Min andra hälft!
Okej, sedan i lördags kväll har mitt liv gått i kras, verkligen krashat.
Min bästa vän är en tjej, vi har känt varann i ca 5 år. Och umgås i stort sett varje dag, pratar om allt och det finns inte en tråkig stund med henne. Vi har inte gjort nått sexuellt mer än hånglat, taffsat aldrig gått steget långre änn så. Vi sover till och med i samma säng utan att det händer något.
Jag älskar henne verkligen av hela mitt hjärta, och vet att hon delar dom känslorna.
Men på fyllan i lördags berätta jag att jag är kär i henne. Jag hade gått runt den senaste tiden och tänkt på det, men jag var inte säker.
Ialla fall, så hade vi ett långt samtal i söndags, när hon grät och vi pratade om att allt kommer att bli anorlunda, och vi kommer aldrig kunna vara så bra vänner som vi varit innan. Träffades också på söndag kväll. Då berätta jag för henne att jag inte kan träffa henne mer utan måste ha tid för mig själv. Var den jobbigaste dagen på sjukt länge, för båda. Kändes ungeför som vi aldrig mer kommer träffas. Men när jag verkligen känner efter, alltså jag vet inte om jag är kär eller inte, men jag värderar våran vänskap mycke högre än ett förhållande. Vi vet för mycket om varann, och har känt varandra för länge för att det sak hända nått nu. Jag är helt knäckt, verkilgen på botten, men det beror på att jag har lyckats förstöra, eller ialla fall förändra våran vänskap. Jag klarar inte heller av att inte prata med henne, eller träffa henne. Så ni som har råd, vart i liknande situationer, kommer det att bli som förut igen mellan oss? Allt jag vill är att ha tillbaks min bästa kompis!