Tankar om livet

Du tycker inte ens det är lite skoj att lära känna nya människor? Ha nya upplevelser? Se nya platser? bli kär? Klara utmaningar? Ha sex? Osv osv osv. Jag kan göra listan lång, det är sånna saker jag lever för, för de får mig att må bra fysiskt o psykiskt.

Sen så är det väl självklart att dessa saker inte har någon evig metafysisk mening. Men vad spelar det för roll?

Det finns ingen mening med att lära känna nya människor, ha nya upplevelser, se nya platser, bli kär eller klara utmaningar. Att tampas med andra människor, med annan vilja och annan syn på livet är bara onödigt, krångligt och svårt. Kanske glädjande för stunden, men vad fan, snart är man tillbaka på samma jävla ruta och tvingas göra samma saker igen. Har funderat på att testa någon annan lösning först, innan jag ger mig på den enda utvägen. Att helt enkelt försvinna, någonstans ut i skogen, vara för mig själv osv. Hinner aldrig fundera långt innan jag blir påmind om att vissa måsten ändå knackar på min dörr. Jag vill bara lyckas rymma ifrån allting, aldrig mer se denna hopplösa värld. Vad göra!?

Du är kanske på väg in i depression, prata med någon, ät regelbundet, sov regelbundet och häng med polare och familj. skaffa ett husdjur. uppsök läkare om det blir värre.

Annars brukar jag fundera på vad jag är nyfiken på;
Jag är nyfiken på hur det är att få barn.
hur det är att vara känd
hur världens vackraste ting ser ut
hur universum fungerar
hur man kan sluta alla krig
hur man kan befolka rymden
hur man spelar starcraft2 med tårna
hur boken bröderna karamazov slutar

Underdriven P20
Varför är det ingen mening att lära känna nya människor ha nya upplevelser etc? Om man finner nöje i det så är det väl en mening?
ärs, det är inte speciellt onödigt krångligt o svårt att tampas med människor om man är socialt vettig o kan läsa människor på en normal nivå.

Men om du nu själv känner att du har intellekt nog att se igenom alla dessa onödigheter och krångel. Kan du inte på någon nivå se att det är rätt konstigt om man inte finner något nöje alls i dessa saker? Då de flesta andra människor faktiskt tycker det är trevligt.

Att kunna åka bort o vara för sig själv ibland är nog någonting sunt, men jag tror man blir väldigt ensam.

jag blev nyfiken på en annan sak, som du inte behöver svara på alls.
har du testat någon drog, isåfall vilken?

kan hålla med dig om att vissa saker är fullkomligt onödiga att veta, kunna, osv.
och att mänskligheten kan upplevas elak, det är också sant.

att du ser på saker runt dig fundamentalt olikt än andra, det är även det mycket möjligt. frågan är om det är dåligt att du är annorlunda och ingen som dig?
människor är djur, det gör oss inte sämre.
av all den informationen som sänds till våra medvetande når blott bara en liten minimalisk del fram och skapar det som vi upplever. gör det oss sämre? måste man veta allt, vara bäst, vara i fokus, förändra världen?

våra hjärnor är sammankopplade med olika vägar som tankarna går genom, de vägar som mest trafik(tankar) gårlängs med underhålls även bäst, är i bäst skick, och enklast för hjärnan att ta sig igenom.
förenkling av en onödigt lång mening: det sätt som hjärnan vant sig tänka på väljer den före andra infallsvinklar om samma sak.

det finns ingen mening med något enligt det spår du har halkat in på, den bana som du har arbetat upp under en längre tid. för att kunna ändra den åsikten behöver du byta miljö och få nya intryck.
om du verkligen inte har nått att leva för, byt linje totalt. testa. lär känna folk du aldrig kunnat lära känna så som du levt hitils, lär känna dom på ett sätt som du aldrig lärt känna någon förut. testa.
testa att tänka om dessa människor på ett annat sätt än du är van vid. vad har du att förlora? testa.

