Varför är fett så fruktansvärt motbjudande?
Funderingen slog mig idag då mina fötter värkte under min dagliga löprunda. Varför är fett det mest motbjudande som finns? Det är ju något som vi tillsammans måste värdeladdat eftersom jag tycker det strider mot rent grundläggande biologiska drifter om artens överlevnad. Förr i tiden var skönhetsidealet att ha en kulmage eftersom det visade på välstånd. Idag visar det på dålig självdisciplin. Det är som att det som är svårast att nå upp till är det som är snyggt, så i dagens samhälle under pizzan och hamburgarens järnhand måste vi springa oss till fördärvet för att hålla oss ifrån att bli feta.
Varför är fett så motbjudande? Finns det någon underliggande mening med fett som antyder på en ökad risk till hjärtproblem och därför känns det partnervalet inte helt optimalt? Är det brad pitts photoshoppade magrutor på aftonblandets söndagsbilaga som gjort att fett blivit så fruktansvärt?
Senast i helgen följde jag en tjej hem från krogen, vi hade haft astrevligt till hennes tröja for av och jag såg att hon packade extra kilon, inte ens min promillehalt kunde förbise detta faktum och hela eskapaden avrundades tvärt.
Varför väljer jag att sula av 15km per dag och avstå från min förkärlek för kolsyrade drycker? Skulle vi alla kunna bestämma oss att fett är det nya sexiga och tillslut skulle vi tro det? Är det som är snyggt verkligen snyggt? Finns det någon form av objektivitet i allt det här?
Dela med er av era åsikter, är fett det värsta som finns eller tycker ni jag är ute och cyklar?