Psyksjuk familj, vafan gör man?

Min bror (21 år, mellanbarn) är exakt likadan, men efter alla dessa år har jag insett att man inte kan ändra en självupptagen person som han är.
Det finns ingenting man kan göra och ju mer man tjatar desto argare blir han.

Jag är yngst och varenda gång jag ber honom att ta undan disken, eller att sluta stöka ner så kör han upp handen i ansiktet på mig (han är 15 cm längre än mig) och säger "KÄFTEN!" och lägger sig på soffan.
Det värsta är att alla i familjen gör allting åt honom, och därför tror han att det är ok att bete sig så. Men som jag ser det så kan man inte ändra på honom, eftersom han är så nöjd med sig själv.

Ta han in honom i ett rum slå skiten ur honom, bokstavligt talat.(ta med några vänner oxå så det blir extra kul) Om inte det hjälper försök snacka med honom.

Det fungerar ju aldrig att prata med såna människor, och vad ska lite stryk göra? Ingenting.
Det är drygt att tjata och tjata och tjata på en person som inte tar åt sig, och att slå honom kanske hjälper en liten stund, men han är ändå fortfarande lika lat efter det.

Eller kanske är det inte han som är problemet han bara 'spelar med'. Försök snacka med morsan om det. Jag tror hon lider av det oxå att passa upp en tjugoåring hela tiden. Be henne inte lyda hans krav o sånt.

Seriöst vad fan är det med er folk?
Ingen människa har väll någonsin blivit en bättre människa av att få stryk, ni är ju fan precis lika omogna som ungjäveln som inte kan respektera sin morsa.

nog för att killen är bortskämd, men jag har svårt att se det "psuksjuka" i det hela

Misery_chick

Lite dramatik i rubriken är väll aldrig fel? Aftonbladetstyle.

Dessutom var jag jävligt irriterad när jag skrev.

insane M P23

haha, touché ^_^

nä jag bara undrade om jag missat nåt is all.

Jag är minst men jag skulle lappa till vem som helst av mina bröder (äldsta är 21 och jag är 15) om dom beteede sig så mot min mamma eller pappa.

Jag tycker att du ska skrämma han lite, hur du vill göra det bestämmer du själv och sen säga att han inte gör så mot eran mamma eller någon alls, dra upp hur svårt det blir i "vuxenlivet" och sånt, så han förstår. Om han ignorerar dig så slå till han, våld löser inget men han kanske förstår att han ska lyssna på dig.

Prata med din mamma också, och vad hon än säger så säg att hon förstör hans liv när inte hon orkar hjälpa han mer


hoppas det löser sig :)

hjälp vilken hel drös av er i denna tråd som jag hoppas aldrig någonsin får barn.

Jag har kämpat emot mina egna möjligheter till sista-barnsbehandlingen. Fan, kanske skulle ha mjölkat det till sista droppen. Men jag kände inte att det var särskilt sunt, om inte mina föräldrar kan sätta gränser för mig får jag göra det.

Det här problemet verkar finnas i alla familjer med fler än ett barn. Kan vi inte alla svära på att inse faktum och göra annorlunda med våra egna avkomlingar, de som får några, så kanske nästa generation har några färre idioter som lägger sig ner och sparkar med fötterna om de inte får som de vill även i vuxen ålder.

Vi har ju ännu inte sett resultatet av denna curling-uppfostran då "barnen" som åkt gratis första vevan precis börjar komma upp i 25-årsåldern. Kan bli intressant när de blir vuxna på riktigt och ingenting serveras längre... En hel värld av spoiled brats utan verklighetsuppfattning är inte en värld jag vill leva i.

Hos oss är det mellanbarnet som får och blir behandlad som världens största skit.
Den älsdta och den yngsta får allting serverat på silverfat,dom behöver bara peka och allt är bra. Jag hatar våran familjesituation,ingen respekt får man fan inte heller
Bara att bita i det sura äpplet,synd att jag inte har nån inkomst. Annars skulle jag också vara på väg härifrån

nnononononono.

det är vi äldsta som får ta skiten, allt vi gör som är "fel" blir dödskatastrofer eftersom päronen aldrig varit med om det förr, jag vet att mycket av det min lillsyrra gör nu had eag fåt ett elvete om jag gjort, men jag har liksom trubbat av dem åt henne, inget hon hittar på är nytt och dödshemskt längre.

Min lillebror, 17 år, är likadan. En lat, slö och bortskämd snorunge som har lama ursäkter för allt i hans beteende. Det har varit många krig hos mig då jag oftast har fått vara den som säger ifrån å mammas vägnar men då får alltid jag skit istället när dom säger att jag bara ska låta honom vara. Vadå låta honom vara? Hur som helst, det går inte att prata med varken föräldern eller barnet eftersom det är båda som bidrar till att situationen ser ut som den gör.

