Att skaffa familj.
Tja, jag har tänkt på detta mycket och så men jag började riktigt diskutera det med min kontaktperson för 2 veckor sen och då slutade det med att jag vill faktist redan nu skaffa mig en flickvän och skaffa familj med barn etc, jag är 20 bast och har aldrig haft en tjej i hela mitt liv och sen kommer och känner att det är detta jag vill, hon sa att det är mycket få killar vid denna åldern som känner att dom är redo eller vill ha barn vid 20 års ålder. Jag tror att jag vill ha familj pga att jag aldrig haft en relation men vet inte om det isåfall skulle va fel steg att ta eller rätt, många säger nog att man ska leva först men jag tror inte att det skulle bli en sån stor skillnad då jag har min familj som skulle hjälpa till etc när det behövs. Så hur ovanligt är detta? är tjejer redo att skaffa varn vid den åldern.. Ska jag vänta eller ska jag ge mig ut och skaffa familj :)? ja vad tycker ni.. är jag helt normal eller strävar jag efter något annat än det jag vill? iaf skulle va skoj att höra vad ni har å säga, och ni sukkas som kommer skriva dom mest onödiga tråden denna veckan.. gör det då jag bryr mig inte.
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden? * Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk. * Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."
du kanske bara vill ha någon slags trygghet.
Jag har funderat på det och jag känner mig riktigt ensam men tror du det är fel att skaffa familj pga det? jag menar, jag älskar barn och tycker det är underbart att spendera tid med min egen familj etc så jag vill ha egen familj men är det för tidigt
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden? * Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk. * Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."
Låter lite som nån snabb fixidé att ordna allt. Visst kan man skaffa barn i den åldern men då måste man vara redo för det. Att vara familjefar i den ålder kräver ett enormt ansvar. Ställ den frågan till dig själv först är du redo. Ekonomiskt, känslomässigt etc.
shimmy shimmy yo
Jag vet att det är ett enormt ansvar och imo så är jag stark att jag klarar av det, känslomässigt så tror jag det skulle va helt underbart men allt är ju svårt att säga
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden? * Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk. * Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."
Det är väl inte "fel" men om det är så att du saknar trygghet kanske det är bättre att försöka finna det inom dig själv istället för att skaffa barn, fast jag vet inte riktigt. på ett sätt kanske just det är det rätta sättet också, men saknar du det inom dig själv betyder det ju inte att du automatiskt får det genom en familj. det finns ju inget för tidigt utan det handlar väl mest om hur mogen man är tycker jag!
Hm du har inte en tjej ännu? Ta det lite lugnt nu, du kanske ska träffa någon först som du tycker om och kan älska som du verkligen vill skaffa familj med. Det här är alltför stora frågor att ställa på whoa, men för att svara på en fråga så ja: det finns tjejer i den åldern som vill ha barn och yngre.
What I said, yo!
Ekonomiskt då?
shimmy shimmy yo
håller med felix, tror det e nån slags trygghet du letar efter.. lr iaf inte just grejen ett barn o en fru iaf. Personligen tycker jag verkligen att du bör tänka om, lr iaf skjuta upp det några år.. Utav personlig erfarenghet så har jag sett många tjejer ifrån paralellklasser som har skaffat barn vid tidig ålder, sett dom skjuta omkring barnvagnen i Ica lixom.. det har sina fördelar emd barn o så, men... jag ser inte så många leenden ifrån dom asså.. Koncentrera dig på nåt annat ett tag, distansera dig från de tankarna,.. Du har hela livet på dig. och efetrsom du inte ahr haft en fliclvän i hela ditt liv, testa med att börja med de.. De finns många olika stadier utav att "slå sig ner"... Förs, bli kär, sen.. kolla om kärleken håller ett bra tag.. Såna grejer kan ändras ganska snabbt och då måste du va äker på att du har den "rätta" tjejen o så.. Somsagt det är ett val som du kommer få leva med konsekvenserna i HELA ditt liv.. du är inte FatCesar längre,du e... Pappa
PhilAhz0phee F21 Absolut måste man ju ha någon man älskar, inte så att man skaffar den med någon random, så det är ju absolut viktigt, nej har inge tjej.
