När ska man sluta vara så feg av sig? Ta kontakt med främmande personer.

Cute..

jag är skitfeg, jag vågar inte ens prata känslor för en person som jag känner mkt bra ..

Förut började jag jobba på Gärdet, när jag var på T-Centralen coh väntade på t-bana ditt ,  sen när jag hoppade på kommer den en jävla din kille springdes för att hinna kliva in, innan dörrarna stänges. Jag fick inte plats så jag stog, det gjorde han med, sen av nå jävla sjuk anledning börja han titta så mycket på mig, min blick möte hans några gånger, men han tittade inte bort, som de flesta kanske, gör han bara forsatt o titta och log mot mig, jag visste inte vad jag skulle göra, så jag tittade upp,vet inte om ni minns men det fanns förut t-bana kanske finns fortfarande, där det fanns karta över de olika linjen uppe på , så jag stirrade på den, och tittade åt alla möjliga håll, o alltså till sist kunde jag inte sluta le riktigt jävla mycket det blev som en skratt, för saken var den, jag tyckte han var så jävla fin och jag blev bara så förvånad o glad att han tittade på mig så mycket ..och log så där som han gjorde o han skrattade me mig till och med, men jag blev bara så blyg...

I vilket fall som helst gick han jue av före mig, och innan han gick av vände han sig och tittade på mig och log så där jävla stort, sen gick jag hela dan o bara log..

önskade då att hade jag sagt något eller att han hade sagt något..

Fast det här e ganska pinsamt, men jag skrev en tråd om det här på whoa o letade efter han..

pinsamt värre

men what the fuck..

folk borde seriöst, börja våga gå fram till folk..vad vet jag.

 Peggy:

Jaaaaaa, men eller hur!!! Fan, men det är just det, vad ska man säga?

Men det är ju så fantastiskt när man är med om dessa saker, livets små äventyr liksom...

Man är ju med om det emellanåt, varför är man såååå feg och blyg? Vad är det värsta som kan hända liksom?

Fan! Jag satt med sränning och läste din text och tänkte: "Han gör det, han gör det! =)"

Varför gjorde du det inte?? =)

jag är skitfeg, jag vågar inte ens prata känslor för en person som jag känner mkt bra ..

samma här, fast jag har lättare för det med främlingar som jag med största sannolikhet inte kommer se igen.

Kleton: Jo man blir rätt glad, det gör en dag när sådant händer, man går omkring och bara ler samtidigt som man ångrar att man inte gjorde något.

Man borde egentligen bara tag i det på en gång, för vem vet när du träffar den personen igen, men samtidigt så vore det nästan vara ödet om man skulle se personen igen.

I vilket fall som helst, så har man faktiskt inget att förlora och kanske om man tänkte så då, istället för att vara efterklok, så skulle man våga mer..

Man får tänka först vad har man att förlora
och hur stor är sannolikheten att man träffar den personen igen om hon/han skulle dissa en eller inte höra av sig, å andra sidan varför skulle den personen le och titta så mycket på en om hon/han inte är intresserad, för tittar någon på en och man är inte intresserad då tittar man oftast bort, och man ler jue knappast tillbaka, det gör iaf inte jag, ´bara för att de inte ska få fel uppfattning.

Dessutom om du nu skulle lämna en lapp, så går du ändå av sen, vad kan händade värsta e väl att han/hon inte skulle ringa en eller adda, igen, me du har som sagt inget att förlora alls, hör hon/han av sig, då har du kanske en dejt/intressant person att lära känna, knaske till och med, en soulmate, hör hon/han inte av sig, så är saker fortfarande som vanligt och du kan forsätta ditt liv..

Eller har jag fel?

Jag har inte det problemet... skulle visserligen inte börja prata med folk på tunnelbanan, men jag har inte haft lust att göra det heller.... Så ja det är ganska oproblematisk för mig.

Tråkigt för dig dock.

Jag fick den känslan igår faktiskt, fast för mig handlade det inte om någon heting utan snarare en gammal dam.

