Svensk standup, varför funkar det inte?
Ok, jag har garvat lite när Björn Gustafsson drivit med brats och Betnér varit asgrinig, till och med dragit på mungiporna när Özz Nüjen snackar om invandrare i vissa fall.
Det är roliga twists men det säger _ingenting_! Man går inte igenom hela vägen med att ha nåt slags budskap med sina roligheter vilket jag inte förstår alls.
Att jämföra Sveriges största med de amerikanska är att totalt dumförklara sig själv, vilket det inte borde vara.
Finns det verkligen inte plats för nån genuint genomtänkt svensk Bill Hicks eller George Carlin (rip)? Till och med Seinfeld går ju längre ner på djupet! Undantaget skulle väl vara Ali Hussein/Lasse Lindroth som kan vara det bästa som hänt sverige och 13 år efter hans död är det han snackar om fortfarande aktuellt och sjukt roligt, men whattathefuck liksom, har Sverige bara presterat en enda talang, eller är det vi som publik som bara vill ha lite "åh så skoj, vad likt han imiterar Reinfeldt!" och därmed påverkar det (i mina ögon) negativt?
Jag tänkte på det här under den timmen som jag satt på skrattstock och hoppades på att nån skulle få mig att asgarva som Eddie Murphy eller garva åt nåt samtidigt som man känner att man bara hör sanningar från herrarna Hicks och Carlin, men allt jag fick var tråkiga invandrarskämt och sen några halvpolitiska skämt som inte heller föll igenom av Özz (han beskrev hur håriga iranier är, vilka näsor syrianer har, hur hårda serber är och till slut hur mesiga svenskar är, för att avsluta med hur kul han tyckte det var att man hade råkat bränna norges flagga när danskarna hade fuckat upp med mohammed-karikatyrerna.).