tror jag hatar honom
ventilerar bara. "smarta" inlägg undanbedes
så länge jag kan minnas har min käre fader varit på lyset. och då menar jag nästan alltid.
för att göra en kort resumé av mitt liv:
jag föddes.
jag fick örfilar för att jag gjort något fel.
jag förstod ingenting tills jag var 12 år och var med honom i London och fick släpa hem honom 5 kvarter från resturangen, för han kunde inte gå själv, till hotellet för att sedan se honom bryta ihop och snyfta att ingen älskar honom och att min mamma och hans fru är en satans gnällkärring som inte vill suga hans kuk.
för att fortsätta mitt liv från den punkten:
få ta emot skit, skälsord, kvicka kommentarer, pinsamheter och förnedring. om det var illa, smörj.
han är 60 år gammal snart. igår gick vi ut och käkade lunch/middag. vin och öl försvann i snabb takt. väl hemma fick jag som för några år sedan hjälpa honom i säng samtidigt som han yrade och kräktes om vartannat. jag fick impulsen att slå honom. slå honom hårt. riktigt jävla hårt. slå ut några tänder, eller bara ge honom en örfil. vad som helst. men jag brukar inte våld mot andra människor. en sak som jag inte ärvt åtminståne.
samma sak idag igen. kommer hem. får se honom sittandes i köket med en cigg i handen som enbart består av aska.
jag orkar ärligt talat inte med det här längre. jag är så trött på allting