Relations problem

Du, är ni starka nog så klarar ni faktiskt det.

Att du sa till henne att du inte ville förstöra hennes drömmar var väldigt fint gjort, ett förhållande ska aldrig handla om restriktioner från den enas sida. Kanske kan hon vänta med sina resplaner till dina skulder är betalda så ni kan åka tillsammans?

Mina skulder är något jag kommer ha tills jag är 45 år eller nåt att betala varje månad. Jag vill inte gå in på det ekonomiska delen men jag har skulder det bör räcka som information.

Det handlar om att ge och ta.

Om hon känner för dig som du verkar känna för henne, då bör ni kunna resonera och mötas någonstans mitt emellan. Är hon villig att vänta, är du villig att  följa henne? Vill hon ha med dig? Kanske du kan sluta upp med henne under resans gång? Finns så många variabler att tänka på, olika möjligheter och resonemang.

Ta mitt råd:
Ta inte råd från nån på Whoa.

vill hon resa runt till många olika ställen? Du kanske kan hänga med och jobba dit hon åker. Fast det kanske hon inte vill.

Man klarar det. Om båda vill. Jag vet flera polare som varit borta i ett halvår från sina respektive (vad vuxet det lät) och det har gått jättebra. :)

Min syster var borta i ett år.. hennes kille hälsade på henne 2 - 3 gånger bara under det året. det höll.

Jag har min pojkvän jag också.. Och jag vill också resa!
Åka som au-pair osv.. och det vill jag verkligen göra också..
Men min pojkvän reagerar precis som du. Men jag tror att om man är starka så klarar man allt.

Var försiktig.. för jag skulle kunna välja bort min pojkvän för att få åka ut och resa och få lite livserfarenhet även om jag älskar honom.

du har väl ingen rätt att bestämma vad hon ska och inte ska göra. klart hon ska åka om hon vill, beundransvärt om ni pallar distansen, men hoppas inte för mycket

Jag var borta först 9 månader som aupair och då var jag singel, sen kom jag hem och fick bla en pojkvän, sen åkter jag iaf fyra veckor till och det var ju det värsta jag gjort. Längtade bara hem dom veckorna.

Förstår inte mig på dom som bara kan lämna den man vill vara med hemma. Därav inte sagt att hon gör fel! Men jag skulle verkligen inte klara det...

när jag o mitt ex hade varit ihop i ca 6mån så åkte jag iväg o va borta i 6veckor.
pratade varje dag vid bestämd tid.
men relationen blev aldrig densamma när man sen kom hem igen.

6 veckor är ju ingenting..

min fd var borta titt som tätt.. var hemma som mest kanske 3 veckor i sträck. Å då bodde i vi ihop.. det är rätt påfrestande men man klarar det. Beror väl på lite hur gammal man är (faktiskt) och vad man sysslar med i livet..

dock hade jag aldrig pallat mer än 6 månader... om man inte kunna hälsa på. För även om man inte ses lyckas man bråka de där minuterna på telefon man har.. och att höras via mail är värdelöst.

Det här tror jag är jävligt typiskt för åttiotalister (och kanske snart även nittiotalister, de börjar bli stora nu). Alla är så upptagna av att resa och förverkliga sig själva att det blir omöjligt att ha en normal relation. Jag tror inte att man till varje pris blir en bättre människa av att sitta och röka hasch på en strand i Thailand. Ibland kan det nog vara nog så bra att stanna hemma i Sverige med sin partner. Förhållanden handlar om ömsesidiga uppoffringar. Jag skulle aldrig vara ihop med någon som ville resa bort ett år, för mig är det ett tecken på att personen inte tar relationen på allvar. Fast alla kanske inte tar sina relationer på allvar, och det finns ingenting som säger att man måste göra det. Men gör man det, åker man inte bort ett år.

skulle jag eller min pojkvän vilja resa bort en längre tid skulle det innebära förhållandets slut. ingen av oss kan tänka sig distansförhållande. det har vi redan pratat om, eftersom jag när en önskan att resa runt i USA. :) men ja, jag skiter i den resan för hans skull, och för den ömsesidiga förståelsens skull. hade ju blivit ganska deppig om han reste iväg flera månader.
är medveten om att det kanske är just en sån grej man kommer ångra om/när det tar slut. men hade jag verkligen velat hade jag ju åkt ändå. så enklet är det.

angående i fall du är naiv: ja lite. det är problematiskt att tro att om man vill så olika saker, och dessutom är långt borta från varandra, ändå ska klara att hålla ihop förhållandet. jag skulle inte utgå från det. men det kanske kan funka om man anstränger sig.