Jag sköter mitt sociala liv bra, trots att jag trivs utomordentligt med mig själv som enda sällskap. Jag äter relativt regelbunden och sover lika så. Har en katt som jag gillar mycket men som känns som ett korkat och mycket ointelligent sällskap.
Jag uppskattar dina tips men känner att jag inte finner någon som helst mening med att ta reda på hur det är att vara känd etc. Barn skulle jag aldrig få för mig att sätta till denna värld, upplever att ingen mår bra av utstå de saker som livet har att erbjuda. Känns overkligt att jag sitter här själv faktiskt.

med risk att låta tacky: men livet är det bästa jag varit med om.

CameraObscura
Jag var beredd på att få förklara mig när jag skrev att jag känner mig intelligentare än övriga människor. Jag menar givetvis inte att det är så, jag är inte särskilt jätteintelligent, menar bara att det känns som om (i alla fall kring de människor jag tidigare pratat med) att ingen har genomskådat hur allting egentligen är. Att folk lullar runt i sin verklighet och trivs. Att folk TRIVS!! Jag kan inte på något sätt förstå hur någon kan tycka att denna tillvaro är trivsam. Förklarar jag mig någon gång, får jag ofta frågan "Vad har du genomgått i ditt liv" Ingen särskild tragedi har inträffat i mitt liv, jag kan bara inte förstå hur man kan trivas? Vad är värt att stanna för liksom?
Och ja, jag har testat droger.

Svar till Lynguistic där också.

Watakushi
Har funderat på att byta miljö, social krets osv.
Det enda jag kommer fram till är att det blir onödigt, svårt och jobbigt.
Människor är människor, i grund och botten likadana, även om alla har sina personliga egenskaper.
Det som är jobbigast är att andra människor har egen vilja och eget tycke som man måste anpassa sig efter och ta hänsyn till.
Därför står jag stilla och trampar på samma ställe. Jag kommer aldrig vidare, jag kommer aldrig ifrån människors sätt att vara i detta jordeliv.

Underdriven P20
kan relatera till det du skriver, även om jag inte är lika låg som du just nu är.
det är så med oss människor, ibland orkar vi bara inte göra saker. ibland kan iaf jag gå omkring i ring och må dåligt och veta att jag mår bättre om exempelvis jag går ut. men endå så går jag inte ut, trots att jag vantrivs med situationen och vet att jag mår bättre om jag går ut. då är det hjärnan som hakat upp sig och är fast i samma spår, kanske en deppression på gång? eller ett missnöje med något i livet som man tänkt på endel men inte kunnat ta tag i eller vetat hur man ska ta tag i.

kan även relatera till det du skriver om människor. ibland orkar man bara inte, så är det. var så själv, senast igår när jag träffande ett gäng gamla kompisar.

i mitt fall kan det vara att jag hakat upp mig på en känsla som jag vill få och bara kan få med en annan människa, om denna människan beter sig på ett visst sätt som främjer känslan. och därför blir jag bara trött och osocial när människan istället lever inne i sin känsla och hans/hennes känsla totalt tar över fokus.

salvia divinorum

Underdriven P20

Du kanske borde prova att gå till en psykolog? Förhoppningsvis skulle det kunna ge dig ett annat perspektiv på tillvaron, och därmed må bättre. Kanske inte är så lockande i och med att du anser dig ha genomskådat en bluff, men get det en chans!

Känner igen mig rätt mycket, men det är även väldigt till och från. Ibland rullar allt på och tiden flyger förbi med träning, jobb, möten och annat som hör vardagen till. Spenderar dock väldigt mycket tid själv också så det blir ju en hel del tänkande.. Hela grejen med att vi är civiliserade djur som befinner oss på en snurrande planet mitt ute i ingenstans (även känt som rymden) är minst sagt bisarr. Det där med att de flesta människorna bara är "statister" är också en vanlig tanke.

Jag har undermedvetet och per automatik en väldigt negativ syn på det mesta, vilket kan vara ganska jobbigt i vissa perioder. Har även gått upp för mig att jag har en del Aspergers-liknande drag, har dock inte direkt kollat upp det med någon läkare eller dylikt. Tampas med en del tvångstankar, känner ofta olust till att träffa folk och någon empati har jag i princip inte alls.

