I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Jag kommer ihåg dig!

Övrigt - Blandat

   

2011-01-09 04:28

Jag kommer ihåg dig!

Ja, klockan är mycket och ni har gissat rätt. Jag är lite berusad. Har varit ute och dansat och haft kul. Kom också att tänka på en tjej som jag inte var så snäll mot. Jag såg en tjej på klubben ikväll som påminde så mycket om henne att det fick mig att minnas någonting som jag hade förträngt.

Jag minns dig Boglarka.

Du var ung och ny i min förort. Vi var 13 och det var högstadiet. Mobbning på högsta nivå. Du hade ett konstigt namn var verbal och annorlunda och blev självklart en måltavla. Du såg ut som Baby i Dirty Dancing Vi lekte hela sommaren och även fast du hittade på en massa och gjorde dig till så gillade jag dig. Tills skolan började. En dag så fick jag höra att det var en ny tjej i en annan skola som ingen gillade. Som var konstig och mobbad. Hon hade ett konstigt namn. När jag sen fick reda på att det var du som jag hade varit hemma hos så visste jag inte hur jag skulle bete mig. Jag kommer ihåg att jag i början (till mitt försvar) försökte ändra folks uppfattning om dig. "Men Boggie är snäll" sa jag. "Boggie, vad är det för djävla namn liksom" , fick jag höra.

Jag slutade hälsa på dig. Gick omvägar i korridoren när jag såg dig. Efter ett tag så fick jag höra att rektorn och kuratorn var inblandad. Du hade inga vänner. Jag försökte få mina kompisar att gilla dig på fritiden. Vi gick inte i samma skola så jag kände på något sätt att det inte var mitt fel, att det inte fanns så mycket som jag kunde göra. Och att det....på något konstigt sätt inte var mitt fel... att det istället var ditt fel. En dag fick jag höra att du hade slutat gå i skolan. Och sen hade du och din familj flyttat. Det blev för mycket för dig.
Jag kände en lättnad. Nu slapp jag.

Jag skäms så mycket för det idag. När jag läser om mobbning så blir jag så ledsen. Jag känner mig som en hycklare som bara låtsas. Som snackar om hur det borde vara men vet innerst inne att det fan inte är så och kommer aldrig vara det.

Jag kommer ihåg hur jag såg på alla fröknar som pratade om gyllene regeln. Vilket djävla bullshit det var. Vi hörde ju sjävla deras skitsnack om andra lärare och barn. Hur kan det vara ok för vuxna människor att mobbas men inte för barnen?

Jag kommer ihåg dig Boglarka och jag skäms.

Vilka har ni mobbat?
Hur ser ni på dagens mobbing?
Finns det någon ni ångrar att ni inte mobbade?



Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-01-09 12:17
vi var på en kille rätt mycket som var jehovas, men det var ju berättigat. Han var ju jehovas
 
Moderator

2011-01-09 12:38
Inte mobbat någon. Hatar mobbning och vuxna som bortförklarar det "han/hon har det jobbigt hemma" osv. Vadfan ska man ha överseende med folk som mobbar andra för att DE har det jobbigt? Aja, barn är hemska och otroligt elaka. Tål nästan inte folk i min egen ålder för att de är dryga och elaka mot alla som inte är som dem.
Hur kan man ångra att man inte mobbat någon förresten?
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
Toastare

2011-01-09 13:56
Inte mobbat någon heller... var själv inte omtyckt av de populäraste tjejerna när vi gick i 8an. Mest för att jag hängde med andra människor och vågade hävda mina åsikter. Något jag är jävligt glad för idag, dessutom vände det ju då folk mognar något och värdesätter andra saker än vem som blev med oskulden först eller vem som var tillsammans med killen med Yamaha DT. Det sjuka var ju att det då blev töntigt att ha varit som de "tuffa" var och de gjorde allt för att tvätta bort stämpeln.
Hade nog ogillat mig själv om jag blivit en del av svansen efter "ledartjejen" Hon som sa saker som "Åh, jag önskar att jag också saknade röv som ***** det är SÅ inne nu" (och då var det en pik att man inte hade nån röv). De tjejerna som hängde efter var så jävla rädda för att ha fel åsikter, ha fel kläder, säga fel saker..

