måste få skriva av mig.

Man får beklaga. Det enda tips jag kan ge är att försöka tänka på något annat, men jag vet hur svårt det kan vara.

gud så hemskt. stor kram. har inga egna erfarenheter, bara en lillebror.

ajjj, jobbit, rip!

rest in peace man... riktigt sorgligt, får man fråga hur?

one

Jag har blivit av med pappa, moster, mormor, morfar, farmor, farfar, min bästa vän osv, men ändå har jag inget direkt tips på hur du ska bearbeta sorgen.
Allt är så beroende på person till person!
Det viktigaste, enligt mig, är att tillåta dig själv att vara ledsen när du är ledsen och glad när du är glad, jag fick lätt dåligt samvete och mådde skit när jag skrattade och var glad, vilket är dumt dumt dumt!

Umgås med kompisar, prata om det så mycket du kan med vänner, bekanta och familj, hur jobbigt det än är! Att skriva av sig är också nyttigt ifall du har svårt att tala om hur du känner, tänker osv.

Känner du att du inte klarar av att hantera allt själv, så råder jag dig till att uppsöka psykolog eller liknande för att få hjälp att bearbeta sorgen du går igenom!

Du får mer än gärna PMa mig om du vill ha någon att prata med, kan försöka hjälpa dig så gott jag kan!

Jag beklagar sorgen!

sorry man. vet inte riktigt vad jag gjorde när farsan dog. har nog fortfarande spöken i skallen jag borde ta hand om. så tyvärr har inte heller jag nått svar...

rip

17år lixom.. de knas

må din bror vila i frid.

Hoppas du tar dig igenom detta någorlunda.

CrashworkZ 

''Man får beklaga. Det enda tips jag kan ge är att försöka tänka på något annat, men jag vet hur svårt det kan vara.''


Jag vet inte riktigt hur du tänker, men hur tror du att han ska kunna tänka på något annat just nu?


headrush X0

Jag beklagar sorgen. Har själv mist min storebror, men jag tänker inte skriva att jag vet precis hur du känner, för det gör jag inte och ingen annan för den delen heller, sorg ser olika ut för alla.
Men jag kan ge dig rådet att försöka att umgås med nära och kära, där du känner att du verkligen får stöd.
Ta hand om dig!

Deliah,
Genom att sysselsätta sig med annat, eller vad än vanligt folk gör. Vad är ditt problem?

CrashworkZ  Jag tror att det kan vara svårt att avstyra tankarna från det när det är så pass färskt som det faktiskt är.


_____

Min farmor gick bort i april förra året och ja.. jag har inte vågat sörja ordentligt. :/

Jag beklagar sorgen

Det gör jag också, såklart. Beklagar sorgen alltså.

Synd som fan. Du kan inte tänka på annat som nån annan skriver såklart. Försök att bara bita igen och förstå att det kommer hända oss alla.Vissa tidigare än andra. Verkligen synd när det händer så tidigt som i ditt fall.

Beklagar sorgen.

beklagar. ta väl hand om din familj och dig själv. sätt alltid dig själv i första rummet i en sån här situation. våga gråta men förlora inte hoppet.

tiden läker inte alla sår, det är hur du behärskar tiden som spelar roll.

Sjukt jobbig situation... hoppas verkligen du tar dig igenom det för det är något ingen förtjänar att uppleva... RIP!

jag beklagar verkligen sorgen. enda dödsfallet som jag har upplevt som vuxen var när mormor gick bort ifjol. jag kunde inte hantera det, jag bara inte kunde förstå att hon var borta. jag som brukade hälsa på varje helg och hon bjöd på käk i princip varje gång, det var helt ofattbart. lite offtopic är att morfar gifte om sig efter ett år (!) så min sorg har väl kommit att omvandlas till hat istället men jag kan inte riktigt ge några tips på hur du kan gå vidare. gråt ut rejält, tänk på alla fina stunder ni haft tillsammans.

hoppas att det löser sig.

må han vila i frid.

tack alla jag behöver all stöd jag kan få

Beklagar som fan, har två kompisar som nyligen gick bort med det kan inte riktigt jämföras med en bror.

Men det som är viktigt är att du pratar av dig med folk i din närhet, går till en psykolog vid behov. Har en polare vars pappa gick bort förra året och han har stängt det inne i stället och det kommer alltid ut i form av aggresioner på fyllan i stället (misstänker jag) vilket inte är något vidare vare sig för en själv eller sin omgivning.  

Jag beklagar sorgen broder!
Du är fett stark som står kvar på jorden. En fet eloge för det!
jag tycker att du ska vara med vänner mest. Är du med familjen kan ni inte riktigt prat aom annat än just det här. Var med dina vänner, roa dig, besök psykolog, lev vidare.
Psykologer är väldight underskattade. Ett tag var jag deprimerad och då besökte jag en psykolog. Hon var bäst! Jag kände mig bättre på nolltid. Direkt verkligen! Det är som att ha en till "sig själv" man kan prata med. Psykologer hjälper en som fan, jag lovar.

