Hur blir man av med panik & ångest attacker?

Jag tänkte föreslå att prata eller ta medicin men bådadera har ju du redan uteslutet så javet inte vad du begär?

att prata är inte heelt uteslutet men vill inte gärna gå till psykolog.. vore lättare om man kunde skriva med en psykolog via mejl eller nåt, men vet inte om det är möjligt..

helst vill jag ju slippa både psykolog och medicin men finns väl inget annat sätt antar jag.. men jag menar att jag vill finna lugn på egen hand på något vis, om nån har nå tips hur man kan bli lugnare liksom..

jag vet att det tar emot me sånt dära.. helt förståligt.. faktiskt ganska varligt att folk drar sig från att kontakta någon att prata me osv.... o vissa har fobi mot medicin etc... men ibland kanske man inte hittar någon annan lösning o att prata me någon kan fan hjälpa mycket.... jag bokade ett möte o talade ut om min panikångest o de hjäpte en del.. o då hade jag haft det ett par månader bara,, du pratar om FYYYRA ÅÅÅR .. come on do some!

varför inte mediciner?

Mjo det är sant, dags att göra nåt.. ska nog försöka prata med nån, måste bara våga hehe.. Menmen lika bra innan det är försent!

Min psykolog gav mig rätt bra tips. När du känner att dom börjar komma, leta efter någonting som är antingen tre- eller fyrkantigt. Så för varje linje så andas du in, sen ut, sen in, sen ut. I minst tre sekunder för varje linje. Då fokuserar du på någonting och koncentrerar dig på din andning och börjar därför inte hyperventilera.
Du kan även införskaffa en papperspåse, som du andas i när du känner att du börjar hyperventilera. Då får du inte in för mycket syre i blodet (som man får när man hyperventilerar).
En annan sak är att tänka på att det är den delen av hjärnan som kallas reptilhjärnan som triggar dessa attacker. Panik- och ångestattacker är hjärnans vis att förbereda sig för fara, enligt teorin fly eller fäkta. Du förbereder alltså kroppen på att antingen stanna kvar och slåss för det du är rädd för, eller för att fly från det du är rädd för. Därför spänner man sig, andas snabbare och känner rädsla. Ångest är därför, rent fysiskt, samma sak som rädsla. Tänker man på det, att det egentligen inte är något farligt att få dessa attacker (även om det känns som att man ska dö), lindrar det oftast attackerna och kan hjälpa en att lugna ner sig. Så ha det i medvetandet hela tiden: du kommer inte dö, det är inget farligt, fokusera på andningen osv, så kan det hjälpa.

Men i övrigt så tycker jag du ska prata med någon om det. Det är faktiskt det enda riktiga sättet att göra det på. Att gå till roten av problemet och tackla det. Annars kan det dyka upp när man minst anar det.

Hoppas det går bra :)

har inget emot mediciner egentligen, men de där med att gå till en läkare.. skräck sen jag va liten hehe. och jag har ingen möjlighet att få tag på mediciner på något annat sätt än via läkare..

Tack Brazen, det ska jag prova! :)

jag tror på medicin. behöver inte va några farliga mediciner. kombinerat med nån att prata med

nu talar jag helt utifran egen erfarenhet, vad som fungerar for mig.

att prata ut behover ju inte nodvandigtvis vara hos en psykolog, en vettig person racker gott och val.
att skriva ner den dar roran av tankar som man har i skallen hjalper enormt mycket. eller att sjunga, rita, bara aktivera sig. dansa. vad som helst som far dig att ma bra och slappa pa det som ar tungt. du vet bast vad som kan fa dig lugnt men det handlar om att vara narvarande och inte lata angesten fa en att stanga in sig i sig sjalv. ingen ska behova ma skit men det ar inte latt att ma bra om man inte tillater sig. (for d ar ju lite d det handlar om, att ta kontroll och inte tillata det ta over. latt att saga, valdigt svart att gora men det GAR, bara man finner det som fungerar bast.)
forsok hitta nagot du kan pyssla med nagon timme om dagen, du vet, nar man bara gor och inte tanker. nagot man gillar att gora. kann ingen press, kann inte att du behover prestera. GOR bara.
det lugnar iaf ner mig i langa loppet och det ar da jag mar som bast.

angaende medicin sa fungerar det inte for alla, for snart 4 ar sedan fick jag testa flera olika lugnande tabletter som det var meningen att jag skulle ta nar jag anade att det var pa gang och jag skulle vilja pasta att det bara forvarrade min situation. blev valdigt seg och deppig, d gjorde det mig sa passiv att jag inte orkade ta mig utanfor hemmet. var typ paralyserad och det gjorde mig bara deprimerad i langden. dalig sjalvkansla och fuckade rutiner pa kopet.

och nar attackerna val poppar upp, sa forsok - hur svart det an ar - att alltid ha i bakhuvudet att du inte kommer att do. det ar din angest som yttrar sig som den gor men det ar inte dodligt och du klarar det for du har klarat det forut.