Dock var det en tjej som gick i min klass ett kort slag som blev sjukt mobbad. Och jag kan känna att jag inte gjorde något..inte sa något om det. Kanske för att jag var upptagen med mina egna saker.
Jag är jävligt glad att internet inte fanns. Idag känns det ju att de som blir mobbade aldrig kan ta en paus från det.. det finns alltid där. Det skapas hatgrupper på facebook, det görs inlägg som folk kan läsa osv.

Och jag avskyr vuxna som mobbar.. eller äldre tonåringar. Det är så sjukt löjligt och jag ser ner på de människorna. Det är en naturlig del när man är 13-15 och förhoppningsvis går det över.. och det beror ju på den pubertala osäkerheten och önskan att alltid passa in, rädslan för att sticka ut som vissa människor bestitter. Och har man inte kommit över det när man kommit ur puberteten så är man rätt sorglig och kanske borde söka lite självhjälp eller läsa nån Mia Thörnblom (eller vad hon heter) bok och må lite bra.
Jag skyller allt på Emma!
Toastare

2011-01-09 13:58
ja, jag hade glasögon också.. då är man ju automatiskt tönt som tonåring. Sen när jag fick linser i 8an och killar gav mig uppmärksamhet osv. så blev det typ ännu värre.. nästan som det startade det i samband med att jag då fick kompisar från andra skolor och inte pallade hänga med dem och lyssna på 2Unlimited och Haddaway.
Jag skyller allt på Emma!

2011-01-09 14:16
Finns det någon ni ångrar att ni inte mobbade?
 hahahahaha, vad fan, freudian slip!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-01-09 16:22
jag är mobbad än idag :/
Toastare

2011-01-09 16:47
Niobe, haha jag tänkte på det..

Fraodi, vi vet.. men det är ju ditt eget fel och du är född sån, så du kan inte göra nått åt det!


Ja, sen måste jag tillägga att det jag hatar mest är datornördar som ska mobba på internet. Alltså, som ska typ ge igen i andrahand eller nått.. sånna som dessutom tar väldigt illa vid sig personligt och skriver spaltmeterlånga svar/försvarstal.
Jag skyller allt på Emma!

2011-01-09 18:55
True True
Producent

2011-01-09 20:04
Skumt att den här tråden kom upp.
Jag är ganska säker på att jag aldrig har mobbat någon och jag hoppas att jag inte har gjort det.
Men igår när jag var lite berusad så kom jag på att jag hade en tjejkompis som jag typ hängde med varje dag i sjätte klass och hon berättade till mig att hon hade ringt BRIS för att hon var mobbad. Och jag reagerade inte vad jag minns. Visste inte om att hon var mobbad och hjälpte inte henne heller.
Vet inte nu i efterhand i fall det var tjejerna som mobbade henne. Inte för att det spelar någon roll.
Jag är ingen perfekt man. Jag försöker bara göra det bästa jag kan och vara sann, inte göra nått halvdann. Det borde vara min slogan.

2011-01-10 10:22
Jag var den där som inte sa något utan hellre lät dom mobba någon annan än mig. Jag hängde med det "coola" gänget (dvs tjejerna som rökte och hade gjort minst en abort och killarna som drack och lekte balla) tack vare att min bästa vän var skolans snyggaste kille men jag var liksom aldrig med ändå. I det gänget gick man jävligt hårt åt en kille vi kallade Sjökan, och det hade varit så den lågstadiet. Han var liksom tacksam att mobba på något sätt, för han gjorde det så lätt med sina konstiga uttalanden, sina kläder och sin cykelhjälm. En dag sa tjejerna åt mig att jag skulle göra något elakt mot Sjökan, så jag tog superlim och hällde innanför kanterna till hans skåp, sen pressade vi skåpluckan mot kanterna tills limmet stelnat. När Sjökan sen skulle öppna skåpet gick det såklart inte och han gick gråtande från skolan. Jag hade så jävla dåligt samvete men sa ingenting. Så jävla fegt. Efter högstadiet fortsatte tydligen skiten på gymnasiet för honom, men på något sätt verkade han inte påverkas så tillslut la väl folk av. Jag träffade honom inte på många många år men har åtminstone bett om ursäkt nu i vuxen ålder. Han sa att jag inte skulle må dåligt, att han visste varför jag var tyst. Det kändes om möjligt ännu värre och jag skäms som fan för att jag alltid höll käften.
 

