Skillnad mellan "var" och "vart"?

" Var visar på en plats, ett läge eller liknande, och kan besvaras med "där".
Vart anger riktning, alltså åt vilket håll, någonting är på väg. Besvaras alltså med "ditåt"."

första träffen på google på "var vart?"

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10724598.asp

OCH VAR SÅ GOD jag förväntar mig faktiskt en puss!

google smoogle =) tack så mycket!

Var t.ex. i Italien

Vart t.ex. rakt fram.

men jag har redan fått svar! schas!

förlåt...

Var t.ex. i Italien

Vart t.ex. rakt fram.


vart i italien då?

rakt fram i italien

PPALLLAA !!! IDIOTER VEM FAN BRYR SEJ

du uppenbarligen...

Apropå, vart. Det heter inte "jag vart rädd" utan "jag blev rädd".

vaddå, är det svenska "vart" ? trodde det var inhemskt...
"jag har vart på konsum" "jag har varit på konsum"
"jag har aldrig vart i finland" "jag har aldrig varit i finland"

vart = slang för varit? : )

painted

det är väl bättre att använda samma ord för att förtydliga skillnaden

var t.ex. i Italien
vart t.ex. till Italien

fredrickson 
Jag har VARIT i Italien, inte "vart".

broed_ han menar väl mer "vart ska du?", "till i Italien"

....men ibland om jag ska säga tex "det var okej" så säger jag "det vart okej" för det låter mer norrländskt (=cool).

broed: "Jag vart rädd" är extremt vanligt förekommande ju. Känns som att "vart" och "blev" är ganska utbytbara?

Enligt svds språkvårdare finns "vart" för blev, men de tycker tydligen inte man kan använda den i skrift. Det är imperfektformen av "varda". Men äldre behöver inte vara fel tycker jag. Jag tänker fortsätta säga "jag vart rädd".

Vart ger alltid ett lokativt svar.

Vart har du varit?

alkor

exakt. förutom i:et mellan "till" och "Italien", antar att det var ett misstag

Soul_Survivor_II P29
Om man inte skall använda det i skrift varför då använda det i tal?

För att talspråk och skriftspråk är två skilda grejer med olika syften och olika normer och regler etc etc etc?

fredrickson: ja jag skrev fel :)

Tycker det är mycket ovanligt att nån använder vart istället för blev...

broed: Menar du att du endast pratar med skriftspråk? Är du en sån där människa som uttlar "g":et i "jag" och "t":et i "det" också?

Vad är det som är så svårt? Jag blir alltid lika förvånade över hur många som inte förstår skillnaden på vart och var, de och dem, han och honom, osv. Detta är saker som jag knappt reflekterar över utan om alldeles automatiskt blir rätt, även om jag så klart också säkert råka säga fel ibland :)


//NickeMannen

För övrigt är människor som talar skriftspråk, vilket blir allt vanligare, nästan lika jobbigt som människor som skriver talspråk.


//NickeMannen

Nicke: Eller hur? Det finns enkla, logiska regler för allt detta. Bara jobbigt att börja blanda in synonymerna vart och blev....för där finns inga grammatikregler att stödja sig på. Bara tycke och smak.

Standard är ju ändå att talspråket styr skriftspråket. Förvänta er "dom" i en bok nära er inom kort.

Refused:

Dom förekommer väl redan i många böcker och har blivit accepterat skriftspråk av Svenska akademin om jag inte minns fel. Visst är det sant som du säger att talspråk påverkar skriftspråket, men den omvända tendensen finns och har växt sig starkare. Kolla på ord som lakrits, ramlösa och genialisk t.ex.


//NickeMannen

Nicke: Word up på den sista också. Ser jag en störig tonåring på tv som säger J-A-G Ä-R blir jag tokig.

jag har en fråga:

När säger man "dess" och när säger man "deras"?

"deras" är ju plural...

vad tyckte du om boken? Jag blev imponerad, dess innehåll tilltalade mig mycket.

Vad var bröderna Anderssons problem? Deras problem var att inge kunde leda rita en karta, eller whatever.



Soul_Survivor_II P29
Jag pratar exakt som jag skriver, förutom att jag börjar med "ord" som: Hmm, Asså, Nä, Mja etc.

broed: OK. Då är du rätt ovanlig.