Mina kondoleanser till din broder. Tänk på att han mår fett bra i himlen och är fett stolt över att ni i familjen tar hand om varandra, och hur mycket folk och ni brydde er om honom. Han har det riktigt bra där uppe. Jag lovar!

Hämskt. Jag har själv en lillebror som är ungefär lika gammal (19).


När man förlorar någon nära så känner man stor sorg och man får helt plöttsligt leva på ett helt annat sätt. Man är så ovan vid att personen inte finns. Det är jobbigt och hämskt.. Men med tiden lär man sig att leva på det nya sättet och så småningom blir allt lättare..


Vila i frid.

Beklagar.

det bästa är nog att umgås me folk.bearbeta saken, dödsfall tar oftast tid.
och försöka tänka på annat.
sen om de behövs så prata med en psykolog
svårt att säga vad du ska göra, men de bästa är väll att umgås med folk. Polare och familj. som stöttar en

oke jag vet inte..tycker hela känslan av att jag sitter och skriver om en sån här sak..jag trodde aldrig jag skulle hamna i en sån situation..just nu e ja väl avtrubbad käkat lite medicin å så..jag har inte träffat några vänner jag har avstängd tele jag orkar inte ta det med någon nu..jag har sagt upp lägenhet också och flyttar till mamma..jag förstår inte hur jag kan roa mig nu eller så..allt känns så efterblivet

jo de är väll en del av chocken kanske. att saker känns efterblivet. de var iaf så för mig i början, när folk jag kände gick bort. det bästa är kanske att försöka att sova o se hur de är imorn, ringa din mamma/pappa eller så o inte låta dig gå ner dig.

headrush, beklagar sorgen. Nu är det ju nyligen det har hänt så det jag tror är viktigt är att resten av er i familjen stöttar varandra så gott det går och pratar mycket om det, uppskattar att ni har varandra. Bor ni inte tillsammans, åk dit och sov där. Närheten i en traumatisk situation är oerhört viktig. De vet precis hur det känns eftersom ni är i samma sits.

Sen ka ju kompisar och liknande dra sig undan för att de inte vet hur de ska hantera det hela, visa dem att det är okej att prata med dig.. om det nu är det du vill.

Beklagar sorgen.

Vila i frid.

Beklagar...

Det enda tipset jag har är egentligen att du ska låta dig själv vara ledsen. Känner du för att gråta, gör det, känner du för att ligga i sängen i en månad, gör det... Förneka inte dina egna känslor och så..

Beklagar förlusten. Ta den tid du behöver.

Om du känner för att prata ut, så gå till den/de du mest litar på, och kan öppna dig för, och PRATA UT... En sån sjuk lättnad.

Var inte rädd för att visa dina känslor inför kompisar och så heller.. Då mår du ännu sämre
RIP.

Det kommer lösa sig, serru!

kanske låter hårt att säga... det sämsta du kan göra i detta läget är att ta en massa lugnande. då kommer du bara döda alla känslor och då kommer det bli ännu mera knas. låt det göra ont som fan. det är ändå din bror vi pratar om här.
sen är det helt individuellt ang. hur lång processen kommer att bli och hur du kommer kunna ta dig igenom det.
men allra viktigaste är att inte skjuta fram allt, även om det är helt åt jävla helvete just nu. och sätt på mobilen. stöd från dina vänner kommer vara jävla viktig del i det. 

fy fan va hemskt.... rip

jag har bara tagit lugnande någon gång och insomningstabletter det är inte som att jag tänker knarka på det även om det hade varit lättast...vi har ett bra kontaktnät med många kusiner m.m och min brors bästa vänner känner även jag..så just nu känns det som om jag vill vara med folk som har drabbats personligen av det..

Jobbigt som fan. Var det de som hände i Klippan?

ja, bilkrash

jag har inte förlorat något syskon, men min mammas sambo dog natten till idag, stog honom ganska nära. hur överlever man sånt här egentligen?

Beklagar förlusten.

om det så behövs...stäng in dig på rummet...va där dag efter dag...gråt...skrik...ha nåt o slita i...har en vän som förlora sina bästa vänner på en gång..han satt inne 3 dar i streck o bara grät..till slut kunde han inte gråta mer...då kom han sakta men säkert tillbaka till jobb osv..prata me folk....

prata me din bästa vän..finns alltid nån som betyder lite mer än nån annan...den personen kommer ta sig tid med dig. Prata också med övrig familj, dom känner antagligen samma som du så ni kan fungera som en terapigrupp åt varandra...

men mitt främsta råd är att du inte ska stänga ute folk från ditt liv och det som har hänt.
dina vänner kommer vilja fråga dig hur det är och vad som har hänt.
säg inte "inget" utan prata me dom...få ut allt

så kommer du må bättre med tiden...även om det tar 50 år......


sköt om dej och må din bror vila i frid