Studenten "bästa dagen i ditt liv"

Visst var det skoj att ta studenten, men om någon tycker att det var bästa dagen i sitt liv är jag rädd att den personen levt ett väldigt tråkigt liv.

Väldigt sorgligt att säga så

Jag hade askul på studenten! Resan på flaket, frihetskänslan att äntligen vara klar och vetskapen om att att 'livet' kunde börja på riktigt på något sätt var övermäktig! Jag var i ett lyckorus i flera timmar! Bästa dagen i mitt liv var det verkligen inte, men ett kärt minne!

Bästa dagen i ens liv är väl att överdriva. Men det var en väldigt kul tid med mycket fest och hänga med vänner.

Överskattat, visst hade jag kul men jag har haft många andra dagar som tagit min student med hästlängder! Men som friktion säger så är det ju helt klart ett minne för livet och man hade en underbar känsla :)

Ett kärt minne :)

de var en fet fest och ja fick tinnitus, så kan väl dagen sammanfattas

samtidigt var det riktigt skönt o slippa en del folk i skolan/klassen och sen var de mindre kul o skiljas från dom man var tight med o träffade varje dag.

Studenter är sorliga människor.
VI HAR TAGIT STUDENTEN! FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN! OCH VI TROR ATT FOLK BRYR SIG NÄR VI ÅKER RUNT PÅ VÅRA FLAK!

Sad i say. Sad.

"Vi har tagit studenten fyfan vad vi är bra"

Varför i helvete är man bra? Du har inte lyckats med ett skit. Ta studenten kan man göra fast man har IG i 50% av alla ämnen lol

studenten var så jävla tråkig, vad är kul med det förutom att man går ut skolan?

MR-J

njej...om man har 50% IG tar man inte studenten "på riktigt", man går ut med samlat betygsdokument eller vad det heter. Man kan fortfarande åka på flak och skrika dock. :]

Jag tyckte själva dagen man tog studenten var rätt tråkig. Lyssna på massa tal och grejer i skolan, hade också förjävligt skoskav. :P
Flaket var väl det som var kul sen var det ju bara en vanlig utekväll...

Fuck that, studenten var inget särskilt.. Hypad om inte annat.

Jag tror inte att studenten skulle komma in på en topp 100 lista över bästa dagar i mitt liv, hittills. Lite för mycket hype tycker jag, ungefär som nyårsafton. Drack för mycket på morgonen och var bakfull vid lunch, försökte bota det med mer öl och det gick väl sådär.

Jag har nog aldrig hört att studenten ska vara den bästa dagen i ens liv, det kan ju ingen människa med vett ha sagt. Spontant kan man tycka att ens bröllopsdag eller dagen då man får ett barn slår lite högre.

Jag hade riktigt kul på gymnasiet, så studenten va mer sorglig än något annat. Läskigt också eftersom jag inte hade någon aning om vad jag ville göra efteråt.

Själva dagen jag tog studenten va rolig, eller ja... blev så äckligt packad på flaket, buren in i mitt hus av polarna, däckade, sov genom minst halva mottagningen (med hela släkten och alla vänner där för att hylla mig), sen vaknar jag fortfarande dyng, försöker snacka med folk och vara så onykter som jag kan, gick halvbra. Slutskiva, mer fylla, sen hem och däcka och dödens bakfylla dan efter. Absolut inte bästa dagen i mitt liv, långt ifrån faktiskt.

Jag minns knappt min student. Inte för att jag var så jävla full, utan för att det var så jävla bull. Skönt att äntligen vara förbi grundämnesbiten, men i övrigt inget särskilt.

Jag tror att jag faktiskt hade en bättre student för att jag är från Lund. Så det går till på ett roligare sätt än säg sthlm.

I slutet av maj så har alla skolor sin skolbal (på olika dagar), sittning och dans på grand hotel och sen eftersläpp på AF-borgen och då får alla komma. Så då festar hela stan..

Sen finns det inte så många gymnasieskolor så det blir ett utsläpp per dag. Och då åker de flesta hem själv (även om flak nu har blivit omåttligt populärt) oftast i sportbil. Hemma har man mottagning med mat, släkt plus de vänner som kommer förbi och äter. Då kan gamla klasskamrater från grundskolan dyka upp och annat roligt folk.
Själva dagen börjas såklart med champagnefrukost, sen är det obligatoriskt thé och smörgås i skolan för att man inte ska bli full. Och sen framåt eftermiddagen börjar utspringen..

På kvällen är det återigen eftersläpp på AF-borgen där man festar med alla vänner. Och detta pågår då i en vecka.

Jag gillade det för jag blev perfekt full både på bal och student.

Sen var jag en av de där jävliga med samlat betygsdokument, usch och fy! ;)

och nu lät det som jag bara gillade det pga av mina perfekta fylla.. men ni fattar.

