Ateister, ponera en hjärntransplantation...vem dör, vem överlever?
.
VEM ÄR JAGET, individen som upplever och är medveten om omvärlden?
Själen, individen, det medvetna subjektet, ELLER det omedvetna objektet; geléklumpen i skallen?
PONERA FÖLJANDE HJÄRNTRANSPLANTATION:
Du lider av en obotlig hjärnsjukdom, och bestämmer dig för att ta emot en organdonation, en hjärna - "modemet" mellan själen och kroppens sinnesorgan - från en givmild kines, som på kuppen dör och begravs i sin hemstad Peking!
Du ser spänt och förväntansfullt fram emot att vakna upp med det nya friska organet, som alltså donerades till dig av den nu döde kinesiske donatorn!
DU VAKNAR UPP MED DET NYA ORGANET:
Skulle du då, efter att ha vaknat upp ur narkosen, plötsligt börja tala flytande kinesiska, käka hundar och underteckna dina dokument med Deng Xiapong istället för med ditt eget svenska namn...???
Skulle du samtidigt se en total främling i din käresta och barnen som vakade och bönade vid din sjukhussäng, dumpa henne och barnen, och emigrera till Kina för att gifta dig med den döde Deng Xiapongs fru...???
Snacka om SJUKT VRICKAT !!!
DETTA BEVISAR ju att hjärnan inte är ens medvetna levande "Jag" eller ens minnen och känslor, som ju hjärnkramarna absurt nog tror!
Vi kan alltså glömma det sjuka flummet att kinesens medvetna "Jag" och hans minnen och känslor skulle ha fraktats med geléklumpen från Kina till Sverige in i din skalle...
Givetis är det ju vi själva (själen) som lever kvar i vår kropp med det nya organet, och med våra egna minnen intakta, som lagras i sinnet, i vårt undermedvetna, samtidigt som vår vän kinesen dog och begravdes i Peking!
HJÄRNAN KAN INTE längta efter Gud, känna kärlek, vördnad, eller tacksamhet!
HJÄRNAN KAN INTE sörja, hata, eller plågas av samvetskval!
Eftersom hjärnan är omedveten, till skillnad från oss medvetna själar som lever i kroppen och läser av och tolkar signalerna från hjärnan, så kan ju givetvis inte geléklumpen i skallen vara Jaget!
Hjärnan har ju vare sig några känslor eller någon känsel, vilket de facto bevisar att hjärnan inte kan vara Jaget i kroppen!
Geléklumpen vi har i skallen är ju bara ett FYSISKT ORGAN, en ägodel, ett omedvetet OBJEKT!
Objekt kan ju givetvis aldrig vara medvetna, känna kärlek eller längta efter Gud, till skillnad från SJÄLEN, vårt eviga andliga Jag, som är det medvetna SUBJEKTET, kroppens ägare, själva individen i kroppen!
Härmed kan vi alltså GLÖMMA det sjuka FLUMMET att geléklumpen i skallen skulle kunna längta efter Gud, allas vår gemensamma evige Skapare!
Eller hur, hjärnkramare?
Ni som tror att hjärnan är Jaget, har ni några logiska argument för att den skulle kunna längta efter Gud, känna kärlek, vördnad och tacksamhet?
Vad skulle kunna få en hjärna att exempelvis börja längta efter Gud?
LÅT OSS HÖRA!
HUR SLUTADE DEN LYCKADE HJÄRN-TRANSPLANTATIONEN?
ALTERNATIVEN:
1. Du överlevde, med dina känslor, kinesen dog!
2. Du överlevde, med kinesens känslor, kinesen dog!
3. Du dog, kinesen överlevde, med sina känslor!
4. Du dog, kinesen överlevde, med dina känslor!
VAD RÖSTAR NI PÅ, kära vänner?
Alternativ 1....eller hur?
.
(Inlägget låst av Mabande eftersom snubben är ett internettroll 2009-08-07 15:43:23)