2011-01-10 12:00
Det enda jag har varit inblandad i var på högstadiet. Vi hade en kille i klassen som var väldigt jobbig. Han kallade oss tjejer för horor, följde efter vart man än gick. Kom med korkade uttalanden, käkade snor och finnar.
Han hade på ett vis sig själv att skylla för att man hackade på honom. I början så blev man bara sur på honom och sa något i stil med att "lägg ner". Men efter ett tag så började man provocera fram detta så man fick spy lite på honom.

Kommer ihåg en speciell grej som hände på gymnastiken en gång. Vi spelade fotboll och en tjej som heter Frida stod i mål fastän hon var lite bollrädd. Så kommer denna killen i hög fart och ska skjuta ca 1,5 meter ifrån henne. Hon säger "snälla skjut inte så hårt, jag är lite rädd". Men han tar i för full kraft ändå. Jag blir jättearg och springer fram, knuffar ner honom och i princip skriker på honom. När jag går därifrån så springer han efter och fäller mig och kallar mig för hora. Läraren skickar ut honom från lektionen. Sen efter lektionen så hackade alla på honom. Man kunde se att han blev ledsen.

Det var en form av mobbning, men han var lika jävlig tillbaka. Så vet inte riktigt om det räknas. Men han var inte speciellt omtyckt av någon. Vet inte ens om jag skulle tycka om honom idag.
"Nothing says leave me alone like doo doo-butter in my pa-ants"
Toastare

2011-01-10 13:02
Lacroix, det får mig att minnas.. att på mellanstadiet så hade vi en kille som började i vår klass, han hade gått i specialklasser och på specialskolor hela sitt liv. Vår klass var då väldigt snälla mot varandra och var väldigt lugna. Så kom han som ett yrväder och knuffades och bufflades, skrek fula saker osv.
På rasterna brukade vi leka Herren på täppan på ett pingisbord av järn som stod i en sandlåda (hej, bra leksaker!) och en gång när han puttat ned någon hårt. Så gick vi upp typ hela klassen och puttade ned honom gemensamt, tyvärr så föll han på sin arm och bröt den.
Den var ju lite elakt kanske och han lärde sig väl inte nått av den läxan..


Jag skyller allt på Emma!
Poet

2011-01-10 18:25
Som ensam blatte i helvita/svenska skolor fran min forsta skoldag tills hogstadiet, sa var mobbing en del av min vardag typ. Nu i efterhand onskar jag att jag hade latit navarna fa snacka lite mer, men nar man ar liten sa bankar hela skolledningen in i en att man alltid ska kalla pa larare. Kommer ihag en gang hur alla ungarna pa skolgarden gick ihop i en kor och borjade skrika "neger" efter mig. Jag sprang till lararen och sa vad de holl pa med, vad sager hon? "Sag till dem att sluta". Tack for den!


Men precis som alla mobbningsoffer, sa har man ibland en tendens att "mobba vidare". Jag har sakert omedvetet mobbat nagon annan ocksa (formodligen i vuxen alder ocksa) vilket jag ar hemskt ledsen for. Om nagon nagonsin kants sig mobbad utav mig, sa ska ni veta att jag ber om ursakt for det. Barn ar riktigt elaka ibland men som vuxen sa ska man veta battre.

