Utan mitt ljus, värme, luft, vatten, blod, allt! Det här må vara ett skumt inlägg, men jag vet fan inte vad jag ska göra! Jag måste få yttra mig! Jag behöver det nu! Alltså, jag och min flicka har ett distansförhållande, och det har vi haft en längre tid nu! Men jag har aldrig "vänjt" mig vid att vara utan henne längre än en vecka! Och nu har vi varit ifrån varandra i en vecka och vi ska vara utan varandra i en vecka till och när jag tänker på det får jag panik och jag vet inte vad jag skall ta mig till! Försöker intala mig att "det är ju så här det är" men jag är inte så duktig på det =) Och jag vet att det finns flera där ute som har ett värre distansförhållande än oss, men det struuuntar jag i =) för jag vill bara ha henne här Nu! Ibland känns det som att det ska gå relativt lätt, men sen kommer man på tanken att det är tusen dagar som återstår tills tåget återigen tar mig till henne, och då blir det inte lika lätt längre! Önskar jag hade byggt den där teleporten som jag pratat om för längesen! Jag skulle inte sitta här och skriva det här om hon hade på mobilen och att jag kunde få kontakt med henne för då skulle jag svävat på moln i telefonen! Har ni tips och tricks på hur jag man klarar av veckor utan sitt allt? Ni kan inte ge mig dom där supertipsen, för det är bara hon som kan lugna mig i hela världen. Finns ingen som ger råd bättre än henne! Men ni kanske har några småtips? Nu har jag yttrat mig. Nu känns det bättre! Nu är det inte lika många dagar kvar. Om två och en halv timme är det en dag mindre kvar! Och om en vecka kommer jag med tåget med maaaad kärleeek! Saknar dig min Louise! Älskar dig!