närmaste på ett skitfult och hänsynslöst sett...

Det här handlingen var allt annat än omedveten
Personerna ifråga visste vad de gjorde och de gjorde det framför ögonen på mig.

Så handlingen utfördes i direkt avsikt att skada, svika dig?
Av två av dina närmsta vänner/familj/partner, som inte ångrar det minsta av vad dom gjort?

Är dom då värda att förlåtas?


(vad jag skrev innan var bara hur jag ser på saken generelt)

Jag är inte helt oskyldig

Behandlade dem illa dan innan detta hände, på ett helt annat sett. Spenderade hela natten samt dagen och var enormt ledsen för det jag gjort. Det var inte ens en stor grej. Jag kan vara enormt envis, och ville inte gå till ett ställe, de ville de. Sa åt dem att de kunde gå. De ville inte låta mig gå hem ensam då det kunde vara farligt.Sa åt dem ganska spydigt att jag klarar mig själv, har ingen lust att gå och lägga mig, ville umgås med dem. Så vi drog runt i en timme, sedan gav jag med mig och gick dit de ville, insåg att det var viktigare för mig att umgås med dem än vad vi gjorde.

Vet inte om dagen efter var som en slags hämnd.....
two wongs don´t make a right, right?!

two wrongs...

Man förlåter för att själv få sinnesro.
Det största en människa kan göra är att kunna förlåta sin värsta fiende.
Så oavsett om de inte känner ånger eller inte.
Förlåt dem och rör dig vidare med ditt liv.
Om de inte kommer tillbaks och själv ber om förlåtelse är det väl ingen anledning att umgås med de.

ladyluck F25 Om du är 25 år så tycker ej jag du behöver använda NIO utropstecken på knappt tre rader av text. Enligt mig är det människor som är lite "fjortis" som gör så.

Kan dock ha fel. Jag behöver inte alltid ha rätt. Lacka inte på mig nu som fan bara för att jag säger min åsikt.

personligen skulle jag ha väldigt svårt att förlåta någon eller några som inte visar någon ånger, det skulle kännas lite förnedrande på något sätt.
men samtidigt skulle det ju kännas bra att kunna förlåta och gå vidare.
men det du gjort låter ju inte som något särskilt farligt, ens kompisar måste ju kunna ta att man är lite grinig eller envis ibland. de kan ju inte bli så sura att de börjar planera värsta hämndaktionen :/
men hoppas det löser sig hursomhelst.

Vill ju inget annat än förlåta. Men man vill ju förstå oxå.

Har ni pratat om saken?

Jo men inte tillräckligt, då vi av olika anledningar varit separerade sedan händelsen.

Men imorgon gör jag slag i saken och tar tag i den ena halvan.
Att det är två personer som jag verkligen bryr mig om, gör att jag är villig att kämpa om jag känner att de är det. Trött på fejden. Så meningslös.

Ladyluck; Jag förstår inte varför du ska förlåta dem om du är ledsen och de inte ångrar det. Och sen tycker jag att det är lite dumt att börja skylla på dig själv... Det ska väl inte spela någon roll hur du beter dig, det gör dem inte till bättre människor.

Han borde kanske lära sig räkna också. Det är tio frågetecken inte NIO .

om nån har gjort dig ledsen och inte ångrar sig betyder det säkert att han/hon skulle kunna göra om det igen. utan att tveka.

det skulle jag ha svårt att förlåta misstänker jag ..

Om inte peronerna ifråga ber om förlåt så finns det heller inget för dig att förlåta. Jag vet inte hur dom har gjort dig illa men illa är det iallafall och (ja, nu blir jag klyschig) du är värd bättre än så. Särskilt när du är schysst och villig att förlåta dom. Synd för dom att de inte tar sin chans. Men ja.. Det är ju också synd för dig förstås.. Jag har varit med om en liknande sitution då 2 av mina närmsta vänner svek mig och jag ville inget hellre än att bara vända dom ryggen för de verkade inte bry sig ett skvatt men jag vet ju att det inte är så jävla lätt när det är de vännerna som man alltid har ringt och stått närmast, man fylls liksom av ett sorts behov av dom.. Då vill man gärna tänka att "Det var väl inte så farligt" och sånt. Men stark den som lyckas ignorera dessa sk. vänner tills de själv kommer krypande tillbaka..