Moraliskt dilemma: Köpa ut läsk?
Vad är värst? Att köpa ut alkohol till en tonåring, eller att köpa läsk till ett barn som inte får läsk av sina föräldrar?
...
Tankeställningen väcktes i matbutiken idag när jag la märke till en bestämd mor som skrek åt sin typ 7-årige son "Nej! Ingen läsk! Du får välja ett mineralvatten istället! Det finns massa olika smaker, melon, päron, körsbär! Ingen läsk!".
"Tänk om den här ungen aldrig kommer få dricka cola", tänkte jag. Och kontemplerade över om jag skulle kunna köpa en colaflaska i smyg till en socker- och kolsyratörstande liten parvel.
Efter att ha kollat runt i vänskapskretsen i åldrarna 16-32 är scoren hittills 11-7, läsk är värre att köpa ut.
Framförallt högre upp i åldrarna tycks denna ståndpunkt vara etablerad. Kan tänka mig att detta beror på en ökad förståelse och respekt för föräldrarollen och vikten av en god uppfostran, eller liknande.
Samtidigt är det ju smått förbluffande att många så totalt blundar för riskerna med alkoholen, och bara utgår ifrån att kidsen har kontroll (vilket dom ofta inte alls har). "Snedsteg på fyllan hör tonåren till", är en vanlig kommentar.
Själv vet jag inte riktigt vart jag står, men jag tyckte det var trevligt när jag fick dricka cola på fredagar och lördagar som liten grabb.
Vad tycker Whoa?
skriv kort, helst inte alls
|