3-åring åkte spårvagn själv i Göteborg

Jag sprang iväg en gång när mamma skällde ut mig för ett litet bus, ca 150-200meter kom jag innan jag förstod att jag inte hade några vänner i världen som jag kunde sova hos. så jag satt och vänta vid en lekpark tills mamma eller pappa skulle hämta mig... dock så gjorde dom inte det, utan min bror kom cyklandes och sa att mamma hade bett honom hämta mig för jag skulle sova. Jag var rätt nöjd ändå.

Jag fick haka på min storesyrra och -bror för att jag hotade dem med att skvallra annars.
Vi kom ungefär 5 km, slog upp ett tält mitt i skogen och åt en varsin macka vi hade tagit med oss. Sen fick jag hemlängtan och grät så mycket att min bror till slut gick till närmsta telefonkiosk (ett par kilometer till) och ringde mamma och pappa så de kunde komma och hämta oss, vi hade väl varit borta i någon timme. Mina syskon hatar mig fortfarande, det är bara en av alla gånger jag har förstört deras planer.

En gång skulle jag åka buss med mamma eller pappa. Då fick jag vänta vid busshållplatset eftersom mamma/pappa gick och hämtade något. Då träffade jag en kompis och gick hem till honom. Jag minns inte särskilt mycket, jag minns det jag minns tack vare att jag har hört berättelsen flera gånger.

Jag var i Rumänien med morsan när jag var 5, och i den resan ingick en busstur till Bulgarien över dan. Jag hängde med några bekanta och deras kids istället för morsan - det var iaf vad hon trodde. Först när bussen skulle tillbaka till Rumänien insåg morsan att jag inte var där. Panik, gråt, polis, m.m i ca 2 timmar innan de hittade mig på nåt torg i Sofia. Jag fattade dock ingenting när de fann mig, jag satt bara och chillade och kollade på spexiga gatumusikanter. Inget rymningsförsök alltså, bara ett sug efter underhållning.

Har dock rymt från dagis. Jag var dock jävligt listig och såg de som leta efter mig, och gömde mig under en gran i en park. Allt jag minns, men blev till slut hittad och förd tillbaka iaf :(

Jag rymde i Finland en gång och var borta några timmar medans mormor, mamma, mostrar, syskon och kusiner sprang runt i panik och letade. Tror jag satt och kollade på en fontän när dom fick fatt på mig.

När vi skulle åka till england med färjan rymde jag från en biosalong. Pappa satte mig där och jag somnade, då skulle han vara smart och springa iväg och fixa lite grejjer. Sen vaknade jag och han var borta, då började jag röra på mig. Tillslut komnågon på att jag traskade runt själv så då fick jag hänga med till en infodisk och dom ropade upp min pappas namn i högtalarna och så fick han komma och hämta mig. Tror hanhar lite dåligt samvete för det där fortfarande :)

På hemvägen kom jag också bort på färjan, hehe, min farsa gjorde nog inte så bra intryck som förälder.

Cyklade till gävle en gång när jag var förbannad. ( Ifrån uppsala )

Sjukt länge sen, jag va kanske 4 år gammal. Va på en Siljalinefärja på väg till Helsingfors. Morsan och farsan hade stuckit nånstans och jag va kvar med mina äldre systrar och skulle kolla på film. Det ville inte jag. Så när den ena syrran somnat och den andra gått på dass stack jag ut ur hytten för att hitta på nåt annat å göra. Jag va på god väg att komma undan när jag blev bustad av personalen i Casinot som anade att jag inte hade nåt där att göra. Så de tvingade iväg mig till nån annan tjej som fick tag i mina föräldrar så småningom.

Det mesta av detta är väldigt luddigt och kommer antagligen från sånt som folk berättat för mig.

Kul tråd!

hehe har själv aldrig rymt hemifrån men har en polare vars hund rymde.

Den rymde ut när dörren stod öppen hemma i kista, sen så stack den iväg. Ägaren fick panik då det är en stor pitbull, ringde polisen berättade vad som hänt.

Sen så hittades den i närheten av mörby, tror jag, den hade åkt buss dit alldeles själv! Som tur var upptäckte busschaffören det på slutstationen och hunden återlämnades till ägaren.

jag är en apa, hundar som åker buss är king! Det roliga är ju att de flesta hundar som får möjlighet att rymma, rymmer. Borde egentligen säga något till oss hundägare. Tror dock min hund skulle komma hem när det 1. börjar regna 2. han blir hungrig.

