Tillitsbrist

Män är svin.

Ja det har jag fått bevisat många gånger, och det är väl därför tilliten är svår för min del. Men jag har lite hopp kvar om att det finns nån som är ok! Men jag kanske borde lägga ner det hehe

Tror inte det handlar om att du ska komma över den, av personlig erfarenhet handlar det om att lära sig leva med det och hitta ett sätt att hantera det på.

Svårt det där.. Du behöver ju finna känslan av trygghet, så du slipper oroa dig.
För som du säger så verkar han ju bra. :)

För en svartsjuk partner är inte kul, många förhållanden som gått i botten pga det.



Lycka till!

Att snoka i sin partners sms och internetkonversationer är val ungefär samma sak som att sätta en dödsstämpel på sitt förhållande och eldar säkerligen bara på dina tillitsproblem.

Prata med honom istället. Letar man efter fel hittar man dem till slut.

medoria: sant, men har svårt o hitta sätt att hantera det..

d-beck: ja precis. & svartsjukan vill jag ju gärna bli av med.. tack!

Fridan: Japp jag känner mig hemsk som gjorde det, fast har berättat det för honom iallafall och han sa att det var lugnt, men han vill såklart att jag ska kunna lita på honom..

När du får tanken att kika hans mobil, dator, ställa jobbiga frågor. Säg till dig själv att inte göra det och gör det INTE. Finns inga bortförklaringar. Du bara gör det inte. Vi med överdriva kontrollbehov undivker så ofta som möjligt att leva i oviso. Vår rädsla ligger konstant på 110% trots att den egentligen behöver landa någonstans mellan 20-30%, där man inte tar sin partner förgivet och samtidigt ej oroar sig och letar efter ovässentliga tecken.
Lär dig stanna i ångesten och öva på att skifta om dina tankar till smärtan försvinner. Påminn dig om vad han gör för dig och svara på vad som egentligen ligger i grund och botten för din oro (t.ex. ditt ex, andra tjejer, verkar vara en trigger..) Oro skall ej undvikas. Tänk & känn hur du skulle känna om det värsta skulle hända.. Släpp in känslorna, sörj en stund och gå vidare till nuet. Til ldet du har.
Du kanske kommer vilja söka bevis och bekräftelse. Men gör inte det. Ovison stärker dig och er relation i längden. Finn dig i nuet och jobba dig igenom alla allra värsta tankar som dyker upp. Denna kille är inte ditt ex. Säg det till dig själv. Och ser du han prata med andra tjejer, svara på vad det skulle kunna vara bortsett från otrohet! Ex "så kul att min pojkvän har tjejkompisar." och om det fortfarande känns ångestladdat så tänk: "ja men det var mig han valde, det är mig han gjorde så här för. Det är mig han säger att han älskar. Det är vad jag får gå efter just nu." och stanna där. Skulle en "tänk om" tanke komma på nytt så börja om processen.. Det är skitjobbigt! Men du verkar vara motiverad nog! Så jag håller timmen för dig! :) Lycka till!

krossad_anka: Det låter som ett bra sätt att hantera det. Kan bli svårt men jag är definitivt motiverad nog! Tack så mycket! :)

1. Om du fortsätter kommer det bli en självuppfyllande profetia till slut.
2. Fundera lite på hur det skulle kännas om han gjorde detsamma mot dig.
3. Litar du verkligen på dig själv? Tex, litar du på dina egna val i livet? Du har 'valt' (i den mån rationellt tänkande styr över känsla) inleda en relation med den här killen, vad fick dig att våga satsa?
4. Med lite självinsikt, fundera på: Känner du, innerst inne, dig orolig för att inte duga till för honom? Om så är fallet, varför? Kan du göra något åt saken?
5. Vet han om detta?
6. Lycka till.

tillit måste börja någonstans och att helt enkelt överlämna den till någon annan är jätteläskigt men om du inte gör det kommer du alltid att kunna rättfärdiga ditt asiga beteende med att du är rädd. släpp. kasta dig ut i det. varje människa är olik och det är riktigt jävla lågt att invadera sin nya partners rätt till privatliv för att en tidigare partner ljugit för dig. i synnerhet om den nya aldrig gett dig anledning till det.

jag var hemskt svartsjuk och rädd och osäker innan jag bestämde mig för att det är onödigt att vara det om jag inte har anledning till det. och bara genom att bestämma att "ok nu slutar jag vara rädd och litar helt och hållet på den här personen" så lyckades jag släppa min rädsla. så fort minsta tecken på rädsla eller svartsjuka poppade upp i skallen städade jag bort det ur hjärnan och numera är jag varken svartsjuk eller rädd att han ska ljuga för mig.

också: kommer du att ljuga för honom om något så stort som en annan partner? dåså, varför skulle han göra det bara för att din tidigare gjorde det?

Du låter paranoid, låt bli att snoka, det kan bli som ett beroende.

Jag har varit jätte svartsjuk och misstänksam för att jag upplevt samma sak som dig.

Det jag lärde mig i det förhållandet jag är i nu är att svartsjukan är mitt problem och mår jag dåligt så får jag be om hjälp. Istället för att misstänka och väva ihop historier i min fantasi så har jag sagt till från dag 1 när jag mått dåligt. När något inte har kännts bra för mig (inga orimliga krav som "du får inte träffa tjejer") och då har jag fått en ärlig förklaring.
Nu har jag ju iof träffat världens bästa kille som är den första jag känner att jag verkligen kan lita på till 110% och som har gjort mig totalt trygg. Som jag inte måste ringa hela tiden (även om vi bor ihop) för att ha kontroll och känna mig trygg.

Förändringen jag gjorde denna gång var att jag var helt och hållet nöjd med mig själv när jag träffade honom. Jag hade en bra självkänsla och hade rannsakat mig själv. Varit singel i 3 år, läkt ihop som människa. Och jag visste att om jag skulle ha ett förhållande så skulle det absolut inte vara byggt på lögner.

Det är bara att du slutar snoka, för det leder ju inte till nått. Utan ha en öppen konversation och det ska inte innebära att du ska anklaga eller bråka. Utan mer "När du XXX känner jag XXX och jag vill att du ska veta det"

och man ska inte ens behöva tänka annorlunda om tjej- eller killkompisar. För de är just kompisar.

Dessutom är det sjukt viktigt att man sätter gränser. Att detta går jag inte med på, för jag mår inte bra av det. Inte bara "men gud vad kul att han har tjejkompisar" om t.ex pojkvännen sover över hos nån hela tiden, eller "somnar" på efterfest, eller varje gång han träffar tjejkompisen "dör batteriet" på mobilen osv. I sånna grova fall ska man lita på sin intuition.
Och då kommer hela begreppet med respekt.. respekt är att inte göra ovanstående saker och inte heller kolla mobil, dator etc.

och grundstommen är just... tillit och respekt. och det gäller både till/för en själv och ens partner.

BountyBoo: Tack för du utvecklade mina tankar :)

Jag har en kompis som håller på eller rättare sagt höll på precis så där. Hon fick kontakt med en psykolog som hjälpte henne till en KBT(kognitiv beteende terapi)grupp och efter att ha gått där i ett år så är hon en helt annan människa, har hjälpt henne enormt bra!