det här med nördar och så...

det här med nördar och så...

jag har filosoferat i ett par timmar kring fenomenet nördar, detta blev resultatet.
intressant teori kring nördigheten som fenomen.


jag har länge fascinerats av nördar och deras sätt att vara utanför.
med ordet nörd menar jag alls inget illa, tvärt om, jag är imponerad och intresserad kring hurvida dessa människor medvetet håller sig på botten av statusträsket utan att de lider av det nämnvärt. de flesta av oss har inget eller ett mycket begränsat val när det gäller att försöka ta sig upp och hålla huvudet över ytan i detta träsk. även de av oss som vill vara alternativa och leva ett annorlunda liv strävar ändå, omedvetet eller inte, efter att vara tuffast, snyggast, rikast eller häftigast. som exempel kan man ta punkare, de vill vara outsiders och kämpar för att väcka anstöt hos allmänheten men bland punkarna finns ändå en strävan att vara värst, supa mest eller bröla högst. samma strävan syns hos samtliga grupper i samhället. det punkarna gjort är att de har skapat ett eget träsk. men ingen vill vara medelmåttig.

nördarna däremot, har ställt sig utanför allt detta, de har av olika anledningar valt att stå utanför den dagliga kamp som det innefattar att försöka ses som mest lyckad av alla.

givetvis är inte heller nördarna en homogen grupp av människor, det finns även bland nördarna olika inställningar och förhållningssätt men man kan förenklat säga att det fins två olika sorters nördar, dels de som är utanför, men vill komma in. (grupp 1), alltså de som mot sin vilja känner ett utanförskap och som hur mycket de än kämpar ändå aldrig kommer speciellt långt upp från botten av träsket. den andra gruppen av nördar, (grupp 2), är de som på ett eller annat sätt ställt sig utanför av egen vilja, de som inte känner att de måste hävda sin egen perfektion genom t.ex pengar, makt, utseende eller framgång. det är den sisstnämda gruppen som fascinerar mig mest.

det är svårt att förklara varför just dessa pesoner har lyckats så väl med att inte hamna i det träsk av människor som ständigt kämpar för att komma uppåt men man kan konstatera att dessa personer står i en egen liten lerpöl vid sidan av träsket och obekymmrat sköter sina egna liv. nästan som om de småleende skakar på sina huvuden åt oss oförståndiga som febrilt kämpar för att komma upp. det käns som om de vet något som vi vanliga dödliga missat och det är det som intresserar mig oerhört.

grupp 1. de som faktiskt inte gett upp utan som istället rullar runt på botten har inte samma frihet som grupp 2. grupp 1 vill helt enkelt upp även om det krävs ett mindre mirakel för att de ska nå upp till ytan, t.ex en stor lottovinst eller en stor bragd av okänt slag. grupp 2 har däremot en fantastisk frihet som inte liknar någon annan, de har inget att tjäna på att handlöst dyka ner i träsket så de sitter istället i sin lerpöl och bygger sandslott av leran. många av oss som inte tillhör någon av nördgrupperna skulle säkert behöva vara lite mer som de i grupp 2 men vi är själva för svaga för att ta oss dit, när vi väl kommer upp ur träsket vill vi skina och inte ställa oss i en lerpöl.

vad gör grupp 2 så speciella? vad vet de som inte vi andra vet? dessa frågor kommer vi inte få besvarade så länge vi kämpar för att komma upp, vi måste först låta oss sjunka så djupt det går och sedan tryckas ut ur träsket för att hamna blend dem men det är vi för rädda för att göra.
man kan heller inte söka svaren på de frågorna hos nördarna eftersom inte ens de kan specificera vad de gjort för att hamna där de är. de flesta nördarna vet om att de är utanför men kan inte förklara hur de gjorde för att komma dit. deras lilla lerpöl är väldigt grundt, därför fins det heller inga hierarkier bland de i grupp 2, alla är jämlikar, med vissa små undantag.

utanförskapet delas av väldigt många människor, nästan alla känner då och då sig utanför men väldigt få månniskor kan så obekymmrat finna sig i det.