En hedning till gudfar
En vän ska få sitt andra barn i sommar och har just frågat om jag vill bli gudfar, vilket jag naturligtvis ser som en ära. Det är ju också ett mycket gott val att utse en ateistisk kyrkohatare till den som ska stå för barnets kristna fostran. Nä, ingen av föräldrarna är särskilt religiös, men de tycker att barnen "ska" döpas ändå och min uppgift som gudfar, eller fadder, kommer ju inte ha några kristna inslag i praktiken. Nu undrar jag hur de av er här på Whoa som är gudföräldrar sköter sina uppdrag? Med nit och redlighet eller är det inte så noga? När jag tänker på gudförälder nuförtiden så tänker jag väl mest på någon som matar ungen med presenter på födelsedagar och jular. Att finnas till hands som stöttning om ongen behöver hjälp och råd ska jag naturligtvis se till att försöka, även om jag betvivlar att den framtida 15-åringen kommer att i första hand söka hjälp från den där medelålders farbrorn som bor 20 mil bort och sitter och muttrar ner i sin öl på Pelikan.
En annan lustig sak jag just upptäckt är att jag inte har rätt att bli gudfar. Svenska kyrkan ställer som formellt krav att man själv ska vara döpt. Vilket jag inte är. Huga! Fadderskapet kan jag naturligtvis ha i praktiken ändå, men just vid själva dopceremonin där man ska stå och hålla i bebis undrar jag om prästen kollar upp eller frågar om jag är döpt? Eller kommer det komma ner ett stort pekfinger från himlen och avslöja mitt varande hednaskap och mullra att jag ska lämna vigd jord?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|