Hur vanligt är det med riktiga commitophobs?

ehhhh Vad vill du på riktigt? tänk på det o agera därefter....

Kan du finna dig i att vara hans bekväma latinaa eller vill du att hans kärleksspjut ska vara exklusivt för dig?

ursäkta min fjantighet men det är mer eller mindre såhär det är!

ja, du kan väl börja med att lyssna på snubben. om han uttryckligen säger att han har problem med känslor/närhet whatevva så får du ju acceptera det. det sista han behöver är troligen någon som säger åt honom hur han "bör" vara. normer är inte nödvändigtvis bra bara för att de är just normer, och det spelar ju i vilket fall som helst ingen roll. vad du än tror så kan du inte förändra en annan människa, det är något som den personen måste vilja själv, och det absolut sämsta sättet är att försöka pusha honom, du får vara en slug manipulativ jävel om du ska lyckas med det.

är du säker på att han ens gillar det på det sättet? eller det kanske var det du undrade, ja, det finns garanterat människor som använder det som ursäkt för att slingra sig ur en beundrare/beundrerska.

Dumpa han. Om han verkligen tycker om dig, så kvittar det hur mycket han inte vill "commit". Så antingen kan du snacka ut med han och mötas halvvägs eller så inser du att det bara är slöseri på tid.


Alla ursäker som lyder på det sättet eller de klassiska "alltså jag har inte tid just nu bla bla, så mycket att göra bla bla" är som sagt inget annat än bullcrap i min åsikt. Man har alltid tid om man verkligen tycker om någon.

Nej man har inte alltid tid bara för att man verkligen tycker om någon.
Allt är inte bullcrap, känns rätt knäppt att utgå ifrån att det är rent skitsnack, snacka om trust issues.

Har han problem med känslor får du ju såklart respektera det, låt tiden och förhållandet ha sin gång, se vart det leder.
Du kan ju alltid försöka lägga fram det på ett annat sätt vid annat tillfälle, för som du säger är du ju nöjd med förhållandet som det är.

vem fan vill ha ett förhållande med någon som inte vill ha ett förhållande? hitta någon som tycker om dig mer.

D-beck: Nej det är visserligen sant, vissa har inte alltid tid. Men som sagt, om man verkligen vill så kan man skapa tid för den man tycker om. I det här fallet så verkar det som om snubben mest bara vill chilla. Vilket brukar tyda på att han inte tar det hela allt för allvarligt.

Sen så måste jag säga att hon har väntat väl länge också, inte så att hon broke it down to him efter några dagar. Nu har det ändå gått 3 månader och det har inte gått någonstans. Tycker hon inte ska vänta en sekund till. Hon har berättat hur hon vill ha det, vill han inte engagera sig mer så ska hon ge han korgen och gå vidare.

BC99
Nej självklart, men det handlar ju mkt om vad hon vill, hur länge hon vill vänta tills hon kan få svar på vad dom har för förhållande. Uppenbarligen är hon nöjd med deras förhållande men tycker att det är jobbigt med denna grejen.
Gillar hon honom kanske det är värt det? Det kan ju lösa sig och bli skitbra.
Går att göra slut sen också om det inte löser sig och blir ett större problem.



Men ja, vill du inte vara kvar i förhållandet tycker jag ju verkligen du skiter i det.

Jag är 24 och inte haft ett enda seriöst förhållande i hela mitt liv. Det är fett nice. Fobi? Nej nej nej...

D-beck: Håller med dig, absolut. Men det är trist nog att det faller på faktum att han inte tycker om henne tillräckligt för att vilja ta det till nästa nivå.

PrinsMio: You'll get there eventually :)

bc
ja kanske, men från vad hon skriver har vi ju ingen aning så att det faller på hans känslor för henne vet vi ju inte heller, även om det låter så, då människor är olika och inte fungerar riktigt likadant.

