I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Skämmas för sin psykiska ohälsa?

Övrigt - Blandat

   

2011-11-26 03:54

Skämmas för sin psykiska ohälsa?

Jag har idag haft ett ganska stort bråk med min storebror om att jag är för öppen med att jag har en diagnos som heter emotionell instabil personlighetsstörning (borderline).
Han tycker att jag förstör för mig själv genom att skriva i min blogg om mina problem och mina svagheter och allt jag går igenom. Det är en sorts terapi för mig.
Han sa idag att jag ska tänka mig gör vad andra tycker och att jag framstår som en galen psykiskt störd människa.
Ska jag sluta vara öppen och dela med mig och lyda hans råd eller ska jag fortsätta skriva? Jag blir kluven, förbannad och ledsen.

Inte fan ska jag väl behöv skämmas för att jag råkar ha en psykisk sjukdom?

If you smile at me you know I will understand Cause that is something everybody everywhere does In the same language

2011-11-26 03:57
av rent egoistiska skäl tycker jag inte att du ska sluta dela med dig av dina problem.
skäms inte kvinna!

"It is the prohibition that makes anything precious"

-Mark Twain

2011-11-26 04:00
:) tack!
If you smile at me you know I will understand Cause that is something everybody everywhere does In the same language

2011-11-26 04:07
så lite:)

jag lär mig en del för egen del genom vad du m fl har diskuterat och det finns säkert många fler som gjort det. så det kanske inte är du som ska tacka...
"It is the prohibition that makes anything precious"

-Mark Twain

2011-11-26 04:10
Jag tackar ändå! ;)
If you smile at me you know I will understand Cause that is something everybody everywhere does In the same language

2011-11-26 04:27
tack å varsågod då;)
"It is the prohibition that makes anything precious"

-Mark Twain

2011-11-26 04:27
Alltså, man vill ju direkt säga att du inte ska skämmas för den du är och att det är bra att du är öppen om det men jag kan förstå din bror, han kanske tänker att folk får fel uppfattning om dig om du "direkt" säger att du har en psykisk sjukdom.

Men lyssna, om det är en sorts terapi för dig så ska du fortsätta uuuutan tvekan!
AIK
ARSENAL
"Det finns elitserie i innebandy alltså? Där ser man, undra om kurragömma har en elitserie också... "

2011-11-26 04:36
Vad folk tror om min psykiska ohälsa struntar jag egentligen i, Det är judet det att han säger det på ett sätt som får mig att bli ledsen.
'men vad vet jagt, han kanske har rätt och då får jag lära mig det misstaget själv!

If you smile at me you know I will understand Cause that is something everybody everywhere does In the same language
Groupie

2011-11-26 05:49
Han kanske tycker det är jobbigt att hans syrran förknippas så mycket med borderline istället för vem du är. Sen att du är så öppen och kanske ibland övertydlig med att du har det kanske inte gör saken lättare..
Jag kanske inte alltid har rätt, men jag har då fan aldrig fel!

2011-11-26 05:50
Hej Emelie : Jag tycker att du ska berätta för dom so du vet kommer ha något me ditt liv att göra, Men inte typ blogga om det, Men dina vänner och så borde få veta tycker jag,,

itter själv i sammabåt menjahar faktist inte sagt till Någon vad jag har för diagnoser utom min terapeft!
Surfar runt med min Mac !
Poet

2011-11-26 11:30
Skämmas ska du absolut inte göra, däremot tycker jag att du kanske ska framhäva din personlighet istället för dina diagnoser.
För det är väll ändå dig som person folk vill lära känna, inte dina diagnoser?

Kanske lite motsägelsefullt men you get the picture?
Om folk däremot har svårt att förstå varför du gör som du gör, då kanske det kan vara läge att berätta vad man har för knas i huvudet. :)
Jag har ätit pannkaka!

