Story - ovanlig vändning Lite lång historia så, men jag garvar lite åt den nu i efterhand...Förra veckan var jag i Nyköping på tjänsteresa och jag försökte hitta rätt, men jag lyckades inte.Jag visste att stället jag skulle till låg bredvid McDonalds, så jag svängde in till centrum och stanna vid en rondell och fråga en ung kille om hjälp.Jag gick ur bilen och förklara att jag försökte hitta till McDonalds.Hans personlighet kan bäst beskrivas som lite ensamvarg och skygg. Han var typ 18-20 år, svensk kille.Han förklarar vägen, men hans förklaring sög typ, så jag fattar inte. Han ser på mig att jag inte fattar så han säger såhär:- Jag kan hänga med dig och visa, eftersom jag har ändå inget för mig.Jag tänkte "aa det e väl lugnt, sjyst av honom". Så jag sa:- Aa okej, tackVi sätter oss i bilen och vi börjar köra så jag tänkte att jag ska småprata lite:Jag: - Aaa, va gör du då? Ute och promenerar eller? Han: - Ne jag var precis på Lasarettet.Jag: - Aha okej, varit sjuk eller?Han: - Ne jag var på psyket, jag har precis fått mina mediciner igen..så det känns bra..I det ögonblicket fick jag sån obehaglig känsla inom mig (jag skrattar nu, men inte då)Så jag fortsätter:Jag: - aha okej..aja..men..aa..Han: - Ja det känns bra nu..jag får äntligen träffa min familj igen, och jag kanske kan få ordning på mitt liv..börja ha ett normalt liv..Jag: - aa jo..det e ju alltid bra...Han: - aa eftersom jag måste kunna ha ett NORMALT liv (betoning på normalt), och umgås med folkJag: (försöker byta samtalsämne) - aa nyköping...är det en sjyst stad eller? för ungdomar o så?Han: (ignorerar min fråga totalt) - aa det ska bli skönt att kunna få träffa min familj igenSom tur var, så låg stället nära, och jag släppte av honom, och ingenting hände, men det va annorlunda händelse..Nu garvar jag och mina kompisar åt det, men det va jävligt oväntat att det skulle hända.Tanke som slog mig efteråt:Om man inte får träffa sin familj, då måste man ha ganska mkt problem.
Om man inte får träffa sin familj, då måste man ha ganska mkt problem.