ähh,kör på restriktioner...så har man ett stadigt och säkert förhållande, hohoo

Jag hade bara känt min dåvarande pojkvän i en månad när jag åkte iväg (redan bokat och klart innan vi träffades) till Latinamerika i 4,5 månad. Men även om det inte hade varit så hade jag ändå åkt. För precis innan detta förhållande var jag tillsammans med en annan kille och var på väg att boka denna resa, men gjorde det inte för hans skull. (Ja, han visade sig vara en skithög)
Sedan när jag beslöt mig för att boka var den ena kursen fullbokad (som jag ville gå), och jag fick ta den lite "läskigare" varianten där man skulle resa runt lite mer.

Jag lovade mig själv att aldrig ändra/stoppa mina drömmar och planer för en mans skull.

För övrigt så klarade jag och min dåvarande pojkvän denna långa väntan jättebra, i efterhand så skulle jag nog säga att det snarare stärkte vår kärlek.
Men 6 mån är nog min smärtgräns.

Orsaken till att vi gjorde slut (efter 1 1/2 år) var nog också mest pga av att det kändes som att han höll mig tillbaka, och att jag tappade fokus på vad jag ville i livet (samt att vi självfallet inte passade ihop). Efter att jag gjort slut drog jag iväg till min största dröm: Japan.

bperb

Fast han har ju faktiskt den rätten att ställa krav. Dina förhållande måste varit väldigt lösaktiga om du inte känner så, iochmed den, förvisso frivilliga, hjärntvätt kärlek är..

jag har själv jobbiga erfarenheter av detta dilemma, och kan bara säga: läs kiddans inlägg. she really hit the spot!

Jag och min flickvän har vart tillsammans i 1år och 8månader när hon åker iväg sker förmodligen om 1år och 8månader till..
Även fast jag gillar och tänka i förväg känns detta som ett tickande bomb, jag är nervös och vet inte riktig hur det lär hända.
För tillfället så tänker jag när den dagen kommer så lär jag nog få svar på hur mycket jag betyder för henne.
Jag är väldig tacksam för alla svar jag har fått verkligen, detta har hjälpt mig mycket.

Klart man kan älska någon även fast man ska åka någonstans.. hon kanske hade bestämt det innan och vissa människor är väldigt drivna. Sen får man ju kompromissa eller så känner man att det är en once in a lifetime chans.. och då är det ju den andra partnern som får stötta och backa upp istället.  eller åka med.. eller vad som helst.

bajsaren

dina förhållanden måste isåfall vart väldigt förtryckande. ingen har nånsin rätt att tvinga nån att inte göra nåt mot den personens vilja, oavsett hur kär man är

men herregud, är det en livschans.. och den ANDRE personen älskar en. Ja då låter den personen en åka..

vad fan är ett förhållande mot en världen runt resa, de är ju ungdomar... håller det så håller det.

fidelista, varför ska hon vara tvungen att välja? vad är det för kärlek?

jag har älskat och blivit älskad.. men jag hade inte kunnat hindra honom att göra det han älskar och sett honom olycklig.

det finns telefon, internet och man kan haka på.

när man är 20 kommer livet svänga rejält och det vore hemskt om någon anpassade sin framtid för sin partner. då ska man göra det man vill och brinner för.. hittar man en livspartner så gör man det för att den personen är på väg åt samma håll som en själv, inte för att man tvingar den följa med.

slut för mig i diskussionen.

Fidelista, egenkär? läste du vad jag skrev om mitt förhållande..

du verkar jävligt inskränkt. hoppas du och din pojkvän drar i kopplet lika mycket.

Håller helt och hållet med Fidelista i allt hon säger.

Jag skulle själv aldrig klara det, min pojkvän var i Bosnien i 5 veckor i sommras, även om jag också var utomlands en vecka av de 5 som han var borta var det otroligt svårt för mig.

Men vi är med all säkerhet olika och våra förhållanden är också säkert olika.

fidelista
är man sån toffel att man inte kan göra nånting utan den andre undrar jag verkligen om det är kärlek det handlar om. man kan älska nån med andra intressen, bara för det behöver man inte offra dem. att hoppa över en resa för att den andra inte gillar det är ju ett jätteoffer. vad blir det nästa gång? "om inte du slutar prata med andra tjejer är det slut"?

bperb, nej klassikern "är man i ett förhållande så kollar man inte in andra"

Fidelista F23

"Älskar man någon vill man vara med den personen och göra den personen lycklig. Man vill inte ge sig iväg ett år och vara utan den personen."

hm, hur är det att göra en person lycklig att begränsa dennes liv så till den grad att han/hon inte kan ge sig ut och resa om han/hon så behegar?

bountyboo
så var det ja. man kan bo i parboende och alla ha burkha. gulligull och ljusgröna filtar. då slipper man bry sig alls

bperb och bountyboo

fidellista har ju sagt en del, och jag håller med om det mesta.