Jag packade min radiostyrda bil och smög iväg till en buske 10 meter från huset för att se om någon skulle bry sig om att jag var borta. Inget hände så jag blev förkrossad och gick hem för att skriva av mig i den här tråden...

jag rymde en gång när ja var runt 3 år ja me, kom typ 200m. sen fastna ja me stövlarna i gyttja. sen kom pappa o hämta mig :p

min bror rymde med en av mina kusiner när dom var på besök också. alla letade efter dom, sen kom en dagisfröken o frågade mamma ifall hennes söner hade rymt för hon hörde några kids skrika "äiti" en bit bort på gatan och hon visste att det var "mamma" på finska o eftersom att vi är dom ända finnarna i trakten så...

o jag rymde hela tiden. var iofs mobbad från tidigt på dagis så ligger nog mycket i det.
några exempel:
rymde från dagis hem flera gånger- och lyckades ta mg in genom altandörren
rymde från dagis upp i ett träd utanför dagiset
rymde från skolan in i skogen ofta på lågstadiet o blev sittande ngnstans på ngn sten
rymde även hemifrån- men kom då aldrig speciellt långt
etc


flyr ortfarande idag om saker blir jobbiga


men de jag tänkte på med artikeln var egentligen att min hund säkert lätt skulle kunna hittas på valfri tunnelbana eller åtminstone buss om han på ngt sätt irrade bort sig. han älskar attåka buss och vet att busskurer stannar bussen vid. om man är ute o går med honom o han tröttnar (sker rätt ofta) så sätter han sig såfort en buss kommer eller vi kommer till en busskur

kan en hund så kan nog en 3åring
frågan är ju dock varför ingen reagerat :-/

Jag flydde från dagis när min favoritfröken skvallrade om att jag hade pussat henne.
Detta hemska rykte (som var sant) fick mig att snabbt bege mig hemåt jagad av diverse fröknar. Där väntade min familj redo att skicka tillbaka mig :(

När jag var runt 6år gammal rymde jag och en kompis så långt vi vågade åka med tunnelbanan. Ropsten-Slussen. Efter slussen kändes det farligt.

Det var ingen större dramatik involverat, mina föräldrar lackade inte ens... Vi pantade vagnar och köpte bugg på vägen hem. Min kompis fick skäll som fan. Inte jag.

Åkte mer eller mindre spårvagn själv från det att jag var 6 år, latchkey kid....

Har nog inte utfört några spektakulära rymningar, det enda som är värt att nämnas är väl när jag gick iväg på en promenad med min nyfödda lillebror, mamma hade sprungit in lite snabbt i en affär och jag tyckte att det var en underbar idé att dra iväg med barnvagnen till en angränsande park. Fick ta mig ned för några trappor och jobbiga backar, klart brorsan skulle se den fina fontänen.

Förstod inte alls uppståndelsen när mamma efter en stund (30 min eller så) kom gråtandes med en polis vid sin sida. Jag hade ju full koll på läget, anser jag fortfarande 20 år senare :)

jag va så intresserad av Museumet uppe på akropolis att mina föräldrar gick ifrån mig en gång.
once a geek, always a geek.

jag gick vilse i flen. satt på en sten och tjöt när dom hittade mig sen.

Jag var i mitt hemland(Iran) på stranden, jag gick omkring som en dum unge och gick vilse. Kunde inte hitta min familj någonstans, men sen såg jag min morbror som ledde mig tilbaka. Fan vad mycket stryk jag fick för det -.-

Jag brukade inte rymma, men när vi var på dagis och det var dags att gå in igen efter rasten så gjorde jag och två kompisar alltid allt för att vara kvar ute. Vi klättrade upp på tak osv (4-5 år gamla)

Är det bara jag som undrar hur traumatiserad ungen blev av att hamna på hisingen? Krisjour och möten med psykolog. Stackars unge

R0feman, antagligen görs det en stor psykologiskt utredning. Tänk dig, bara 3 år och upptäcka att ett sånt skitställe finns.. traumatiserad fo' life!

Bounty: Precis, kan inte har varit lätt. Tur är det nog att ungen inte tog en buss och klev av i Torslanda. Det hade jag inte ens önskat min värsta fiende.

R0feman, Torslanda.. herregud, då önskar man att bussen gick rakt in i helvetet istället.

Potatissuger haha

On-topic så minns jag inte om jag rymt någelunda märkvärdigt.
Minns dock 1 gång när jag var arg på min mamma över något, sa att jag skulle rymma, gick 10 meter utanför porten och hitta 50 spänn. Då blev jag glad igen:)

Jag gjorde tonårsrymningen också när jag var 15 och var det sjukt jobbiga dottern (tur min mamma är leg. psykolog i grunden) som drev min mor till vansinne.
Efter ett ordentligt bråk där jag nog snärtade henne med en handduk så sprang jag ut i strumplesten. Men då jag inte hade pengar och busskort med mig kom jag inte så långt. La mig typ på en gräsmatta och sov i 30 minuter (hur jag nu kunde sova) och gick sen hem igen.

