Beslutsångest
Ouff jag har sån ångest just nu.
Skriver detta för att jag vill ha en massa "det är lungt" tillbaka. Allt för att låta mitt sinne få ro...
Kan börja med att säga att platsen jag jobbar på är en där de slänger in 8-timmars pass några dagar här och var, och de brukar vara väldigt flexibla när man vill byta osv. Jag fick sent förra veckan reda på att några polare skulle till tallin och att jag kunde haka på. "Sure thing" tänkte jag och kontakta dem som lägger våra scheman, och frågade om jag kunde få ta ledigt (obetalt).
"Nej det går inte" får man tillbaka. Dagen det handlar om är 30 April (valborg) och jag antar att de behöver alla de kan få. Då tänker jag iaf sjukanmäla mig bestämde jag!
Snart bär det av och jag har räknat ut att jag måste göra samtalet en dag efter party och spya och till råga på allt ska det ske på internationellt vatten.
Jag tycker verkligen om min arbetsplats, lön, kollegor och känner mig hyffsat trygg. Vill inte byta jobb och ännu mindre få sparken från detta pga en fuling från min sida. Hur cool tror ni det är? Vad kan konsekvenserna bli om jag inte anmäler min sjukfrånvaro, alt. de kommer på att jag inte alls varit sjuk (de ringer hem och pappa svarar).
Jag har däremot lagt ner all jävla tid på detta jobb (helger, helgdagar) och varit ledig i princip 4 dagar varje månad. Behöver verkligen detta för att polarna inte helt ska ge upp och skita i mig. Behöver lite oplanerat meningslöst festande för att komma tillbaka på rätt spår.. Men till vilket pris?
Vad hade du gjort? Tror ni det är cool att göra det jag tänker (om jag inte hunnit ångra mig till imorrn) göra?
de har aldrig krigat, rånat, hustlat eller snott, eller fattat att man formas av den plats där man bor
|