Love!
At the gates of Eternity...
Moderator

2011-01-10 18:36
i låg,- och mellanstadiet så var det periodvis, ibland så var man på snubben med kanintänder, ibland va man på lilla asiaten som skulle pilla på allt, ibland va man på snubben med adhd som brann av när man jävlades.
Man förstod inte bättre helt enkelt =)
//TW

2011-01-10 19:42
Niobe - Kontakta henne och snacka om det?
Lär väl inte vara så många i landet som har samma för- och efternamn.

10-4, over...
"Not so funny now, funny man..." - Å, jo, totally worth it! ;)
Mabande In The Park - once in a lifetime, baby
Thugz 4 hugZ - kärlek istället för gangsterpropaganda

2011-01-11 18:29
Vi hade en snubbe i grundskolan som fick ta jävligt mycket skit från allihopa. från ettan till sexan gick vi i samma klass, han var annorlunda, en klassisk nörd helt enkelt. Var intresserad av elektronik och liknande vid en tidig ålder, det tyckte vi om att påpeka förstås...han vek aldrig ner sig utan kom alltid med hot tillbaka, kommer ihåg att han höll en fet sten över en polares huvud och polaren han precis undkomma när han släppte den. Tyvärr så triggade det oss ännu mer. Många av oss som var fittiga mot honom hade utländsk bakgrund, och jag antar att vi planterade rasistiska tankar i hans huvud.
I sexan delades våran klass, en "skötsam" grupp och en mindre grupp för oss som inte följde reglerna. Han hamnade i den lilla gruppen tillsammans med oss idioter, vilket var otroligt fel. Men vi klagade inte, vi hade en hackkyckling. Det var nu han började kalla folk svartskallar och liknande. Vi tog aldrig åt oss utan hånskrattade bara. En gång fick han dock en spark i fejset av mig, starkt av mig...

Efter sexan tog den verbala mobbningen slut, han blev bara osynlig. Då och då sas det saker, men aldrig som förr. Han försökte hänga sig en gång fick jag höra, men sedan hade han sagt att han bara ville ha uppmärksamhet.

Jag ser honom ibland eftersom vi bor nära varann, det svider lika mycket varje gång. Vi hälsar aldrig. Varje gång jag ser honom tänker jag att jag ska gå fram och be om ursäkt, men jag vågar aldrig. Sen är resten av dagen förstörd. Men nån gång ska han få en riktig ursäkt. Det har jag lovat mig själv.

Det är inte bara han som har fått lida, jag är känd i mina kretsar som en som driver väldigt mycket, ofta på andras bekostnad. Det funkar bland mina vänner eftersom vi alla driver med varann. Men det jag ofta gjorde i skolan var att jag drev med folk som inte kunde ta det, vilket dom inte skulle heller. I nian fick jag höra av min "mentor" att elever ibland var rädda för att möta mig i korridoren. Det enda jag tänkte var "pussies, golare, fegisar". Vilket jag tyvärr gör än idag. Förstår fortfarande inte att folk kunde vara rädda för mig, jag tycker själv att jag aldrig var så hård. Men det är ju inte heller upp till mig att bedöma...

2011-01-12 02:59
Trixig-person3 F14 du är 14 år gammal vad vet du om livet igentligen? herregud låter som du är +40 och sitter i fika rummet på jobbet.........
Dra åt helvete

2011-01-12 03:25
SeanPrice

Den dagen du går fram och frågar blir jag stolt över mänskligheten igen, fint skrivet för övrigt.

Ska citera en bit från en låt nu.

Det var han som var liten alla slog
När jag träffade han förra veckan var han stor
Hade passerat varandra när han tog
Ton och ropade mitt namn och vi stod
Öga mot öga, han och jag jag tror han
Förlät mig, vi tog varandra i hand och han log
Så festar jag på till gränsen att jag ska spy, så breakar jag som helaa Rinkeby !