Och jo det är stora frågor men vill bara diskutera och fråga i almänhet, inte så att jag går direkt efter vad ni säger och går ut och skaffar unge imorgon men altid skönt att prata med någon.
Oredan P24 Jobbar ej, praktiserar dock men man får ju faktist göra uppoffringar + att man får bidrag till att börja med så jag tror inte det skulle krisa direkt, jobb kommer ju med tiden då jag får en utbildning
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden? * Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk. * Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."
Aa det är på tok för tidigt. Tex När ungen sen frågar dig en massa saker så kommer du inte ha en susning för du har inte testat själv (inte fakta, utan livserfarenhet). Du är 20 bast en unge skall du ha ansvar för i 18 år (tom gymnasiet). Under den tiden måste du jobba, dag in och dag ut. Inte fucka upp något för dig själv, för det skulle påverka ungens liv. Du måste ha ett jobb som ger dig hyfsat betalt för du kan inte föda en familj på nudlar. Att skaffa en familj pga att du är känner dig ensam är ingen bra psykolgisk start för en familj.
8 månader, psst...jag hade ju lätt suttit 8 till
Jag vill ha barn nu, skitcoolt att ha en liten jag som knallar runt och är allmänt cool. Men jag är absolut inte redo nog att ta hand om en sådan.
Soy-Soy Jag tror absolut inte att skaffa barn gör en deppig eller så utan att det enbart är +, iaf för mig men ja jag är ganska säker på att någon form utav trygghet är det jag söker men även om det är så att det är enbart det jag vill ha eller både och, absolut måste man ju träffa någon som man känner sig säker och trygg med och det kan ju ta sin tid.. eller kanske inte *hoppas ju inte på det då..* men det som du beskriver låter som ett sk klassiskt *knulla-runt* ursäkta ordvalet, så att dom blir med barn utan att dom vill det, så är det inte här, utan jag vill ha barn men vilka skäl etc.. lite både och känns det som, kärlek/trygghet/familj
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden? * Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk. * Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."
1969 P23 Håller helt och hållet med att man ska vara beredd ekonomiskt och att man måste uppoffra dom 18 åren för att uppfostra han/hon, jag tror inte att jag inte klarar av det utan det skulle funka bra, men som jag sa så är det inte enbart utan trygghet som jag vill ha barn, det var mer familj etc
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden? * Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk. * Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."
Fatvesar i see your point. Men det e inte så riktigt, utan huvudgrejen jag ville få fram är att.. Du måste VETA att tjejen e rätt för dig, o om du inte har haft nåt seriöst förhållande innan så kommer de nog säkert att ta några försök innan du hittar nån som verkligen passar dig.. och även om du tror att tjejen passar dig, så vet du inte pga av erfarenheten.
Soy-Soy När det gäller relationer så tror jag att jag skulle lyckas ganska bra om jag hittar någon som jag värkligen älskar och känner mig bra hoss, jag kan nog säga med säkerhet att jag inte behöver några försök för att veta att jag gör rätt då och där etc, men det måste va rätt tjej ofcrs
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden? * Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk. * Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."
Soy-Soy
De tjejerna som du snackade om, som har skaffat barn tidigt. Det ser jag som en typisk förortsgrej. Dom har inga egna drömmar, vågar inte leva sina egna liv, har inga ambitioner utan tycker det är helt okej att bo i samma område hela livet osv.
8 månader, psst...jag hade ju lätt suttit 8 till
Jag tror en sak som gör mig lite deppig är att jag tror att jag kommer få väldigt svårt att skaffa en tjej över huve taget, folk säger att utseende etc spelar ingen roll om man älskar någon, Jag håller med men för att man ska börja älska någon så måste man också intresera sig för den personen.
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden? * Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk. * Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."
1969 yeah d eligger nåt i de du säger:) fatcesar yeah, lycka till :)
Fatcaesar P20 instämmer med dom som skrivit. "bygg" ett hem först, en stark relation och en stadig ekonomi. för det är sånna saker du inte ska behöva tänka på(orkar tänka på) när ungen kommit till världen. du vet att det är "the one" när ni nått topparna och klarat "dalarna" i ett förhållande. det kan ta några år. "det ordnar sig"/bidrags-tänket är bara att lägga ner, man vill inte bo i det billiga pundish-kvarteret när barnen växer upp. lycka till/
lök
Och jo det är stora frågor men vill bara diskutera och fråga i almänhet, inte så att jag går direkt efter vad ni säger och går ut och skaffar unge imorgon men altid skönt att prata med någon. Jag hade personligen blivit chockad om det var så lätt att skaffa en unge :) hehe men lycka till med allt.
