Me, myself and I

Me, myself and I

Det blev officiellt idag att jag och min fru kommer gå skilda vägar. Kom inte som någon större överraskning för att vara ärlig. Ett sådant långdistansförhållande som jag och hon har haft, kändes ganska dömt att misslyckas från the get go. Av de 3 år som vi var tillsammans, så var tillsammans (alltså geografiskt) i lite mer än ett år. Resten av tiden har varit distansförhållande. Hon ville inte riktigt flytta hit och jag ville inte riktigt flytta dit, av olika anledningar. Jag är glad dock att vi avslutade det hela som vänner och att vi trots allt fortfarande bryr oss om varandra. Jag ville inte att det skulle gå till den gränsen där vi skulle börja tycka illa om varandra.

Och nu känner jag mig konstigt nog glad. Jag mår bra, väldigt bra. Alltså typ, hoppfull. Inte så att jag är glad att "slippa" henne, tvärtom jag önskar verkligen av djupet av mitt hjärta att de hade funkat och man vet aldrig, kanske vi blir ihop igen längre fram i tiden, men just nu så går det inte. Och jag är OK med det. Med risk för att låta överflummig, jag har funnit mig själv till den graden att jag inte känner mig ensam. För även om man är i ett förhållande, så kan man känna sig ensam. Jag kände mig aldrig ensam tillsammans med henne, men jag känner mig heller inte ensam nu när jag faktiskt är ensam. Ensamheten driver mig inte vansinnig längre som den gjorde förut. Visst kan jag ibland känna mig uttråkad om jag är ensam och har inget att göra, jag är en väldigt social människa, men det gör mig inte galen som förut. Ska jag dessutom vara ärlig så vet jag inte om jag faktiskt orkar ge mig in i the love game igen. Inte snart, längre fram eller utan överhuvudtaget. Det är inte för att jag är rädd att binda mig eller rädd för att älska osv. Snarare att det är uppenbart att jag verkligen har otur i kärlek och jag känner verkligen från djupet av mitt hjärta att det är ok. Jag kan klara mig utan någon partner :) Så klart man kommer ha ett behov av att vara intim ibland och det ser jag inget fel med. Kanske någon man gillar att umgås med, tända en J med då och då. Snacka, umgås och vara intim med utan några större villkor. Inget drama och huvudvärk.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med tråden. Nu när jag läser det hela så låter mycket ganska klyschigt hahaha. Jag mår bra, det är väl det jag försöker få sagt. Och jag hoppas alla ni som läser detta också mår bra. Oavsett om ni är eller inte är i en ömsesidig, kärleksfull relation med en eller flera personer :) Och ni som är singlar och är in the same state of mind som jag är, skriver gärna en och annan rad om er situation.


Love