Det är typ en av anledningarna till att jag bara vill ha söner ;)

Jag satt och lekte bil i min mormors bil ute på landet, jag var så uppe i allting så jag släppte handbromsen och backade ner i potatislandet! Efter det så rymde jag in i skogen och gömde mig i 4 timmar i en rotvälta=D! Var 5 år gammal och trodde jag skulle få skäll, istället så fick man pannkakor klockan två på natten;)!

min största rymningsförsök måste vart när min dumma brorsa åkte in för ett brott som han egentligen inte hade gjort. som tur var åkte han in i ett fängelse som jag själv har designat. Så jag råna en bank och åkte in i samma fängelse, tatuerade in ritningarna på min kropp, sen vare bara execute! Allt gick fine, fick lite upp och ned gångar men vi lyckades rymma och är fortfarande på flykt! Stor prestation där, tkr jag iaf!

eller vänta, vad pratade vi om nu igen?

BountyBoo

Fast han behövde ju inte byta, han gick antagligen på 6:an vid Aprilgatan i och med att den ligger mer lättillgänglig, speciellt från Januarigatan, och därifrån går ju bara sexor.

JP

Enligt polisen ska pojken på egen hand ha åkt omkring på spårvagnar i Göteborg

Fast du har rätt, han hade inte behövt det...

Jag kom just på en sak!

Tror ni han fick böter i och med att han plankade?

haha, bra uppning..

jag tror nej. Men samtidigt så var det en gång en tjejkompis som åkte med en kompis hund på vagnen. Hon hade inte betalat för den, då fick matten (som inte åkte med hunden) bötern.. alltså att de ville skriva ut den på ägaren. Vilket är sjukt konstigt.. iaf betalade min tjejkompis åt ägaren såklart.

Jag brukar åka med min hund och han tjuvåker alltid.. han får mobiltelefonen för att köpa sms biljett men han saknar tummar så det går inte så bra.

Fan va sjuuukt :)

Enda jag kommer ihåg såhär på rak arm är nångång när jag var 3-4. Knatade iväg från dagis och gick hem innan dagen tog slut, några 300 meter eller något. Plockade ett äpple från ett närliggande äppelträd (klättrade upp, rätt lågt träd), gick hemåt och satte mig i sandlådan och åt mitt äpple. Sen kom mamma som hade gått från den andra vägen, märkt att jag inte var på dagis, sprungit hem för att ringa pappa och hittat mig i sandlådan.

Jag rymde när jag och min morsa var och handlade en gång.
Ställde mig inuti ett sånt där runt klädställe som man kan snurra på som finns i affärer. Och lyckades somna därinne, ingen såg mig, det hängde kläder i vägen. Dock var det inte första gången som barn brukade gömma sig där, så jag blev hittad efter tjugo minuter.

Rymde hem till min farmor när jag var fyra en gång, men jag ringde till henne och berättade det innan så hon kunde komma och möta mig halvvägs :P

När jag var fyra så føsøkte jag ta färjan øver till Tyskland, hade med mig passet och allting. Mina føräldrars vänner hittade mig vd hamnen och då hade stadesn samtliga rederier redan informerats om min plan.

Jag måste ha varit runt 14 när jag och en tjejpolare skulle ta oss till Spanien. I sødra Danmark tog det stop eftersom tågen inte ville gå längre. Det var bara att vända hem med ännu ett misslyckande på sitt cv.

Jag såg en asiatisk kille i 3- till 5-årsåldern åka spårvagn härom dagen, det var rätt kul. Jag tänkte inte ens på att han var så liten, så jag gjorde ingenting. Han gick på på Brunnsparken tror jag.

smok3 P1

haha thats funny!!

Försökte tappa bort mig i skogen med en kompis som liten. Gick fett långt in i skogen snurrade runt tills man blev yr, gick åt random håll, snurrade igen osv osv. Tyvärr har jag ett äckligt bra lokalsinne så jag kan typ inte tappa bort mig, det slutade med att jag sa "vi ska åt det där hållet" så gick vi åt det hållet och kom nästan rätt direkt. Vill ni ha en autograf är det bara att skicka ett pm.

Jag rymde till min kojja 5 meter över vägen. Men jag hade skrivigt en lapp till mamma där det står. "NU RYMMER JAG" Så hon visste vart jag va. va 5 år kanske

BountyBoo F28, JP P24

barn under sex åker väl gratis i göteborg?