2011-11-26 12:00
Som sagts, skäms inte.
Men gör du dig till ett ting, dvs sätter dig i ett fack, så kommer människor också se dig så.. vilket gör det svårare för dig själv att se på dig på ett annat sätt,.
kikk ass

2011-11-26 12:10
Det sista jag vill är att BLI borderline, men jag väljer att skriva öppet om det för att det finns andra där ute som skäms.
Jag vill inte sättas i ett fack, jag är en människa precis som ni, bara det att jag har svårigheter med vissa saker.

ajaja. jag vetinte vad jag ska säga. var inte i mitt sinnesfulla bruk när jag gjorde tråden.
If you smile at me you know I will understand Cause that is something everybody everywhere does In the same language

2011-11-26 16:39
Typ som Dexter?
42 muskler för att göra en sur min medan det bara krävs 4 stycken för att sträcka ut armen och nita idioten...
Moderator

2011-11-26 17:07
Jag skäms inte för min diagnos, det ska du inte göra heller. Men jag väljer inte att "framhäva" den av den anledning att folk sällan tar mig seriöst, jag förklarar vad jag har om de frågar annars inte, eller om jag absolut inte nödvändigt MÅSTE berätta för att ursäkta mitt beteende eller vad man ska säga. Men Em, känner du att det funkar som terapi så go for it. Jag menar om det lindrar det minsta så är det helt klart värt det. Sen skriver du inte direkt om borderline bara utan om dig själv och dina synpunkter osv, det är säkert jättebra för de som läser själva som har borderline att de inte är ensamma menar jag. Och sen att dina vänner läser är ju också bra, så de vet hur du mår, vill de inte veta behöver dem tamigfan inte läsa.
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?

2011-11-26 18:25
Det här med psykisk ohälsa är så roligt i folkvettet, har man MS så är det synd om en, har man psykiska besvär så blir man uttittad för det. Problemet sitter i folks syn på saker och ting, att man med kroppsliga besvär kan uppsöka en läkare och gipsa benet men inte för psykiska besvär där den mentala biten inte går att gipsa.

Nu vill jag inte påstå något men jag antar att din bror känner sig skamsen att det pratas så öppet kring din diagnos, däremot rör det verkligen inte honom vad du känner att du vill skriva om men det är alltid bra att förstå hans synvinkel också.

Om du bloggar om det eller inte är egentligen orelevant, du själv ser det som terapi vilket gör det till en fördel för dig att skriva om det - men risken här är att man blir sin diagnos och låser sig till att acceptera de negativa följderna av diagnosen och på så sätt förstärker sin sjukdom. Det här är bara en risk och inget som är "enda vägen" men risken är väldigt stor eftersom man själv har väldigt mycket nyckelhålssyn på sig själv som person.

Jag har jobbat mycket med människor med psykiska sjukdomar och mitt ex har borderline så jag utgår från det. Hon va typ helt öppen med det och det gjorde att hon platt själv kunde agera hursomhelst och sen skylla det på diagnosen (eller att hon för tillfället var fuckad på alkohol + benso och inte mindes nåt alls dan efter) och det gjorde att min kärlek dog väldigt snabbt och mitt engagemang ba stanna av. Och mycket av detta grundades i just hennes syn på sig själv som sin diagnos.

Fundera på det, gör som du själv vill och förklara för din bror varför och kan han inte ta det så är det väl hans problem egentligen.
 