Tänkte tillägga att om ni fått uppfattningen att villkorslös kärlek existerar så har ni fått det gravt om bakfoten. Finns alltid villkor. Åtminstonde alltid ett, det mest essentiella kravet, vilket är att det måste finnas någon att älska ;)

ja, men du kanske missade lite av vad problemet var? snubben hade grova skulder och skulle inte kunna hänga med henne. inte runt jorden, inte utspritt. shit alltså, att spara till en jordenruntresa är nåt man gör en gång, fixar pengar och fixar med sitt jobb. sparar pengar i två år. att kunna åka till kuba och usa tre gånger vardera är liksom inte nånting som inte finns i de flesta människors fantasi ens. nån kanske pluggar. men man kanske ska skita i att gå den utbildning man kommit in på för att följa med sin respektive till mallorca?

fidelista
nej, men nu så råkar det vara så att man har lite olika önskemål med sina resor. ska man skita i dem för att man inte kan komma överrens? isåfall kommer jag aldrig att åka iväg så länge jag är tillsammans med min tjej. och jag vet med hundra procents säkerhet att hon aldrig skulle vilja sitta med ett flugspö vid en älv på kolahalvön för trettiotusen i en vecka och bli uppäten av mygg.
hur ni klarade fem veckor på kuba för såna pengar, eller en ny-resa för sex, det går bara inte in i mitt huvud.

Jag klarar knappt 16h utan min flickvän. Jag fruktar redan nu för hennes två-veckors resa till USA i Januari. Jag hade faktiskt inte klarat det, inte för att jag "måste" ha en annan flickvän ist då, i desperation, utan för att, ja. Jag hade nog blivit helt vilsen och inte fattat vad jag skulle ta mig till.

Tror du klarar det, men det kommer nog vara tufft. Tvivlar på att du hittar någon annan när hon är borta, inte om du verkligen älskar henne iaf. Men det måste varit jävligt tufft att höra det. Kan förstå om det får dig att tvivla på vad hon känner för dig eller något, jag hade blivit helt förstörd om min flickvän sa att hon aldrig skulle vara hemma.

Det verkar vara så att många här inte riktigt förstår vad en dröm är.
En dröm kan uppstå i en persons huvud när hon är 5 år, låååångt innan förhållanden och jag vet inte vad kommer in i bilden.

Att förhindra någon att uppfylla sina drömmar tycker jag är mycket värre än att vara tvungen att vänta i ett år för att ens partner ska komma hem från sin dröm.

Jag uppfyller många av mina drömmar, och i vissa fall har det tyvärr gått ut över min bättre hälft. Men jag respekterar henne mer än någonsin när hon förstår vad mina drömmar betyder för mig och därför stöttar mig istället för att ställa orimliga krav eller försöker komma med en kompromiss.
Jag har såklart varit på den andra änden när hon strävat efter sina mål, det måste ju appliceras på båda parter.

Jag tror inte snubbens tjej vill åka till nåt hotell i Egypten om hennes dröm är att t.ex. besöka jesusstatyn i Brazilien. Jag godtar inte sockerdricka om jag beställer champagne.

Med andra ord, jag tycker att Clanima inte ska se resan med negativa ögon, utan istället stötta och uppmuntra tjejen. Det visar att han bryr sig om vad hon vill, och det är en av de fundamentala grunderna i ett fungernade förhållande.

Jag vill också inflika att man såklart inte ska ställa upp på helt orimliga krav som kan uppstå, men en resa på ett år ser inte jag som någonting orimligt.

mycket kan hända på 2-år. kanske är ni inte ens tillsammans då, hennes drömar kanske har förändrats eller liknande. jag tycker inte att du ska vara allt för orolig inför detta redan nu, ingenting har blivit som jag trodde att d skulle bli för 2 år sedan.

Fidelista, jag var i USA, Egypten, Danmark, Slovakien, Estland, Tjeckien, Tyskland, Ungern, Österrike med mitt ex.. men inte hindrade jag honom för att göra saker själv eller resa själv?

bara för att man är i ett förhållande är man inte siamesiska tvillingar...

ibland måste man göra saker själv, stora saker.. och älskar man då varandra har man tryggheten i att den andre älskar en och stöttar en.

sen är det klart, vill personen resa hela tiden är det ju inte roligt..och då får man ju kompromissa..

För övrigt skrev Dr.Octagon det jag ville ha fram.. tack doktorn!

Fidelista F23

en resa på ett år behöver väl inte heller betyda döden för ett förhållande.

Jag hade detta problem med min första tjej. Jag sa att om hon åkte iväg ett år så ville jag inte ha ett förhållande med henne. Hon åkte in på en lång resa men gjorde istället lite småresor på någon månad i taget. Men hennes sug för en långresa försvann aldrig. Dock tog vårt förhållande slut pga andra anledningar och därefter har hon gjort någon längre resa. Det är en väldigt tunn gräns, om ens någon, när det kommer till vilka krav man får ställa. Det hade inte känts som ett förhållande om man snackar i telefon ett par gånger i veckan under ett år och sedan ses ett par gånger. Inte för mig iaf. Däremot så skulle jag aldrig hindra henne från att åka. Men jag vill inte vara i ett förhållande där man själv mår dåligt för att någon annan vill förverkliga sin dröm.