Helt plötsigt så ser jag en liten söt dam på gamla stans T-banestation. Direkt känner jag igen henne då det var min logoped i lågstadiet som lärde mig att sluta lespa.
Helt plötsligt så fick jag för mig att bara gå fram till henne och slänga fram lite spontan uppskattning och säga: "Tack, TACK för att du lärde mig att sluta lespa!"
Precis när jag ska gå fram så får jag någon osäker känsla i magen och mitt tåg kom så jag vände om och gick på tåget istället.

Jag blev så iriterad på mig själv i efterhand. Varför i hela friden vågade jag inte ge den lilla tanten min uppskattning? Hon hade nog blivit glad och kännt att hennes långa arbetande år med dryga, snoriga barn kanske var värt det!

Oväntad uppskattning är ju faktiskt någonting väldigt trevligt! =)

Michaela F22:

Jag veeeeeeet inte, fan det är det jag frågar mig själv dammit, hahaha...:P

Crunk_Dude P16:

Skönt att höra att man inte är ensam!:)

SkankyWhore:

Intressant, jag kan snacka om känslor med de som vill höra... Men ibland tror jag att folk är rädda för att lyssna också...

Peggy:

Ja, fan jag måste testa asså. Jag älskar sån här spänning, men det kan lätt kännas så misslyckat om ingen hör av sig. Men fan, så borde man ju inte tänka.

Tänk om man skulle sätta sig mitt emot någon från denna tråd:O

Michaela: Ja verkligen, synd att du inte sa det, hon hade nog blivit grymt glad, du hade nog gjort henne dag.

Kleton:
Nej se inte det som ett misslyckande, tycker mest att man ska tänka att man ändå var modig nog att ge sitt nr eller msn adress, det är iaf en bra början.

Och vadå det finns alltid andra, och andra gånger.

Hahaha, fan jag brukar alltid tänka så,"shiet han är säkert från whoa" när jag ser någon hiphop kille... haha
finns faktiskt gånger då jag kännt igen visa, det är skit kul, ibland så brukar jag skriva, typ "dig såg jag där o där"

jag vet störd haha, men roligt, iaf om de skulle minnas en,så är det alltid roligt.

Henkso P22:

Men om du vill prata med tjejer du tycker är söta och som dessutom har musik i öronen, hur går du till väga då? Knackar du dem på axeln, eller gestikulerar du att de ska ta ur lurarna ur öronen?

Vad får du för reaktioner?

Andra människor kan jag snacka med sådär... Men inte när det är söta tjejer som lyssnar på musik, haha...

Michaela F22:

Ååååh, jag känner igen det där med! Ja, man borde verkligen sprida mer uppskattning, det kostar egentligen så lite. Sprider man lycka, får man genast lycka tillbaka tror jag. Och lycka leder till mer lycka.

kleton P24

Jo, men det märker man, om de vill höra alltså.
Folk som är rädda för att lyssna förstår jag inte, däremot kan jag förstå om de är rädda för att diskutera känslor med främmande människor.
Det är inte så svårt att lyssna på människor utan att bry sig det minsta om vad de säger, in genom ena örat och ut genom det andra m.a.o, bara man spelar lite intresserad.

Peggy:

Jo, brukar tänka så med... Minns när jag såg Emil Brikha lite här och var, jag brukade alltid tjafsa med honom i en massa trådar, så satt jag och flinade för mig själv...

Fast tycker inte att det är så lätt att se ändå, whoa känns inte så hip hop längre, jag känner mig inte så hip hop längre. Även om jag är det ibland.

Deltidshiphopare som emellanåt lyssnar på coldplay typ:S

Passar nog inte in i whoaimagen längre, hehe...

 SkankyWhore:

Jo, ytlighet finns det ju gott om i samhället... Men men, man orkar fan inte vara djup hela tiden heller.

Mm jag tror att hon hade blivit jätteglad och jag vet att jag också hade blivit glad... men icke! =(

Jag tycker om att vara en bra medmänniska. Nästa gång ska jag inte tveka!

