Är du en sån? taskigförklarare
Jag o en kompis till mig diskuterade nåt som båda våra mammor, samt några vänner vi känner gör..
2 dåliga ex:
Om britta säger till sin mamma: -jag är ganska ledsen min bästa vän har åkt till spanien och hör inte av sig eller svarar på mina samtal men hon ringer min andra kompis jämt..
Mamman: -Hon kanske har problem inombords, eller hon kanske inte har tid... (?)
ex 2:
britte: -min flickvän har varit otrogen mot mig.. :(((
mamman: -hon kanske hade ont i magen eller så kanske hon kände sig ledsen över nåt..
efter deras svar kommer följande tanke upp -No shit! det handlar ju inte om att Britt/a/e inte har intelligensen att kunna tänka sig in i andras situationer själva.. ?!!
Hur tänker dessa människor om man svarar såhär när någon berättar liknande? ibland känns det som om dom tänker så det knakar, för att komma på anledningar till varför dom betér sig som de gör och hittar på det sjukaste anledningarna "han hade kanske ont i magen, han kanske kände sig osäker"
I en "riktig" diskussion (kanske ordet dialog funkar bättre här) är dock båda parterna beredda på att ändra sin ståndpunkt.. Att försöka hålla fast vid saker och ting över lag fungerar verkligen inte. - blunt_smoke
|