När man inser att saker som.....
Ja. Jag vet inte rikigt hur jag skulle formulera rubriken... Kommer ni ihåg när ni var små, när föräldrar och kompisars syskon berättade för er att knark var farligt och dåligt? Kommer ni ihåg att dagisförknar och hjältarna på tv:n sa att knark var dåligt. Jag gör det. Jag tänkte aldrig på det, eller det fanns där i huvudet men det var ju liksom inte något som var i ens vardag, det var ju hockeykort, fotboll, kärleksbrev och tv-spel. Vad hände sen? Jo det gick ju ganska snabbt, man började klottra marijuana-blad på matteboken, man diggade alla cypress hill låtar för dom hade alltid någon med ett schysst "rökbudskap" och vem mins inte det riktigt coola omslaget till Dr. Dre - The Cronic 2001. Så var det för mig. Nu hade det börjat vända. Man visste vilka äldre på skolan som rökte brajj på helgerna, man visste vilka kompisars syskon som hade testat droger och man visste vilka som konstaplarna hade hämtat i skolan för dom sålde tablatter i skåpet. Men fortfarande fanns det där, men det hade vänt på ett litet smygsätt. För nu var knark mer häftigt och det verkade ju alls inte lika farligt.... Man testade och tyckte det var schysst, det var ju "bara" gräs och det kunde man ju absolut inte bli beronde av och speciellt dyrt var det ju inte heller när man splittade med kompisar. Och självklart skulle man ALDRIG testa något grövre för det var ju bara brajj som var schysst och lungt, det andra var ju farligt. Brajj skulle alltså inte leda en till tyngre droger, det gick inte och man kunde alltid hävda det när man snackade med någon som tyckte det var fel att röka. Men sen började visa sig att fler och fler hade testat flödder, efedrin blandat med alkohol, svamp etc och man tänkte att visst, det är en gång sen händer det inte igen. Men shit nu då? Nu när man vet kompisar som säljer droger för lika mycket som grannes mamma tjänar i månaden, när man vet att vissa ligger och skakar i sängar för dom tagit för lite/för mycket eller när vissa sitter inne för dom skulle kunna finansiera sitt missbruk. Eller alla dom kompisarna som inte fattar något och är så totalt brända, eller dom som man alltid möter på helgerna som vill kramas och är totalt borta. Helvete, det går så snabbt och det var aldrig något man tänkte på, men nu är det så. Kokain, tjack, vad fan som helst blir ens vardag för vissa kompisar ger sig fan på att gå ner sig så mycket som möjligt och så står man där själv och vet inte vad man ska göra och hjälp känns så jävla onödigt och menigslöst. Förstår ni vad jag försöker säga? Jag är bara ledsen och trött, men tänk och vissa lär känna igen er.
Forumsignatur
-er + sig.
Forumsignatur <br>
sanningens ord!!!
Crunch kommer in med mac ten's och granater med extacy i magget sätter jag folk i extaser
sveriges narkotika lagar behöver ses över...
it aint hard doin right, its just hard 2 succeed i wanna live but its hard 2 breathe
jag känner igen mig mycket i det du skriver.. har kompis som epåväg åt fel håll tycker jag, när vi börja röka var det mycket "aldrig testa nåt tyngre" o sånt.. men nu ett halvår senare.. han har testat svamp o nåra skumma frön.. han säger själv att han e sugen på testa annat.. känns inte som jag kan göra nåt åt saken... själv röker jag bara o skulle inte ta nåt annat, (jaja så säger väl alla tänkre ni:P men så e det).. har blivit erbjuden det ena o andra... på ett halvår har mitt gjort en 180. en total vändning.. från att festa o gå ut träffa tjejer oså, till att bara chilla hemma hos kompisar o röka sig lite... man känner sig isolerad vilket e trist, men vet inte vad jag ska göra åt min situation, trivs ena dagen o vantrivs andra.. oj nu spånade jag väl iväg lite vet inte vart jag vill komma riktigt hehe.. men men..
- Your Personal Designer - Contact me For Designs
Visst stämmer det du säger, även om jag inte har så stora erfarenheter av droger i mitt liv eftersom jag lyckats hålla mej på ett ganska bra avstånd från dem. Jag kommit fram till att droger egenterligen bara är ett sätt att försöka göra sitt eländiga liv bättre. Istället för att göra sej bränd och härja så kan man ju försöka angripa problemet dvs ens eget liv och forma det som man vill ha det utan droger. Alkohol är ju samma sak, man dricker för att bli roligare, socialare alla har nån anledning. Men jag kommer ihåg det dära med rita majjabladen i matte blocket, tyckte att det är väll inte så farligt med gräs, det är ju bara gräs. Och det kanske inte ger en farlig effekt när man röker utan det som är farligt är den tragiska anlednignen varför man röker. Mitt flum-bidrag till din topic, testa skriva med lite mellanslag i texten, blir lättare och läsa då.
jag vet precis hur det känns.... alltför väl..... känslan av maktlöshet..