Du borde ha slängt ur dig ett spontant
"Hej!" direkt ni fick ögonkontakt. Att tappa
ögonkontakten och försöka återkomma senare
är mycket svårare. Det är som om skrämselhickan
ökar exponentiellt med tiden, ju längre tid man låter
gå, desto svårare blir det. Alltså: haspla ur dig ett "Nämen
hej!" och ett gulligt leende så tidigt som möjligt.

Att börja är det svåraste, får man en tråd att spinna
vidare på brukar det lösa sig. Det man bör göra första av allt
i detta läge är att försöka släppa sitt jävla ego, sin fruktansvärda
rädsla för att göra bort sig själv.

Försök se dig själv i ett kosmiskt perspektiv. För trettiotusen
år sedan satt lille Mgugu någonstans i den afrikanska djungeln
och blev lärd av sin far hur man tillverkar enkla stenyxor. Lille
Mgugu är du - vi. Vi är inte viktiga. Vi är inte speciella. Då vi och
de som känner oss har dött kommer det att vara som om vi
överhuvudtaget aldrig existerat.

De gamla romarna - vilken avskyvärd kliché - sade Memento
Mori!, vilket betyder ungefär kom ihåg din död. Detta är ett
uttryck du kan upprepa för dig själv vid liknande tillfällen, bara
för att sätta saken i sitt rätta perspektiv.

Nu, då vi kommit över egots tröskel, rannsakat oss själva och
är redo att nervöst trevande ta kontakt med utomjordingen som
sitter där och ler sött, är det dags för följande problem: vad ska
man säga?

Dags för nästa insikt: hon är osäker. Hon såg dig direkt du
kom in i vagnen, och hon tänkte damn, vad söt kille, hoppas
att han kommer och pratar med mig!, men är för fångad i sin
könsroll och sitt svenska tänkande för att bara spontant valsa
fram till dig och ropa -"Tjena Bruschan, HIGH FIVE!". Insikten
är den, att människor är väldigt lika. Du är inte den enda som
sitter och är rädd och inte vågar ta kontakt. Många andra sitter
och funderar på samma sak, tvekar, gör det nästan, men ångrar
sig i sista sekund. Orsaken till det är rädslan. Rädslan är bara
en känsla, som finns där djupt inrotad i din diafragma och gör
dig nervös, bara för att fucka till det. Skit i rädslan, den fyllde
sin funktion för lille Ngugu i djungeln för 30 000 år sedan, den
gör det längre här, i denna situation. Fuck it, det får bära eller brista, nu går vi fram och pratar!

Här börjar alla på allvar oroa sig för vad man ska säga? Hur
börjar jag? Borde jag ha inledningsrepliker färdigt nedskrivna
i handflatan så att jag vet vad jag ska säga?

Kom ihåg, vi är inte viktiga, tvärtom finns vi knappt.

Det spelar egentligen ingen roll hur du inleder konversationen,
bara du får en början på det. Säg något allmängiltigt som "Hur
står det till? Hur mår du?" eller vadsomhelst. Bara du låtsas
vara självsäker/är självsäker hela tiden. Om hon skrämmer dig, inbilla dig att hon är gjord av glas, eller att du är tjugo meter lång och gjord av stål.

Gah, min nacke dödar mig, gonatt.

Kleton:

Det går inte att missa Emil Birkah..

Nej det är sant faktiskt det där du säger att man inte kan avgöra på kläddstilen om någon har whoa eller inte, eftersom alla inte går me baggy jeans o allt det där.

Ibland när man varit i en skola så där och sen kanske går in i datorsal och ser att vissa sitter på whoa, man blir så där, haha
man får en sån där min typ "aha, humm undra vad dom heter där på whoa" man blir grymt nyfiken, och ibland finns ju deras nick kvar, när man själv ska logga in, då kollar man upp..

