I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

   

2011-02-13 17:46

diagnos

Mitt liv i skolan har alltid varit kaos, enda sen jag var liten var jag ett stort problem för de flesta. Jag var väl ett sånt där såkallade "problembarn" som fick gå extra hjälp i de flesta ämnen och gick hos talpedagog (för grova stammproblem). Många engelska och matte nationella prov slutade med att jag bara skrek och kastade pappret i papperskorgen och gick ut i korridoren och grät för jag blev så förtvivlad att jag inte förstod ett piss medans alla andra bara satt och skrev så pennan skulle nästan gå av.

På Mellanstadiet började jag ljuga för de var ju så fruktansvärt enkelt att ljuga om att man inte hade några läxor, bara för att slippa göra det. Jag inte hade förstått på lektionen vad vi egentligen pratade om och spelade ingenroll hur många gånger läraren förklarade, det fastnade bara inte. Liksom hur skönt är inte att ljuga för slippa läxor? Det enda jag hade (har fortfarande) svårt med var att se konsekvenserna. Att inte göra läxa löd till ännu fler läxor och telefonsamtal från läraren.

Högstadiet blev såg nästan likadant ut, fast jag började somna på lektionerna. Så jag kom ju på en sån sjukt bra idé tyckte jag! Jag skiter i att gå på lektionerna. Det slutade också med svårt att se konsekvenserna. Så vad händer när man somnar på lektionerna och slutar gå på dom för att man tycker det blir jobbigt + att man aldrig lär sig något för jag somnar ju bara?

Jo blev ju telefonsamtal från mentorn "Johanna äter för lite, hur har hon det hemma? Nu somnade hon igen, gör hon ingenting hemma? hon är så lat! hon vill om hon kan men hon vill ju inte hur ska vi lösa det här?" Vi löste med en personlig assistent som fick pusha på mig, för de var lite så jag fungerar. Att jag behöver nån som pusha på mig för att jag ska komma igång, har väldigt svårt att ta egna initiativ. Alla mina utvecklingssamtal var 1- 1 ½ timme medans alla andra var klar på 30 min. Det enda jag fick höra var "Du måste sluta vara så lat, du kan ju om du vill" Medans jag försötke förklara att jag har väldigt svårt att lära in mig vad som sägs. Det fastnar inte.
Lyssnade någon? Nepps. Inge problem med mitt arbetsminne och uppmärksamhetsförmåga den är normal och precis som alla andras. Jag var bara lat tyckte dom.

Jag har alltid kännt mig värdelös, iaf i skolan. För de va ju där jag hade sånt problem, där jag fick höra att jag var ett IG Barn.

Minns engång på samhällskunskapen jag fick VG på mitt muntliga redovisning. Vad händer? HELA klassen väntar inne och diskuterar mitt betyg medans jag fick sitta utanför (tillochmed mina vänner satt ) Hörde hur nån sa Hur fan kan johanna få VG hon får alltid IG? Varför fick jag G och hon VG? Klassen va förbannad på mig när de gick ut.

Fick MVG på ett Svenska prov om svenska författare, vilket jag är intresserad utav för jag gillar att skriva. Så jag lärde in mig de fort. Vad händer? Mitt prov skickas runt i klassen en plugghäst tönt börjar grina för hon fick VG. De säger högt " JOHANNA HAR FUSKAT, haha vafan kan hon få MVG? hon måste fan göra om inte enchans att hon klarar de här" Min lärare tog papperet och skrek åt dom att visa lite repsekt. Jag var lyckligast i världens för jag hade fått allt förutom gränsen på G ett MVG!

Min skolomgång har sett ungefär likadant, förutom att för högre upp jag kommer ju svårare har jag haft att verkligen koncentrera mig och så. Jag har sagt att jag har koncentrationssvårigheter och ville göra ett dyslexi test för mamma. Men hon sa "hah johanna sluta du har inget sånt där"

Jag gjorde ett dyslexi test förra året efter allt detta jag har varit med om, slutar med att min lärare tar in mig "Johanna du har inte problem med stavning men koncentrationen, ska vi ta ett ADHD test och utredning?" jag sa bara "Bring it on! nu kör vi" jag var ju nyfiken.

Här sitter jag 20år precis fått diagnosen : ADHD och går medicinisk behandling, det är då jag kan fråga "vafan tog de inte tag i det här innan, varför tog de aldrig mig på allvar och varför kallade de mig lat när jag sa att jag tycker de är svårt?" idioter hela högen.

Någon annan som har fått diagnos förbannat sent och blir nästan arg på att de inte kunde ta en seriös?

Någon annan som har ADHD som kan berätta lite hur de har påverkat en med medicin? Hade behövt någon man kan snacka lite mer och diskutera

All I'm gonna do is just go on and do what I feel - J.hendrix