Skaffa självkänsla, hurdå?
Det känns för jävligt att jag i princip är deprimerad vid det här laget, jag är alltså en 23-åring som inte vågar satsa på någonting.
Jag har i princip 80 poäng på högskolan (kuggade två som jag inte orkade ta upp) och jag mår väl inte sådär bra, har insett att det krävs ett mirakel eller enorma förkunskaper för att klara av heltid. Det som jag fixade var bara halvtid under tiden som jag jobbade.
Problemet med mig är att att missförstår saker från mina kurslitteraturer, jag försvårar saker som gör att människor inte förstår mig riktigt, min kunskaper räcker inte tex.
När det gäller den sociala biten så har den stärks och så länge jag har känslan att jag kan fara över till en kompis och lira något från hans Xbox eller sådant så känns det bra.
Jag bor själv och för er som har flyttat hemifrån minns nog hur jobbigt det var .
Jag har sökt hjälp från alla håll, har nu studiehjälp, men det sitter hos mig för att fixa det här.
Jag avundas över alla bekanta och vänner som verkar ha fixat alla jävla tentor problemfritt eller utan ens anstränga sig typ, det är så förbannat orättvist att jag snart spyr galla.
Ja alltså, jag har ju enorma mål, jag minns då jag drömde om att få bli advokat eller jobba som kriminalpolis, men dessa krav som de ställer är omänskliga att klara av.
Jag har 7 vg och 3 mvg och resten g från gymnasiet ,men det är inget att hurra över då jag känner dem som har mvg i allt.
Fan vad jobbigt det känns, det är november, jag skriver på whoa och ja egentligen så undrar ja av er läsare, hur skall jag skaffa mig bättre självkänsla? Hur skall jag uppnå för att bli advokat och VÅGAR jag satsa på det?
Det här med att satsa är jobbigt, jag vet inte hur många gånger jag har misslyckas här i livet , allt från tjejer som har avvisat mig till prov, det är som att ingenting går om jag så var assnygg och hade världens muskulösa kropp och var världens charmigaste karl så skulle det inte räcka, samma sak med prov och sådant , att om jag så skulle sitta 24/7 och plugga så skulle jag likt förbannat kugga.
Jag bör dock erkänna att jag sätter för stora krav och mål, som att jag skall lära mig enormt mycket inom två veckor och går det inte så skiter jag i det, samma sak med gymmet, klarar jag inte av de där vikterna så skiter jag i det, har som ingen tid att satsa på något eftersom jag känner till många som skulle klara av sådant inom två veckor.
Snälla, vad fan skall jag göra och hur skall jag tänka? Har som ingen lust att göra något egentligen eftersom jag är rädd att misslyckas , hade gärna velat göra en koreansk maträtt men är rädd för att misslyckas.