2011-01-12 07:16
jag var en rätt knepig unge och kan ibland tycka att jag enligt all skolgårdslogik borde fått ta mer skit än jag fått göra, aldrig varit populär men heller inte mobbad.

det närmsta jag kommer att ha mobbat någon vad jag minns var att jag sa till en tjej i högstadiet att jag tyckte hennes skor var fina, varpå hon började gråta och sprang iväg, hon trodde tydligen jag var spydig vilket jag inte var, och det där ledde till att jag var tvungen att ha samtal med vår klassföreståndare, vilket jag tyckte var sjukt obehagligt.

sen så hände en asskum grej en gång kom jag ihåg nu.
i mellanstadiet gick det en tjej i min klass ett tag som sedan bytte skola, en gång ett par år senare så var jag inne i en klädaffär, när ett gäng tjejer från
skolan hon bytt till började prata högt så att jag skulle höra, och sa saker i stil med "där står den där jävla tjejen som mobbade jessica så hon var tvungen att flytta, blablaha vilken jävla idiot" och så vidare, jag blev så ställd att jag inte ens frågade vad fan de pratade om, men av deras kommentarer att döma så hade tjejen, som jag kommit bra överens med när vi gick i samma klass, tydligen förklarat sin flytt för sin nya klass med att jag mobbat henne, vilket jag hur mycket jag än funderat på det där inte kan komma på en enda anledning till varför hon på allvar skulle kunnat tycka, stör mig fortfarande som fan på den grejen.
skulle jorden översvämmas om man skar sönder ögonen på alla människor?

2011-01-12 13:57
jag var mobbad i 9 år (förmodligen var jag dock mest överkänslig, men resultatet var detsamma för mig iaf) och kan bara minnas att jag mobbade någon annan som kompensation när jag var nedlåtande mot en tjej som var lite udda som ville bli vän med mig för att jag också var udda. jag ville inte smittas ner av henne så jag var nedlåtande som fan mot henne och anlade en min av "fan vad bra självförtroende jag har!" när hon var i närheten för att sen tokgöra ner henne när vi var ensamma. det hände kanske 3-5 ggr och när jag sen stötte på henne på tunnelbanan ett par år efter gymnasiet och hon var väldigt "kolla! jag blev lyckad och lycklig ändå!" så blev jag väldigt glad. borde bett om ursäkt då men var precis inne i min värsta självhat och världshatperiod då så jag gjorde inte det. men jag är väldigt glad att den enda jag mobbade är lycklig idag. och fortfarande lika knepig men numera stolt knepig. precis som jag. ^_^

oh, btw, gills min stalkning och mina patetiska försök att mobba Misery så (nät-)mobbade jag nog henne också. men det är jag fan bara glad för. bättre vän än henne får man leta efter!

CSG_HUNKEN

trixig må vara 14 men man vet oftast en jävla massa mer om livet som knepig 14-åring än en normal och välanpassad 20-åring gör. iaf enligt min erfarenhet.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Rappare

2011-01-12 14:40
Alla har ju gått i skolan...
Konrad Krut - twitter.com/konradkrut - soundcloud.com/konradkrut - mixtape in progress

"Start your own shit and you'll have bitches in the doggystyle position attached to each other like train cabines from the LA to the Bay"

2011-01-13 14:10
Jag gick i en övervägande svensk skola på mellanstadiet, det var väl jag och en iranie som inte var helsvenska.
Blev dock inte utsatt eller mobbad pga min etnicitet , utom en gång när en förvirrad finlandsvensk unge kallade mig "neger" (se min visningsbild för att se det absurda i kommentaren).
Att jag däremot ofta kände mig lite utanför pga att de andras familjer var rika (det var alltså inte min) kunde vara jobbigt, ni vet, inte ha råd med det som "alla andra" hade - vilket kändes viktigt då när man var 10 år.

Men i sexan började det en tjej i min klass som hette Mena och hon var från Egypten och muslim. Hon blev kanske inte direkt trakasserad men hon blev retad för att hennes familj inte lät henne göra något. Hon fick inte åka med på klassresa och inte heller gå på klassfesterna. Jag minns inte att hon riktigt umgicks med någon, och jag skäms över att jag inte pratade med henne och lärde känna henne.
Efter något halvår började hon använda slöja och jag antar att hon blev mer utanför pga detta, jag bytte dock skola till sjuan så jag vet inte hur det gick sen.
Men jag kommer ihåg dig Mena!
 
