Min tjej har varit "för snäll"
Har alltid haft det bra med min flickvän, nästan alltid, tills nu.
Hon har väldigt sällan klagat över saker, förutom ibland då hon tyckt att jag inte hör av mig så mycket och att hon är lite orolig för min ekonomi och hur det ska gå om vi flyttar ihop.
När hon velat ses så har hon ofta sagt att det är okej om jag inte orkar eller har lust den eller den dagen, särskilt med tanke på att jag både har skola och jobb vilket inte hon har.
Eftersom jag så ofta fått höra att saker och ting är okej, att hon har förståelse osv. så har jag också trott på det, och kanske tagit det för givet lite för mycket.
Så en dag kom den stora den stora bomben utav raseri och klagomål, och plötsligt beter hon sig som att jag varit otrogen mot henne eller gjort något otroligt hemskt.
Jag fick vara med om ett långt argsint korsförhör där det undrades och klagades på min ekonomi, att jag skulle ha problem med spriten, att jag inte äter nåt, att jag är dålig på att kallprata, att sexlivet är dåligt, att jag inte talar sanning om vissa saker etc etc.
Allt detta på en och samma gång i ett enda stort kaos av raseri.
När jag själv blir bemött med detta argsinta förhör så blir jag orolig och ledsen men också lite stött.
Jag har ingen skyldighet att redovisa allt om min ekonomi tänker jag, men när jag väl försöker vara snäll och göra det möts jag utav ännu mer ilska eftersom hon tycker jag slingrar mig och säger emot mig själv "hela tiden".
Då blir jag ännu mer stött och arg eftersom jag bara försöker vara snäll och förklara läget men då möts av ännu mer ilska och anklagelser. Det känns otacksamt.
Jag ansåg att hon överdrev (gör jag fortfarande), och att hon var lite paranoid, men tydligen kunde hon inte acceptera mina åsikter för fem öre och tog väldigt illa upp så fort jag uttryckte hur jag upplevde det hela som.
Jag "förolämpade henne" och "kallade henne för saker", enligt henne.
Visst vet jag om att jag varit lite avskärmad osv. senaste tiden, men om hon samtidigt har sagt till mig att det är okej att inte orka ses eller att det inte är så farligt om jag inte ringer så ofta, så känns det märkligt att få höra att det plötsligt inte är okej på långa vägar.
Jag vill verkligen inte vara en skitstövel som ljuger eller inte bryr mig om henne, men så känns det plötsligt nu som hon försöker framställa mig som, trots att jag lovar förbättring och trots vad jag än nu säger.
Jag tycker om henne jättemycket, har försökt visa det också men tydligen inte tillräckligt mycket.
Jag undrar om detta är ett vanligt fenomen just bland tjejer;
Att inte säga till direkt ordentligt när något är fel, utan att istället vara snäll (för snäll) och ge skenet av att allt är bra och okej, för att sedan plötsligt brista ut i raseri över hur de egentligen tycker att det är.
Plötsligt är allt det som tidigare varit okej inte okej alls, och det som tidigare enbart varit synpunkter blir till enorma besvikelser med skyhöga propotioner.
Dessutom med en självklar ensamrätt på att inte kunna ha fel i en enda åsikt..
Jag är ledsen, deppig och ska gå till en psykolog på onsdag..
Hoppas bara allt kan ordna upp sig snart.
Jag älskar henne väldigt mycket vilket jag också försöker visa nu ännu mer än förut..
Kan inte ha det så här länge till :(