Bara jag som tänker såhär...?
Är en person som tänker mycket på livet, och då menar jag mycket. Att det är kort och att jag ska försöka leva varje dag som om det vore den sista. Men jag tänker alltid på arbete, har ingen lust att jobba utan jag vill bara leva livet och göra det jag vill när som helst. Man behöver ju pengar, men ändå. Jag har en dröm, alltså något att sträva efter och jag trivs bra med den jag är. Känns som att man slösar bort livet på att arbeta när jag absolut inte vill det. Visst, hur skulle världen se ut om alla bara gick och softa om dagarna men många har ju en dröm att bli stor i deras yrke, men jag tvingar ju liksom ingen att sluta jobba nu, berättar bara hur jag tänker. Tänker jämt från ett annorlunda perspektiv, försöker se mig själv som gammal med några dagar kvar till döden, och att man då tänker tillbaka på varför jag arbetat på ett tråkigt underbetalt jobb för att kunna köpa mig saker i stället för att leva mitt liv precis som jag vill, utan någon som bestämmer. Det kanske inte hade varit så roligt för dom utan en dröm, dom som tycker att det verkar tråkigt att bara kolla på tv hela dagarna. Men skriver man musik varje dag och kan roa sig själv så blir det inte tråkigt.
Har en perfekt låt av toppen & motti som praktiskt taget beskriver mitt tänk, med raderna:
Vissa ägnar hela livet åt sitt arbete
och få sina förlorade dagar på ditt samvete:
http://www.speedyshare.com/files/21582149/Toppen_Motti_-_Sista_Andetag.mp3
Bra låt för övrigt. Kanske bara är jag som tänker på det här viset och många tycker nog det är sjukt att tänka så. Men som sagt, behöver ingen som bestämmer mitt tänkande