Har jag rätt att vara svartsjuk?
Okej, var ska jag börja.
Jag har nu ett förhållande med en tjej som jag älskar över allt annat, och allt flyter på perfekt, förutom en sak. Min svartsjuka.
Jag kan känna hur det börjar bubbla i kroppen bara om hon får en blick från någon annan kille, eller till och med kramar en killkompis. Och så ska det ju inte vara.
Jag har hört många tjejer som säger att det värsta som finns är svartsjuka, för såklart ska man låta sin partner leva sitt eget liv och inte styra över vilka hon umgås med eller träffar, bara för att man själv har en obotlig svartsjuka.
Hur som helst. Jag har tagit upp det här med min flickvän och sagt att hon inte ska tro att hon inte får krama/prata med/titta på vilka killar hon vill, men att hon ska veta att jag väldigt lätt blir svartsjuk.
Igår så var jag iallafall på lite smådåligt humör när vi skulle ta bussen hem, och i brist på sittplatser så sätter hon sig i min polares knä och håller om honom. Genast känner jag hur det börjar bubbla i kroppen och jag försöker tänka att "Sluta larva dig, det där är ju fan ingenting!". Men ändå, så kommer svartsjukan. På kvällen skulle flickvännen gå på krogen med samma kille, och trots att jag vet att det aldrig skulle hända något mellan dom så går jag och känner hur svartsjukan kryper i mitt undermedvetna. Hela kvällen.
När vi sen träffas för att avrunda natten tillsammans så är vi båda lite på lyset, och jag hugger direkt till med "Vem sms:ar du?". Hon svarar "Jag sms:ar med ****" (samma kille) och jag känner åter igen hur det börjar koka inom mig. Så jag, full och dum i huvudet som jag är, tar telefonen och säger "Få kolla vad ni snackar om då.". Allt som står är bara "Syns i veckan, puss puss!" och verkligen inget att bli svartsjuk för.
Ja, ni fattar. Jag undrar helt enkelt om det finns det någon typ av terapi man kan gå på för att bli av med denna otroliga svartsjuka? Jag är rädd att jag ska sabba mitt förhållande med personen jag älskar bara för att jag inte kan lita på folk.
Snälla Whoa, hjälp mig!