tankar onm hopp och drömmar dom flesta människor lever ju på drömmen o hoppet! det finns alltid en strävan som för en framåt och utan de målet som man satt upp framför sig inne i huvet lär man ju stanna eller rent av gå tillbaka till de som e motsattsen till strävan eller hopp. man lär alltså ta sitt liv. men om man nu stannar, utan något mål eller någon dröm så har man ju med andra ord inget att se fram emot. kan man då vara så nöjd med livet att man skulle kunna acceptera faktumet att de får vara bra som det är? människan har ju trotts allt strävat hela livet enda från barnsben. jag tro inte det i allafall. så det målet man satt upp lär man inte nå till och inser de men sätter upp ett nytt för den drivande kraftens skull. fan hur som helst tror jag man tar livet av sig om man inte har en dröm