2011-11-26 19:24
trixig,
Diabetes, aspergers syndrom, bipolär, ocd, sömnstörning.
What's your damage?


du framhäver den ju visst...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-11-26 19:42
Om jag får tolka lite vad din bror menar så vill han nog att du berättar om dig själv istället för dina diagnoser. Jag har ju träffat dig (för väldigt väldigt längesen) och det jag minns är inte diagnos eller dina svagheter. Jag minns snarare din personlighet. Jag tror helt enkelt att han är arg på det du väljer att framhäva, inte din ärlighet.
amen synthare då, fyra bögar och en dator

est. 1986
Moderator

2011-11-26 20:10
chana_masala, jag skriver att jag har det ja, sa jag inget om. Men jag skriver inte OM det utan det står där av några anledningar, dock bara den här hemsidan jag valt att skriva det på ingen som direkt lägger märke till det ändå^_^
whats you damage står där av en annan anledning egentligen men hey. ser du det som att jag framhäver det så kör på, då ändrar jag det jag skrev till:
Jag framhäver att jag har sjukdomar och diagnoser men ingenting om dem, för jag skäms inte för det. Och jag och chana_masala har olika syn på ordet framhäva.
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?

2011-11-27 00:53
Har sett att en tjej här på whoa har delat in sina diagnoser i kategorier i sin blogg. Skillnaden framgår mellan vad som är hon och hur en diagnos kan vara att leva med. Tror det kan vara till hennes fördel. Många är okunniga!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-11-27 19:39
Jag tycker det är bra att du är öppen med din psykiska ohälsa..

Psykisk ohälsa är något som är väldigt tabu i dagens samhälle. Jag tycker det är bra om man får en mer vettig och öppen diskussion on psykisk ohälsa generellt sätt.
Så ju mer folk som pratar öppet om sina erfarenheter med det. Desto bättre tycker jag. =)
 
Groupie

2011-11-28 08:54
Jag tycker du ska fortsätta skriva om det! Om du mår bra av det och känner att du själv får ut något av det så förstår jag inte varför du inte skulle skriva. Det är bra att du inte skämms! För varför ska man skämmas för något man inte kan rå för att man har? Sedan är det ju viktigt att man inte identifierar sig med sin diagnos/diagnoser men det tror jag inte du gör. Det är tråkigt att samhället ser ut som det gör idag att psykisk ohälsa är något som man faktiskt "borde" skämmas för, fast samtidigt så beror ju det enbart på okunskap hos "normala" människor. Dessutom har psykisk ohälsa idag nästan blivit en folksjukdom så för mig är det ofattbart att folk fortfarande nästan blir rädda och obekväma när det kommer på tal. Jag menar var och varannan människa idag lider av typ depressioner. Skulle folk vara mer öppna och sluta skämmas över diagnoser och psykisk ohälsa så är jag säker på att "skamstämpeln" skulle försvinna. Beter man sig som att det vore något fult så blir det ju det tillslut... Sen behöver man kanske inte presentera sig med typ Hej jag heter Eva och är bipolär om man inte vill haha men mår man själv bra över att ventilera så ska man göra det!
Gillar inte paj alls egentligen. Speciellt inte hallonpaj. Blåbärspaj går bra ibland. Men med mycket vaniljsås till. Och helst mer vaniljsås än paj.

2011-11-28 15:08
Krossa stigmat!
If you smile at me you know I will understand Cause that is something everybody everywhere does In the same language

2011-11-28 16:06
Problemet är kanske att när du skriver om det på internet så alla kan läsa så börjar det bli din identitet, och att den börjar växa och din hälsa blir sämre. Men om du tycker det hjälper att skriva så kanske du ska fundera på att göra det privat? Det har ingenting med att skämmas eller inte, för det finns ingen ju ingen anledning till att ha det öppet för alla om det är skrivandet som hjälper, att söka bekräftelse utifrån din ohälsa tror jag inte är en bra idé.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-11-28 16:41
Men handlar det verkligen om att du ska skämmas eller om att du ska vara medveten om att vilka fördomar folk har och hur stor okunskapen om psykisk ohälsa av? Så länge du är det, och är förberedd på vilken typ av missuppfattningar du riskerar stöta på så kör i vind. Orka behöva visa överdriva hänsyn med alla andra hela jävla tiden, så fort det går ut över ens eget självförverkligande blir det ju självdestruktivt.