What I said, yo!
fatcesar: jag vill supergärna ha barn, har pojkvän som nu är min fästman, vi har snart hållt ihop i fem år. Min högsta dröm är att få ett barn tillsammans med honom. Jag vet att vi skulle bli utmärka föräldrar. Dock är det ju inte så enkelt.. Man ska ju vara två om att vilja skaffa också!! Men jag tycker att du först och främst ska ut och leta reda på en tjej som du vill spendera resten av livet med, och som du tycker är en bra person att bli mamma till ditt barn. När du hittat henne, och ni vart tillsammans ett tag, då har du kanske din familj och framtid där! Man skulle ju önska att det bara är att "gå ut och skaffa sig" ett barn, men det är ju jävligt många grejer i vägen oftast... Men jag önskar dig all lycka!!!
www.marysoul.com
jag tycker de låter bra :-) inte träffat många killar som e redo att ha barn i den åldern! jag väntar mitt andra barn o är 23 :-), ville ha barn redan när jag var 16 men e glad att de inte blev så för nu har jag jobbat mig till en bra föräldrar penning, har en utbildning har en sambo som jag vill leva med resten av mitt liv, de enda jag saknar e ett körkort men de blir jag klar med så fort bebis e född :-) bara stadskörning o halkan kvar :-). de viktigaste tycker jag är att man kan betala för sig o har ett tryggt boende. att få barn e de absolut bästa som kan hända i ens liv!
elliguzzan min mamma tog körkortet med mig i magen, så det är nog inte det värsta (såvida du inte är i 8-9 mån eller något). jag börjar känna min lilla klocka i mig börjar ticka, jag har det rätt bra ekonomiskt sätt och känslomässigt och är ihop med en människa som jag vill vara med resten av mitt liv. det enda som jag inte har det är utbildningen, jag vill ju plugga, men man kanske kan klara det ändå... under graviditeten iaf.
What I said, yo!
Tycker du ska satsa ,om det verkligen är vad du vill varför inte? Jag sitter här med en liten skit i magen och är lycklig. Det vart inte som jag planerat, att jag skulle vara klar med min utbildning osv men vet du, det gör inget alls! Jag och barnets pappa hade vart tillsammans i typ tre månader när jag vart gravid, känt varann nåt halvår innan. Det var jätteoplanerat men jag är fullkomligt övertygad om att det kommer gå bra ändå. Jag tror inte på att planera allt, man ska ta livet lite som det kommer till sig. Tror det blir bäst så.
_babyphat kunde ju inte sagt det bättre själv då vi sitter i ungefär samma situation. allting ordnar sej och det är roligare att ha barn tidigt än o vänta allt för länge så man inte är gubbe när ungen kommer upp sej i åldern.
Den enda som vet om du är redo eller inte är du själv. Själv så tror jag att man egentligen aldrig är 100% redo. Det är sånt som kommer med tiden. Min syster var 25 (inte såååå unge egentligen) när hon fick barn. Hon var inte riktigt redo, emn det kom så fort hennes dotter kom. Det är sånt man får finna sig i. Idag är hon 36 och hennes dotter är 11. :)
-Dear Ken, I'm in pieces. Why the cold shoulder? Love, Barbie -Barbie, be patient. One day we'll share a cold one.
phila : går o väntar på att bebis ska komma så jag kan inte boka in fler lektioner halka o sånt förrns bebis har kommit ;-) men har ytterst lite kvar sen har jag de kära kortet :-D
jag kan ju erkänna att jag inte känner mej helt redo men det känns ändå bra att det kommer en bebis sen i november.man hinner förbereda sej liksom o sen får man ju ta det som det kommer.
tror knappt de e nån som känner sig riktigt redo när man väntar första barnet, allt känns osäkert på nåt sätt, ska vi/jag klara det osv men jag lovar allt löser sig! jag kommer ha 15 mån mellan barnen lär bli rätt kämpigt första tiden men sen har dom nytta av varann när de inte skiljer så mkt :-).