Tror att städer som Lund, Uppsala etc. som är studentstäder med större traditioner firar på bättre sätt än sthlm.. med skabbiga skivor på diverse hak etc. Plus att det då är mindre städer så man känner folk på alla skolor.. och uppskattar uppkomsten av "nya" klubbar bättre, som då eftersläppet på AF där ALLA är.

haha, jag tog studenten i torsdags och jag hade en av de bästa dagarna i mitt liv, dels för att jag är nära kompis med de flesta i min klass och för att jag verkligen trivs med dem och alla andra i skolan. Och min slutskiva var en av de sämre festerna jag någonsin har varit på, men jag hade fortfarande kul. Kan vara för att jag inte är en sån som sitter o drygar i ett hörn och bara klagar.

Jao föräldrar och bekanta i ens närhet säger det ofta, släktingar. Folk på forum så fort studenten kommer på tal "ta tillvara på den tiden" etc etc.

Kanske är det för att jag liksom Bounty gick skolan i lund där det är så stor grej med studerande.
Exakt som hon beskrev fast jag hade trist på min bal, och gick bara på min egen studentfest på, som sög. Fast jag är ju ingen klubbmänniska, kanske förklarar det.

Beror säkert på hur de lokala traditionerna ser ut, ja.

Alla sa till mig att studenten skulle bli den bästa dagen i mitt liv, men cynisk som man är fnös jag bara år det påståendet. Men fan vilken bra dag det blev! Jämnaste, skönaste och längsta fyllan någonsin.

Fast jag tror att det mycket väl hade kunnat bli ett fiasko, absolut, men jag gillade verkligen min klass (av någon outgrundlig anledning...) och hängde med mina favoritpersoner det dygnet. Kändes skönt att slippa vissa delar som hade med skolan att göra, samtidigt som man visste att de personerna man verkligen tyckte om skulle man ha kvar. Och en strålande framtid låg framför ens fötter haha..

Gymnasietiden var ganska rolig men livet efteråt blev intressantare. Allt har sin charm :)

Jag vägrade ha någon studentbjudning för jag tyckte inte jag hade något att fira.

Min lärare tog min jäger på morgonen för att det inte ingick i champangefrukosten.
Jag stal tillbaks den och åkte till en park med en klasskompis. Vi knarkade oss lite och det började regna.

Vi åkte sen på kvällen till studentfesten. Min vän deckade direkt. Jag satt o sa hur ful och äcklig en tjej i klassen var rakt i ansitet på henne och berättade att alla hatade henne och sa det elakaste jag kunde komma på. Sen blev jag så borta så jag vaknade i en sandlåda nästa dag.

Oh, just det. Jag och några andra gick vilse på en byggarbetsplats och kom inte ut. Tog oss flera timmar innan vi hittade till studentfesten som låg brevid.

För mig var studenten, typ den roligaste dagen i mitt liv. Jag var med folk som jag känt sen barnsben och vi hade extremt kul, allt var perfekt. Förutom att jag visste att jag aldrig kommer se hälften igen och tappa kontakta med många av mina nära kompisar. Men det visste jag innan och det tänkte jag mycket på redan i 2an, att det är mycket som kommer att förändras. Så spelade Vitamin C - Friends Forever mycket, var lite sorgligt.. Gymnasietiden var den bästa tiden ever, allt var perfekt, hade värsta bästa/snyggaste brud, värsta bästa kompisar, gick bra i skolan, hade skoj varenda jävla dag, ville knappt gå därifrån. Tråkigt att alla inte har haft lika tur som jag då :(

Men heyy livet går vidare, genom hela livet så kommer det vara hejdå då alla måste man säga hejdå till förr eller senare till varandra. Det är sorgligt men så är det.

Det la jag vikt på, att man tappar kompisar då alla drar till olika håll och kanter och man tvingas bli vuxen. Men att ta studenten och är klar i skolan? Fakking ärligt, vaddå tufft o ta studenten, ska man känna sig duktig då eller??? Alla jävla ungdomar tar studenten, hur svårt är det? Så den delen sket jag i, såg bara till att jag fick tillräckliga betyg att komma in på universitetet i Lund. Fast så har jag ganska höga krav också, jag tog min kandidatexamen i nationalekonomi igår, men inte direkt nöjd förrän jag är civilekonom och/eller master inom mitt ämne, vilket är om 1,5-2år.

Finns tusentals andra tillfällen i livet för min del som överträffat studenten.

Det var ju jävligt kul just den dan, att veta att man slipper skolan för all framtid och festa med alla klasskompisar och bli uppskattad av familjen, det var en jävligt nice dag och börja med champange kl 06,00 på morgonen :) Men hade jag vetat att jag inte skulle få ett enda jävla jobb (gått snart ett år snart) så hade jag inte tyckt det var lika kul

skriver under pa vad ylva tycker om den dagen!

För min del var det långt ifrån den finaste dagen i mitt liv; jag var inte så tight med mina klasskamrater, hade världens megaångest i magen och drack alldeles för mycket.