Så ja, det dåliga brukar överskugga det bra i min tillvaro och det är ibland svårt att se någon mening i allt. Jag har lyckligtvis bra familjemedlemmar (speciellt farsan) och har en väldigt väldigt bra kompis som jag fungerar utmärkt med.. Utan dessa hade jag nog inte orkat leva, men det är å andra sidan rätt jävla omöjligt att veta.

Att leva i max 80 år till för att sedan försvinna för alltid utan att lämna något efter sig på en planet som kommer gå under en stund efter känns även det rätt deprimerande.. Men som tidigare nämnt är samhället uppbyggt på så sätt att man matas med uppgifter, information, skvaller och nyheter som gör att man blir lite av en zombie som gör saker bara för att det "ska" göras.

Är väl bara köra på en dag i taget och se vad fan som händer.

Måste dock tillägga att jag inte sitter och lipar hela dagarna för det, har tillräckligt med självdistans och humor för att kunna skratta åt det mesta.. Men att livet är fucked up är svårt att förneka.

Emo. /end thread

Visst kan man bli mentalt sänkt stundtals i livet, men för mig så blir alltid snabbt bättre då man har så pass bra familj och vänner.

Hahaha.. Lamt av TS att göra ett dubbelkonto förövrigt. :€€

MAN FÅR GÖRA DET BÄSTA AV SITUATIONEN OCH SLUTA DISKUTERA DET DET E SOM DET E....................

Oj, detta läste jag på Flashback igår.. och jag säger som folk säger där.

Du verkar inte särskilt smart.

I väntan på döden, vad väljer du? Att ha kul, eller att ha tråkigt? Rent krasst är det inte svårare än så. Jag väljer att ha kul.

snell P25


word

Du var väldigt tråkigt, meditera och bli en hippie och upptäck att livet är fantatiskt och spännande, om du låter det bara det och faktiskt kan se det.

Eller ta självmord om det nu är så tråkigt, min inställning till det är om du är dum nog att göra det så fuck you.

skaffa ett liv typ

ledsen mannen men man behöver ingen intelligens för att inse att människan är en hemsk och ond varelse

Håller med TS o jeppehehe, allt känns riktigt meningslöst

Fan många snackar skit.
Man försöker hela tiden sträva framåt bara, samtidigt som man har så roligt som möjligt.
Nu är du ju ung mr. TS o andra gnällspikar, ta vara på tiden!

skillz P20
Du kanske, dom flesta andra försöker nog göra små goda grejer lite då och då, vissa lite oftare än andra.

haha ja känner fan igen mig i vissa saker du skriver.ja känner ofta att ja har genomskådat alla runt omkring mig å att jag vet exakt vad folk kommer säga till mig å sånt skit men palla gör det till en negativ sak :-p använder det till min fördel så de är en bra egenskap.

du behöver bli kär :)

Prata med en psykolog, idiotin på whoa är enorm. Tror du kan få bäst hjälp med att prata med någon. Låter som du är inne i en depression men samtidigt inte. Känner igen mig i en hel del i det där med att känna sig annorlunda. Men som sagt prata med en psykolog, läkare, kurator vilket som. De kan hjälpa dig med att försöka förstå vad det är som spökar. Lycka till!

Prata INTE med en psykolog. Folk som ofta tipsar om att gå till en psykolog har många gånger aldrig gått till en psykolog själva, och ja, psykologer är inget att hänga i granen, speciellt inte när det är deep shit like this som det ska grävas i, då får man ut bättre konversationer om man pratar med sig själv.

Men, precis som någon ovanför sade tidigare: i väntan på döden, vill du ha roligt eller tråkigt? Den frågan ställer jag mig själv varje gång jag vinglar på kanten till en vulkankrater.

PMS, jag går hos psykolog och vet att det oftast inte hjälper, men vid vissa tillfällen hjälper det faktiskt att prata med någon. Och det låter som den här personen behöver prata med nån för att förstå vad problemet är.

fan läser inte folk böcker för.. hade du läst ett par väl valda böcker hade du inte behövt känna dig som ensam intellektuell.





ut o res, byt ut dina triviala vardagsbekymmer mot riktiga situationer som kräver fucking action och inte gåtillaffäreninnandenstänger.

Känner helt med dig Underdriven.