Känna sig Ensam

Det finns miljoner som känner likadant bara så duvet.. bra vänner/familj & schysst hälsa e viktigt, uppfyller du de kreterierna ere ju rätt nice!

Använd den ensamma tiden till att lära dig gilla ditt eget sällskap, det är ganska bra att kunna det.

Man är aldrig så ensam, som när man är två i fel sällskap.

Tar ett tag ibland att lära sig vara ensam och gilla det, hade en period när jag absolut inte ville vara själv, men idag kan jag njuta av att vara ensam och göra ingenting. Det kommer med tiden!

Har fan alltid gillat att ha stunder för mig själv, men självklart prioriterar jag att umgås med vänner och familj än att vara ensam hela tiden, men det finns dom där stunderna där man kan uppskatta ensamhet riktigt mycket, det är det du måste lära dig. Bara sitta och lyssna på musik eller göra vad man nu känner för utan att bli störd, det vet jag många som uppskattar lite då o då.

Du kanske fortfarande är i det stadiet som man kanske kan kalla "tonårsstadiet"(?), där man vill ha mycket uppmärksamhet hela tiden, vissa hamnar knappt i det stadiet, men många gör det, vissa kommer ur det fort, vissa stannar i det hela livet.

Du kanske fortfarande är i det stadiet som man kanske kan kalla "tonårsstadiet"(?), där man vill ha mycket uppmärksamhet hela tiden, vissa hamnar knappt i det stadiet, men många gör det, vissa kommer ur det fort, vissa stannar i det hela livet.

I second that. När jag var 18 så ville jag fan vara ensam hela tiden. Tyckte att hela min familj var all up on me, och vi var liksom bara fyra pers i familjen. Sen flyttade man hemifrån och då var ensamheten ballt i några månader, sen började man sakna att ha någon i närheten. Men varje gång man hälsar på sina föräldrar en längre tid, så blir man påmind om varför man ville flytta därifrån! :P

P.S Pröva också vara gift, då uppskattar man plötsligt varenda ensam minut :P

att klara ensamhet är en dygd som få bemästrar! Resten av folket är dömda att ha ångest till det klarar av det. En individuell sport är ett bra steg på vägen!

Jag kände också så när jag var i din ålder. (Nej jag är inte 50 år).
Fastän jag precis hade umgåtts med folk så kände jag mig ändå ensam.
Men det var så mycket som surrade i huvudet, tex vad ska jag ta mig till efter studenten, tänk om jag inte kommer komma in på högskolan, nu har alla bestämt vart dom ska resa. Vart ska jag resa? Ska jag resa? Kändes som att man var den ensammaste människan i världen.

Men det kommer förhoppningsvis gå över. Hade en riktigt risig period i Stockholm med dåligt boende och dåligt jobb. Kom hem fick en fantastisk lägenhet och ett skitbra jobb.
Nu är jag snart 22 vårar och känner mig inte ensam, umgås med vänner när jag hinner och nu flyttar till London på tisdag.
Kan också tillägga att du kommer att älska ensamma stunder sen. Du behöver dom för att kunna varva ner och bara vara liksom.

Hoppas att du känner att du inte är ensam om att vara ensam:)