Däremot blev det slutet på en dålig period i livet. Dagen efter vaknade jag och skrattade åt mig själv hysteriskt och där i sängen, med en av de värsta bakfyllorna jag haft i mitt liv, tog jag en rad viktiga beslut som gjorde att mitt liv blev tusen gånger bättre. Vändpunkten, skulle jag beskriva det som. Därför ser jag det ändå som en av de bättre dagarna i mitt liv, då konsekvenserna av den ledde till något bra.

Tyckte studenten var överskattat och det var mest skönt när det var över. Det kändes inte som en allt för stor bedrift utan något jag bara förväntades att fixa. Och jag har roligare idag än jag hade då. Med det sagt vill jag inte klanka ner på folk som faktiskt kämpade hårt genom gymnasiet. Det är inte alltid lätt, vare sig det handlar om svårigheter i skolan eller om det finns andra problem runt omkring som ställer till det. Åldern 16-18/19 är inte alltid helt lätt.

Själv visste jag ju redan vad som väntade. Hade jobb över sommaren och skulle börja på högskolan till hösten. Så här i efterhand borde jag definitivt ha väntat tills jag var ungefär 25 innan jag började plugga men det är lätt att vara efterklok och när man är 18 vill man att allt ska få fort. Men bara en sån sak som att hjärnan inte har vuxit färdigt vid den åldern borde ju en fingervisning om något.

Även om studenten inte var märkvärdig för mig så betyder den mycket för många så det finns ingen anledning för att klanka ner på de som ser det som en stor dag.

tycker det är lite väl bitter stämning på vissa här i tråden.. jag var inte heller svintight med hela min klass och vet nästan ingen som varit det med HELA klassen ändå lyckades jag + vänner ha riktigt kul på våra studenter på olika håll i både stockholm och övriga landet.

och vadå, bara för att man inte är en toppstudent med alla MVG så ska man inte få fira? alla är inte stjärnor i teoretiska ämnen och många som "bara" fått ett G har ändå gjort det utifrån sin egna förmåga, låt människor glädjas ändå. varför missunna andra glädje även om det är för en sak som för er må vara trivial.. sen kan jag hålla med om att det kanske är lite väl magstarkt att säga att det är den bästa dagen i ens liv, men det lär ju vara en av de få tillfällena där så många personer på samma dag är skitglada och har världens fest - slappna av för fan.. låt folk vara nöjda och festa.

Jag skulle nog beskriva studenten som topp fem än så länge (då har jag inte gift mig ännu, eller skaffat barn, så dessaa två lär toppa allt och då kommer studenten att flyttas ner på en 7 plats då kanske). Hela sista veckan var ett stort party. Min klass var off the hook, så att säga. Vi var rätt tajt i våran klass och hade jäkligt roligt under de tre åren vi gick tillsammans.

Själva studenten var kul som fan. Vi hade lite tävlingar och skit dagen innan och dom spårade ur totalt, med matkrig i matsalen som renderade i att vi blev diskkvalificerade från tävlingarna. Champagne frukosten var asrolig, bakis och jävliga var vi, men vi hade kul som faen. Några blev kanske lite för fulla.

Sedan så var det utgång på trappen och vi hördes nog mest utav alla klasser tror jag. Eller rättare sagt jag vill nog tro det.

Flaket på lastbilen toppade kvällen som helhet, sjukt roligt och väldigt varmt kommer jag ihåg att det var.

Kvällen var ju underbart rolig. Vi hade förfest hos en i klassen och alla från våran klass var där. Sen så gick vi ut och man träffade andra klasser och lite polare osv.

8000 spänn på sprit och taxi gick åt under hela den sista veckan, har man inte roligt då, då vette fan alltså?

Men å andra sidan så hade jag nog inga riktiga förväntningar heller på hur det skulle vara att ta studenten. Så därför så gjorde jag inte en sådan stor grej utav det hela, därav det riktigt roliga.

phatie

Det är klart att man ska ha roligt när man tar studenten. Jag tycker helt klart att det är något att fira, inte för att det nödvändigtvis är en stor prestation utan snarare för att det innebär en stor förändring i livet, en i många fall jobbig förändring då en stor del av dagens studenter går rakt in i arbetslöshet.

Jag tycker dock att det är lite tragiskt att säga att det är den bästa dagen i ens liv. Känns det inte lite sorgligt att livet peakar där och det aldrig blir bättre än så? Studenten är väl bara ytterligare en fest i mängden av fester man kommer uppleva.

Mitt intresse för gymnasiet var högst begränsat, men under hela studenten hade jag galet jävla kul. Inte för att jag hade speciellt mycket till övers för min klass, men jag hängde ju med alla mina vänner, så vem bryr sig :)

I övrigt instämmer jag med vad candide sa, hur man än vänder och vrider på det är det slutet på ett skede i sitt liv. Sen hur mycket vikt man lägger vid det är så klart helt individuellt.

Det är väl en stor dag som innebär rätt mycket, men "bästa" per definition känns aningen överilat.