Frågan är ju i vilken situation du får ångestattackerna?

Panikångest är så personligt, lider av det själv, så du bör uppsöka psykolog.

KBT är jättebra emot det och du behöver inte prata om din problem utan man fokuserar på hur du ska lära dig hantera panikångesten. Samtidigt är det ju bra att veta vad som ligger bakom, när du får attackerna och varför. För ligger det något djupare bakom så måste du ju ändra på det innan du kan lära dig att hantera attackerna. Du behöver inte gå till psykolog, utan kan börja med att gå till din husläkare/vårdcentral och där så kan de erbjuda dig 5 gånger hos en kurator mot låg kostnad (högkostnadsskyddet gäller) De är ofta mycket duktiga. Jag fick mer hjälp hos den kuratorn jag träffade än hos psykoterapeuten jag gick till för 800kr/tim. Och känns det inte bra så ska du byta, men gå några gånger. Kuratorn kan du gå alla gånger till.

Jag äter en låg dos Citalopram och har Atarax som lugnande. Det hjälper att jag inte kommer upp i det där stadiet med hjärtklappning och att panikångesten inte ligger nära till hands. MEN det finns ingen medicin som tar bort panikångesten, om du inte drogar ner dig ordentligt.

Något som är bra är att göra avslappningsövningar varje dag. Man är ofta stressad utan att märka det. Och att göra avslappningsövningar kan också hjälpa dig att inte stressa upp i varv.
Sen är det som sagt mycket individuellt. Vissa hjälps av andningsövningar som den klassiska "Andas i fyrkant" som beskrivs ovan, jag själv vill inte tänka på min andning då jag tycker det är stressande. Jag fokuserar mycket på nuet. Att tänka på vad jag gör just för stunden "nu sitter jag på tåget, nu borstar jag tänderna, nu knyter jag skorna osv", hur det känns när jag sitter på en stol osv. hur fötterna känns mot marken, hur det känns med låren mot stolen, ryggen mot stolsryggen. Och så tänker jag på det långsamt om och om igen.

När jag ska göra något så skriver jag ned mina negativa tankar, det värsta som jag tror kan hända. Sen skriver jag ned positiva tankar, t.ex att jag klarat saken innan, att jag kanske ser fram emot något osv. Och när den jobbiga saken ska hända eller göras då (detta låter sjukt löjligt) ser jag mig själv som ett barn. Ett barn blir man inte arg på när den är rädd inför något, utan man peppar och lugnar. Det gör jag med mig själv istället för att tänka "fy fan vad löjlig jag är" eller "skärp dig för fan" osv.

Men som sagt, det viktigaste är att hitta orsaken till dina panikångest attacker så du kan förstå dem. Mina kommmer i situationer där jag inte har kontroll eller där jag inte vet vad som ska hända. Nu har jag blivit mycket bättre, men innan kunde de komma när jag var hos frisören (för jag var tvungen att sitta där tills jag var klar). Nu är det mycket nya situationer, första dagen på min utbildning, jobbintervju osv. Men jag låter det inte vinna över mig.
Det värsta man kan göra är att undvika situationer pga panikångesten, då "vinner" den. Då är det bra att öva med situationer man tycker är jobbiga..jag gick på bio, klippte mig osv. lärde mig att njuta av det istället. Känna att jag kunde gå om jag ville.

och googla på nätet, för det nya är faktiskt att många erbjuder KBT genom internet för panikångest. Det är ju kanske en del i panikångesten att gå till en psykolog, det är ju en väldigt utsatt situation.

och jag spammar lite. Jag hade panikångest i 10 år innan jag fick hjälp. Fick min första attack vid 16 och då trodde läkaren först det var epilepsi och utredde det, sen sa det att det var lågt blodsocker. Så varje gång jag fick en panikångestattack så knaprade jag i mig druvsocker, väldigt korkat. Det var först när jag var 26 som jag tog tag i det..

Men om man tror att infektioner kan botas med bandage
Är man lika dum som strutsen när skräcken griper tag;
För med huvet under sanden är man oskyddad där bak

- Björn Afzelius

http://artists.letssingit.com/bjorn-afzelius-lyrics-doktor-hjalplos-zhwxnn6

KBT...