Redo blir man aldrig och att tro att man kan planera i förväg är också ganska fel. Vad som helst kan hända både positivt och negativt, men om man utgår ifrån att göra sitt bästa så går det nog bra. Jag var den sista på jorden som kunde tänka mig att skaffa barn. Nu har jag en kille på nästan sju år och det har varit en riktigt grym resa! Lycka till!!!
Ät mig
Bli medlem på familjeliv.se där finns det tjejer i alla åldrar som säkert vill ha barn :D tycker det är ganska många unga föräldrar överallt, förutom på föräldrakurserna där alla är typ 30+ ;D hmm.. det märktes kanske på oss att vi bara tog det som det kom medan lite äldre blivande föräldrar är oroliga över allt mellan himmel och jord. Jag var kolugn hela vägen. Jag säger satsa om du verkligen vill. Allt det andra ordnar sig, jag har i princip varit fattig under min tidiga barndom, vilket jag inte märkte av när jag var liten, bara man får kärlek så! Det är alltså om det skulle krisa ekonomiskt, man har ju iaf några år på sig att ordna upp det. Jag har då inga bestående men. Det här var ju inte planerat från vår sida heller hade tänkt vänta några år, men det funkar alldeles utmärkt även om man inte var redo från första början så får man nog någon slags instinkt ändå ;) Och till er andra Grattis :)
Liqorice = Lakris minus u & t
Vadfanärdethär fan vad grymt. :) 7 år... wow :) Danet ni var inte lite söta ihop :)
-Dear Ken, I'm in pieces. Why the cold shoulder? Love, Barbie -Barbie, be patient. One day we'll share a cold one.
elliguzzan hehe låter bra iaf.
What I said, yo!
hade aldrig kommit på tanken att skaffa familj innan jag träffade mitt ex. hatade barn innan och ett bra tag in i relationen. har kommit på mig själv nu att jag har blivit ganska barnkär efter det att hon blev gravid, men att vi valde att inte behålla henne. sen fick hon bäng och resten är historia.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Tack för allt ni har skrivit, känns riktigt skönt att få höra lite vad ni "nyföräldrar" har att säga om ämnet så många utav er är runt min ålder, jag känner inget negativt i att skaffa barn utan riktigt längtar efter det, supa/festa/knarka/resa.. etc.. ja man kan fortfarande göra allt i måttliga mängder, dock så knarkar jag inte hehe men menar att det blockar inte ens liv totalt, man får dela på tiden och helt enkelt vara smidig, Jag känner att jag vill och och bara träffa världens goaste tjej.. hoppas man har kärleken på sin sida då. Iaf tack för era ord då jag ska komma ihåg vad ni alla har sagt.
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden? * Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk. * Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."
först och främst: hitta den flickvän som du funkar med, som du tror att du kommer kunna komma överens med i det långa loppet. nästa steg är väl att hon också ska vilja ha barn tidigt. jag tror att tjejer överlag är mer stressade med barn, eftersom vi har många biologiska fördelar med att inte vänta. men det betyder ju inte att de flesta tjejer vill ha barn tidigt, snarare att det är ett dilemma för dem. det klart att det kan vara en fördel om ni har fasta jobb, kommit en bit på någon slags karriärsstege, är klara med utbildningar, resor, barnlöst vuxenliv, har en stor lägenhet och en ekonomisk buffert. men man ska akta sig för att planera allt in i minsta detalj när det kommer till barn. det blir sällan som man hade tänkt sig, så den bästa förutsättningen är egentligen att man längtar efter barnet och vill göra allt för det. tycker generellt att det är roligt att unga människor skaffar barn.
put lube around uranus, bitch, i'm fucking out of this world
skaffa barn är årets fluga...
* De löser sig sa gubben och sket i badkaret *
Jag är ett barn. Stackars flickvän som ska behöva ta hand om två liksom.
Thats so 97<br> Le Life Quiet<br> ---Input Moustache Here---