Groupie

2011-01-14 14:33
Boggie va ett ganska coolt namn.

Det finns folk som jag ångrar att jag inte mobbade.
(,_____(ò_Ó)____,) this big

2011-01-16 14:12
Gillade att ge smeknamn till de som hade olika bokstavssjukdomar och kunde flippa ur totalt på min högstadieskola.
Smeknamnen var aldrig särskilt kreativa, utan syftade oftast på hur de såg ut. Vi hade Hamstern, Twix (som hade tics), Sune, "kommunisterna" etc.
Gick på friskola i småstad, så det fanns inte mycket mångfald om man ser till ursprung och hudfärg. Det var snarare så att varannan unge hade en diagnos som inte placerade honom/henne på särskola, men det var knappast långt ifrån. Det var kul att se dom knäckas, börja kasta saker och bli farliga.
Inget som man är stolt över idag, självfallet, men det är ju lätt att vara efterklok.
My heart lives in my vagina.

2011-01-16 15:15
Hade för vana att mobba mobbare. Som shorty hade jag inget övers för nördar och liknande personer. De störde mig dock knappast och jag hade inget intresse av dem. Störde mig dock så fort nån skulle leka allan och börja trakassera någon av de personerna. Det där har utvecklats ännu mer idag, ser jag i ett fikarum eller liknande hur någon sitter och gör sig lustig över någon (a.k.a. vuxenmobbning) så får jag som oftast en impuls att be dem hålla käften, skälla ut dem eller köra liknande mobbning tillbaka mot dem. Du kan dissa folk om de är rövhål och beter sig som skit men att mobba personer för hur de ser ut, varifrån de kommer osv är bara wack.

2011-01-16 15:32
Var inte så mycket mobbing vad jag minns, däremot minns jag hela lågstadiet som ett inbördeskrig =) Var otroligt mycket slagsmål, men alltid på lika villkor.

Däremot minns jag en kille som blev mobbad, tror han är lite halvmobbad än idag. Jag hängde med honom ett tag, men insåg att han inte var min typ. Har aldrig gjort något aktivt för att hindra mobbandet heller, förutom just det - umgås. Trist egentligen...

2011-01-23 20:36

Vi hade en tjej som vi mobbade ganska rejält. Ångrar det något enormt idag. Hon var ganska tjock och läste treans matte när vi gick i femman. Hon blev så klart en perfekt måltavla. Vi klippte papper och kastade på henne som konfetti och skrek "fetmabomb", kollade snett, och frågade henne saker som "när duschade du senast egentligen?". Var allmänt fittiga mot henne. Kommer speciellt ihåg en gång när hon ramlade i duschen i omklädningsrummet efter gympan, alla stod och skrattade... Så jävla elaka! Men en gång jag verkligen skäms över var när hon för första gången vågade stå på sig själv. Det var när vi spelade spökboll på gympan och så skrek jag åt henne att hon blev bränd. Hon sa då att hon inte blev bränd. Då blev jag sjukt förbannad och fick raseriutbrott och hann slå henne innan läraren hann gripa in. Får sån sjuk ångest när jag tänker på det, ångrar det extremt mycket. Sen efter många möten med rektorer och klassföreståndare, med våra föräldrar och hennes föräldrar fick hon förflyttas till en annan skola. Det borde ha varit vi som skulle ha flyttat egentligen... Men jag hoppas hon har det bra nu och jag förstår om hon hatar mig utav hela hennes själ. jag kommer ihåg dig Lirije!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-01-24 10:33
Har nog "retat" några stycken lite för mkt i mina inga dagar...inget jag fullt ut förstog då, idag hade jag nog bett oss aka mobben att dra åt helvete och hitta en bättre syssla eller sagt dom fulaste tänkbara sakerna till dom andra. men men, det händer som tur det är lite på 12-15 år!