Jag går på KBT-behandling nu, bästa jag gjort i mitt liv typ

Jag har hört att jag bör söka psykolog och att det är det enda sättet, men jag är inte den typen som kan eller vill tala ut om mina problem.

Jag hade panik och ångest attacker under en period för att jag tryckte undan en stor sorg och andra känslor. Jag vägrade prata om de.
Till slut blev det ohållbart och jag sökte mig då till en psykolog och har gått där i 1,5 år och kommer sluta nu om några veckor.
Nu får jag aldrig panik och ångest attacker för att jag pratade sönder dom typ.
Jag tycker verkligen att du ska försöka komma över det guppet och börja prata om skiten som känns tung.
Från botten av mitt hjärta, lycka till!!

Ps. om du bor i sthlms området så kan jag tipsa dig om vart du kan söka dig.

BENZO!

Benzo är värdelöst. Om det skulle hjälpa skulle man vara tvungen att gå ner sig helt. Dessutom är benzo väldigt EPA-traktor och '99.

ja precis, om man bara känner dig lite nere så finns det såklart ett stort utbud av diverse politiskt korrekta piller som fortfarande anses vara Okej.

prata med din närmsta dealer/återförsäljare (doktor) så kommer han att hooka upp dig med en lapp till hans kompanjon som sitter inne på allt vad du kan tänkas behöva.


man borde nästan göra en särskild lista över vilka saker som kräver medicinering. så att man får någon sorts medicinsk kompass i det hela.
en slags traumaskala!

död katt - piller
död hund - piller
dåligt jobb - piller
smutsig lägenhet? - piller
mobbad - piller
stress - piller
hunger - piller


piller piller piller. all praise the new piller. you can't spell answer without a piller.

men förhelvete inte benzo. det är så 99.

gör något så snart du bara kan. Min pappa har haft det i snart 20 år, han är obotlig.

Jag har haft det i några år och äter cipramil. Då jag känner att en attack är på väg så stoppar jag fingrarna i halsen. Inte nödvändigtvis så jag kräks utan bara så allting börjar gå i omlopp igen, de bästa är att det fungerar varje gång fast lite knasigt och göra på en buss på ica osv

jag har atarax mot panikångest, funkar finfint

BountyBoo F31
Kan meddela fröken att jag får stesolid när jag får panikattacker och det är en typ av benzo.

Hur blir man av med panik & ångest attacker?
Då allt detta orsakas i hjärnan, jaah vad gör man då?
Slår ihjäl sitt huve. När du känner att det håller på att komma. Misshandla dig själv så försvinner det

sincedayone, jag skojade.. sorry om du tog åt dig. Sen är det ju inte direkt så att man börjar med benzo, eller ja.. det kan man ju om det är så att det behövs nått så starkt.

ÅderpåleOne, den diskussionen är förlegad. Man ska inte förneka att det både finns samtalsterapi, medicin och en kombination av de bägge. Har man ångest/panikångest så är man ofta villig att göra allt för att bli av med det.
Jag äter så låg dos av mitt antidepp att jag inte märker av det.. eller ja, istället för att stressa upp mig och att min hjärna kokar så tar jag det lite lugnare. Och man äter ju inte det för saker som hänt utanför kroppen, utan för saker som händer inuti kroppen. Dessutom ska det i de flesta fall gå hand i hand med terapi.

vad fan är benzo? gå och prata med nån psykolog istället för att klaga här

duckdown, bensodiazepiner... används bland annat mot ångest och sömnsvårigheter. En vanlig benzo är Rohypnol..eller då stesolid.

jag kör på 100 mg sertralin, funkar bra

för att bli av med de så ska man väl utsätta sig för de. Lägg dig på sängen släck ner och tänk på allt som är jobbigt. låt de komma och tänk på din andning. de kommer bli bättre ju mer du vågar möta dina tankar.

BountyBoo F31
Jag tog inte illa upp direkt, ville bara upplysa. Jag sa till min läkare bara att jag inte klarar av att vistas på sjukhus, vara i närheten av nålar, klarar knappt att sitta i väntrum hos doktorn för den miljön ger mig ångest och panikattacker. Hon gav mig några piller och sen sket jag i princip allt. Nu kanske inte stesolid är den rätta behandligen utan snarare KBT men ja, stesolid mår jag bra av.

Panikångest går inte att bli av med till 100% däremot så går den att dämpa, något du knappast kan lösa via mejl eller enstaka psykolog samtal. Det kan ta år.