"Jag vill hitta någon dampad whoaklottrare på riktigt nångång och bara se om dem fungerar i verkligheten, om dem kan öppna dörrar och skala bananer och sånt." /anonym admin.
tuva: Bra skrivet. Jag håller med dig. Men vaddå mellanslag? Heavy Indo: Absolut, men det är inte deras vardag så dom skiter väl i det?
Forumsignatur <br>
Vaddå, "vafan"
Forumsignatur <br>
zuky: mycket riktigt... eller snarare dom ser det och är rädda för det. dom är rädda för att föra en seriös drogdebatt där positiv information om droger kan tänkas komma fram och istället förlita sig på att folket håller sig borta från det med hjälp av propaganda. Jag tycker det är synd, för nu ser man ju resultatet och jag ser inte mindre folk som prövar utan det växer och kommer att växa tills någon tar upp den här frågan och startar debatter för att upplysa befolkningen. Jag menar inte att weed t.ex. e all good... för ni vet hur man brukar säga "för mycket av det goda" ... men jag tror endå att sverige kan vinna på att skapa en mer human drogpolitik...
it aint hard doin right, its just hard 2 succeed i wanna live but its hard 2 breathe
man lär sig iallafall en hel del.... eller? det jag irriterar mig mest på, egentligen på mig själv är att man faktiskt inte lär sig. Vad ska man göra? Man kan ju inte göra något, men det MÅSTE finnas något. Alla säger olika saker, och samma. Vissa säger att man ska ta avstånd, ställa ultimatum, andra säger att man ska ställa upp men hela tiden visa vad man tycker. men ALLA säger att det egentligen inte går att göra nånting, att visst kan man ställa ultimatum, eller finnas vid någons sida. men valet ligger enbart i knarkaren. och det är ju sant men jag lär det mig inte. man måste ju ha något hopp kvar? det där helvettes jävla hoppet som man bygger upp hundra jävla ggr och sen bara rasar. Ju längre hoppet varar, ju högre det byggs dessto ondare gör det när det faller. så står man där igen, och känner sig dum och ledsen för att man trodde. för att man hoppades. Jag lär mig inte, vill inte lära mig utan hopp finns det väl ingen mening? think of your dreams as reality, eller hur? jag bygger vidare på mitt rangliga torn, det är ju ljuspunkterna här i livet man lever på... Varför kan man inte bara plocka ut sin egen vilja och livsenergi? Om jag bara är tillräckligt glad, då borde alla andra bli det också. men det var länge sen jag trodde på det.... så nånting har jag väl lärt mig... jag skriver bara av mig...
Främlingar är vänner du inte känner och jag är en fruktansvärt spännande människa.
Zuky P19 Tackar, det var bara osorterat flumm direkt från huvet men du lyckads tydligen tyda det, grattis=) (<--- lucka mellan styckerna föreneklar läsningen.) Med mellan slag menar jag det jag nyss gjorde, dela upp texten i stycken för att man lättare ska kunna läsa utan att tappa bort sej, det blir mindre ansträngade för ögonen att läsa om man delar upp det också och det ser snyggare ut, lär sej folk ingenting på svenskan nu för tiden ;P
håller med fullständigt. gjorde en liknande tråd för några månader sen om hur allt liksom har smugit sig fram, ens vardag har blivit något som man för några år sen aldrig skulle tänkas vara med om. jag fick min tankeställare när jag såg en kompis ta tjack på lektionstid, jag hade sett det innan men utan att ens reagera. ...Tjack is whack..
därför man ska legalisera och framförallt avdramatisera cannabis. Det skulle leda till en hel del. Pallar inte ta diskussionen för dom som vet dom vet, dom som inte vet är ändå ignoranta.
Hm... Jag håller mig nog till kubanska fem-örescigarrer.
Tjejer på krogen är bara ute efter en sak, bilder på Fidel.
Zuky: själv har jag inte helt lätt att relatera eftersom jag själv kom i kontakt med droger först i 19-20 årsåldern. men för mej har det alltid varit en fråga om ansvar, för sej själv och andra. jag förstår att du inte kan bestämma åt dina kompisar, men jag tog tex ett rejält snack med en kompis när han funderade på att börja sälja kola, och sa att jag var för rädd om honom och att jag inte skulle kunna vara lugn om han började. så han sket i det, och steg i mina ögon som vän. sen ansvar för sej själv och andra, det går ju lite ihop i varann. jag tar ansvar för mej själv genom att inte knarka bara "för att jag kan" eller det bjuds, utan spara tillfällena till dom riktigt speciella, få. jag tar ansvar för andra i det här avseendet genom att styra bort dom så gott jag kan om jag känner att dom är i farozonen, och aldrig föreslå någon som jag inte tror kan hantera det.
Här är polisen som mitt i gatan står, niger och säger att nu är det vår
Jag blir så srg när jag läser sånna fuckade saker som Zuky skrivit där i början.. Det finns folk som röker och inte tar något mer sen. Pukt slut Biaaatch
Walk an live, talk and bum a claat ded´