Innan mitt nuvarande förhållande hade jag enbart haft många kortare förbindelser utan särskilt djup. Jag tänkte mig att jag hade svårt med känslor (eller kanske inte hade så mycket) och tyckte att det var ganska skönt så också. Sen träffade jag min flickvän och det var omedelbart något mer än vad jag tidigare varit van vid, men det innebar inte att jag på en gång blev värsta öppna förhållandekillen som var helt bekväm med att berätta saker om mig själv och känslor. Jag höll medvetet och omedvetet en viss distans till henne under en väldigt lång tid och det tog nog åtminstone ett år innan jag riktigt blivit bekväm med vårt förhållande. Jag kan fortfarande ibland nu efter flera år komma på mig själv med att distansera mig på vissa sätt.

Jag är varken mer eller mindre känslosam mot andra nu än när jag träffade min flickvän, men jag är en helt annan människa mot henne än jag är mot alla andra människor i världen. Det tog emot som fan inledningsvis, men så blev det.

Kontentan, jag tycker inte att man bara ska kasta bort ett förhållande för att någon har lite svårt att kasta sig in i saker. Ställ krav om du har några. Ställ frågan om framtiden eller vad det nu än månde vara. Du bör dock inte bli förvånad om den enda kärleksförklaringen du får de första sex månaderna kommer ur en spektakulär fylla och har "glömts" morgonen efter. Sen är den här snubben kanske bara känslomässigt störd, eller så gillar han inte dig och i så fall visar det sig på så sätt att det inte kommer någon respons på dina försök att fråga om framtiden etc. Tipset då är att gå vidare och hitta någon bättre.

What he said!

Varför måste "få känslor" och "binda sig" sitta ihop?

Jag är kär i flera kvinnor just nu (alltså, jag har känslor för dem) men jag vill inte binda mig för det.

Jag är 24 och inte haft ett enda seriöst förhållande i hela mitt liv. Det är fett nice

Troligtvis för att du är så förbannat dryg 90% av gångerna du yttrar dig =)) Nu vet jag självklart inte om du är lika dryg på riktigt som du är på whoa, men annars.. Så har du din förklaring där ;)


Jag själv har faktiskt använt mig av den här typen av "diss", vad man nu väljer att kalla det.. Uppriktighet, whatever. Jag hade förvisso nämnt åt tjejen redan innan vi "började" att jag inte vill ha ett förhållande, att jag verkligen inte vill stressa mig in i någonting (fortfarande nedbruten från mitt förra förhållande som varade i 2år)- Efter vi hade träffats i kanske 1-1½ månad på oregelbundna tider så frågade hon vad jag ville, sa att hon ville bli min tjej, att jag var hennes pojkvän blahablaha. Jag kan lova att jag aldrig har känt mig så intryckt i ett hörn någonsin, förvisso gillade jag inte tjejen ens nära lika mycket som uppenbarligen gillade mig. Men, då använde jag mig av denna löjliga "vill inte bli uppbunden" tjosan. =)

bara en liten del av en historia, kanske får dig att tänka om eller vad som.. =) lycka till.

jag tror det är lika vanligt bland killar och tjejer. Beror på vad man bär med sig i sin ryggsäck.

Allt handlar om tid, plats och att man har samma värderingar/är på väg åt samma håll. Och ibland klaffar allt det där, men under tiden att man växer och lever så kanske man märker att man jobbar åt olika håll.
Ibland kanske båda två är kära, men det är inte rätt tidpunkt.. eller blir en kär...eller märker man att allt bara klaffar och man är ett team på alla plan.

that's life... naaaanaaanaaaa

..och som de flesta sagt, vill man inte samma sak.. ja, då får man acceptera det. Det gäller i ett förhållande att respektera varandra.. samma sak gäller INNAN ett förhållande. Vill inte personen ha det man vill ha, ja då har man valet att gå sin väg. Då är det helt enkelt inte 100% rätt..

eller så rannsakar man sig själv och känner efter om man själv kan tänka sig samma sak (utan att för den skull sätta sina egna känslor åt sidan)...

Brudar i ett jävla nötskal.. Varför denna hets att knyta fast sig vid en individ så fort chansen ges? Tror aldrig jag hört en kille säga något om detta alls, måste vara genetiskt