Skulle nästan våga påstå att det är svårare att ändra föräldern, för de känner sig lätt skyldiga och dåliga om de inte ställer upp för sitt barn så som de alltid har gjort. De har hamnat i en karusell som dom tycker är obekväm att ta sig ur, och fortsätter därför som vanligt. Samtidigt tycker dom nog om att de blir omtyckta för att de gör sakerna de gör för sina barn, även om barnet egentligen inte bryr sig skvatt om föräldern utan bara tycker det är style att glida omkring och inte lyfta ett finger.

Det största kriget i vår familj när det gäller min lillebrors beteende är att han är jättedålig på att äta bra mat och varken mamma eller pappa gör så mycket åt det. Speciellt inte mamma, som springer ut och köper tonvis med kexchoklad och Coca Cola fastän han inte ens har bett om det. Men hon tycker att det ska finnas redo för honom utifall att han vill ha. Det är skamligt. Jag har bråkat med henne som fan om detta, men hon skärper sig inte. Dom lyckas aldrig få honom att äta normala saker, som han tycker är äckliga (det är inte äckligt bara att han har tillåtits hålla på såhär alltförlänge). Han kan högst äta några skivor gurka och ett par enstaka salladsblad under middagen, thats it. Han är nästan anorexismal och för ett tag sedan kommer far min till mig och säger "du, jag börjar bli lite orolig över E.. han är alldeles för smal!" Med pappa, det säger du NU? Det har pågått i FLERA ÅR! Är föräldrar blinda på riktigt eller blundar dom bara ibland men vad får dom att isånafall då och då öppna ögonen? Men sen blundar dom ju bara igen.

Nu har jag inte träffat min lillebror och min familj på nästan ett år men när jag gör det igen och jag märker att samma beteende håller på så kommer jag typ åtminstone ta ett stadigt stryptag om brorsans hals och så kommer jag typ kalla till familjerådsmöte vid stora matbordet och diskutera saken tills alla har kommit överrens om konkreta förändringar.

Clajlo F21

Du beskrev precis min mors beteende till min yngre och min älsdta syster! Exakt så är min mor. Dom behöver inte ens be om att få äta skit,hon köper det till dom för att dom klagar och är arga annars.
När jag säger åt min mor att hon ska köpa nyttiga saker för dom att äta så hoppar på alla dom tre på mig! (Kan ju tilläggas att min storesyrra är laktosintolerant och ändå käkar tonvis med mjölkchoklad och får asilla efteråt. Hon är sjuk hela tiden eftersom hon äter på detta vis,flera nätter på sjukhus för det hon äter Min morsa gör ingenting!! Min lillsyrra spelar fotboll och ska inte äta sådär onyttigt har hennes tränare sagt och för att hon just nu växer som mest) Så detta är tacken man får.Så jag får liksom inte göra min röst hörd nånstans

man kanske inte ska skaffa barn om man inte kan uppfostra dem?

Komplex: Man kanske inte vet innan man får barn, hur svårt det kan vara? Har du barn?

Det kanske ligger i ens intresse att ta reda på hur man hade tänkt att gå tillväga i sin uppfostran innan man skaffar barn. Nej jag har inga barn.

sudguk: precis, föräldern vägrar leta efter nyttiga men ändå goda alternativa snacks i mataffären. Det finns hur mycket som helst, det är inte särskilt svårt att hitta och det behöver inte alltid vara äckligt. Jag blir grymt besviken på mina föräldrar. Varför ska jag behöva leka förälder vid tonårsålder när det är de som är vuxna och som ska bära ansvaret? Det är förjävligt. Ungen är 17 år, tryck in en avokado i käften på honom och tvinga honom att svälja. Hur jävla svårt ska det vara. Tror knappast något trauma kommer utav det.

myspinne:

Har redan skrivit varför jag inte klappar till honom.
Har även skrivit att farsan är död.



Mycket vettiga svar i tråden förövrigt. Det är uppskattat

21 och lika bortskämd som en tioåring? Shit!
Min lillbrorsa är 19 och har fan redan börjat sköta sina egna ärenden. Men för ett år sen eller nåt var han lika jävla bortskämd.

Fråga dig vad du blir mest olycklig av, att din morsa sönderstressas och får magsår och diverse komplikationer, eller att du sänker din brorsa. Jag hade sänkt brorsan anyday, hade morsan tagit hans parti hade jag sänkt henne också och tagit mitt pick och pack och dragit.

Skicka kräken på battle royale, där fan får man lära sig att veta hut.

BATTLE ROYAL HAHAHAHA