2011-11-28 22:32
Skam är karaktärsdanande.
 

2011-11-29 11:30
jag håller med både testie och medoria. Att prata med allt och alla om dina besvär kan göra dig mer förvirrad och förvärra ditt tillstånd, eftersom folk har väldigt lite kunskap om psykiska sjukdomar. Sen är frågan om du gör det för att du söker bekräftelse och använder din diagnos för att få det. Kan det vara så att du egentligen inte har någon person i din omgivning som du litar på, som aldrig dömer dig, som du kan ringa när du behöver prata ut?

Men i slutändan så är det ju faktiskt du som avgör vad du gör och inte gör. Känner du dig bättre eller sämre när du har öppnat dig och fått en massa kommentarer från folk i forum? Låt svaret avgöra hur du gör. Men se till att vårda de riktiga relationer du har oxå, det kan faktiskt vara så att din bror vill finnas där för dig och vara den som du pratar med när du behöver, och inte med en burk.
Who made me like this? Was it me and god in co-production?

2011-11-29 16:17
Att nåt är konstigt betyder inte att det inte är intressant.
"Jag var också rap när jag var fjorton år man."
Admin

2011-11-29 17:54
Det handlar med största sannolikhet om hans egna problem, som kan vara allt ifrån att han skäms över att ha en syrra med problem (som är "svag") till att han känner ett behov av att skydda dig eftersom du i hans mening saknar bättre vetande (t ex skydda dig mot eventuella idioter som bara kommer göra dig ledsen). Förmodligen är det en kombination av både det ena och det andra.

Gör som du själv vill och förklara varför och att det får dig att må bättre. Och lova att aldrig nämna din bror i bloggen, vare sig med namn eller "min bror". Skriv inget som ens implicerar att det du skriver om kan handla om din bror. Att dra in honom på något vis när han inte tycker om att du lämnar ut dig så pass mycket vore bara respektlöst beteende mot honom. Han har ingenting med din borderline att göra, du däremot har allt med din bordeline att göra och får bestämma vad du ska göra med den.
The president has been kidnapped by ninjas. Are you a bad enough dude to rescue the president?

2011-11-29 21:03
"Har du borderline?" "Nej, men det är på gränsen!"

Men allvarligt, man ska aldrig skämmas, skämmas är ganska töntigt.
Jag var whoa-fri i över ett år, men sen blev kommentarerna i blandat-forumet så korkade att jag var tvungen att logga in och driva med dem.

2011-12-03 20:45
Nu tog jag mig friheten att öppna mig på whoa och skriva om något som var känsligt för mig, bara för att jag aldrig gjort det, och ville se hur det var.

Min upplevelse var:

1. Jävligt nice att få uppmärksamhet av mycket människor, jag fick en riktig bekräftelsekick.
2. Fick ett mail där det stod att mitt inlägg var töntigt, och en kommentar om att mitt inlägg var en besvikelse med tanke på min rubrik: blev lite irriterad och arg, men blev oxå sårad för folk verkar tro att de kan skriva hur de vill bara för att de sitter tryggt vid en skärm. Sen kom jag på, ja men de sitter ju bakom en skärm så de e ju därför de vågar skriva sånt. Släppte det.
3. Blev jag klokare? Nja... kände väl mer att jag fick bekräftat tankar som jag redan tänkte. Kom fram till att man egentligen redan har alla svar inom sig och att man borde lita mer på vad man känner.
4. Hela slutsatsen är att jag kände mig rätt utelämnad och "naken". Nu kan lixom vem som helst gå in där och läsa om vad mina brister är. De flesta är väl kloka nog att inte bry sig, men samtidigt så vet jag inte hur någon annan kan reagera. Kom fram till att jag inte kommer göra om det igen, och om jag skulle göra om det så skulle jag varit mer anonym, så inte en kotte vet om att det är jag som skriver.
Who made me like this? Was it me and god in co-production?