Jag har faktiskt ett par gånger när jag sett någon ja kanske snackat lite på whoa, och sen sett dem ute och bara kännt "fan jävlar jag ska fan fram till den där personen och säga, att du är den och den från whoa, och jag är den o den på whoa"

Det här hänt,

Han jag är tillsammans med .. har jue från whoa, och vi hade pratat ganska lite när jag såg han ute på en club, och jag kunde fan inte låta bli och gå fram till han och presentera mig själv trots att det var så mycket ljud och jag fick fan vara grymt nära hans öra för att han ska höra vad jag säger, och han var på dans golvet och inte nog med det så dansade han, fick avbryta honom, jag hade kännt igen han direkt när jag kom ditt, o jag täknte under hela den kvällen/natten, fan ska jag fram nu eller senare nu eller senare, men sen var jag bara tvungen,

Kanske lärde mig en läxa sen sist men den där killen från T.Bana

O du Kleton next time, du vet vad du ska göra VÅGA MERA Du har ingen att förlora

Michaela:

Ja du är nog en bra männsika..

Du vet iag till nästa gång att du inte ska tveka när du ändå vet att det du vill säga, säkert kommer göra personen glad.

Aj aj kapten! =)

jag är skitblyg för de mesta. :/

Fick höra av min bror att min kusin satt på tunnelbanan och såg en söt tjej. Han skrev en lapp till henne som det stod "Ring om du vågar nr xxx0x0x0x" precis innan han gick av tåget, och gav den till henne.
Nån dag senare fick han ett sms "Jag vågar nog inte ringa men sms:a kan jag, för att ta reda på vem hunken på tunnelbanan var"
De hade visst en dejt förra veckan... fast jag vet dock inte hur det gick.
Hahah min kusin är modig... fast han har nog snappat upp lite moves från all den tid han bodde i Spanien

haha jag skulle aldrig snackat med henne.
Jag hatar sånt.. hatar att ta kontakt med människor när jag e nykter. Klarar inte av det .. skulle aldrig palla att kanske bli bortviftad haha.
Skulle varit som gamla goda tiden när det i princip var det enda sättet.. det är moderniseringen som förstört vår sociala sida och gjort oss fega :/

rätt bra ide.. skulle dock aldrig "våga".. vette fan varför.

Å andra sidan är det rätt störande när man märker att nån sitter och glor på en i fönsterglaset när man sitter och kollar om nån har lagt nåt nytt längs pendellinjen

Fan vad jag känner igen mig... :(

Muhjmathil_Ahmd:

Jag är oftast en analytiker, en observatör. Jag gillar att känna av stämningen, lägga upp någon strategi. Men det är lite där allt fallerar, man börjar tänka för mycket.

När man tänkt för mycket, kommer rädslorna fram. Scenariorna målas upp, tänk om det går åt helvette etc...

Men jag har tagit till mig av många av dina kloka råd, och skall försöka ha dem i huvudet vid nästa liknande situation.

Evolution. Egot som sagt.

Peggy:

Jo, det där med whoa är kul. Jag och mitt ex som hängde ihop i 4 år träffades genom whoa, vi gick dock i samma skola. Vi spionerade på varandra, jag listade ut vem hon var innan hon visste vem jag var. Det var kul, det var lite läskigt. Men sen ledde det ju även till många lyckliga dagar tillsammans.:)

Nej, man har ju faktist inget att förlora... Kom ju på att man kan skriva det på lappen med;) Lappar är bra, alla lyssnar ju på Mp3 nuförtiden.

Corazonzita F21:

Shit vilken cool story! Inspirerande faktist!:) Jo, utomlands får man många bra idéer men det trista är att man ofta rycks tillbaka in i det gamla vanliga svenska.

Pepper_Jack:

Jo, det där med att bli bortviftad kan ju bli rätt segt. haha...

Roni:

Även om det en fett snygg/söt person? Fast åandra sidan, lägger nån nån ny snygg tjej längs pendellinjen så är det såklart att man kanske kollar på henne;)

kleton P24

Om det är en fett snygg tjej kollar jag efter om jag har matrester i skägget per automatik!;)

Roni:

Hah, borde du inte kolla det innan? Iofs en bra sätt att söka kontakt på. Bra icebreaker.

Min polare lyckas alltid få räksallad att fastna i sitt skägg...:P

kleton P24

mmm... hahah man borde nästan göra ett experiment och välja ut typ 5 killar/tjejer under en dag i lokaltrafiken (som man då självfallet fått lite blickar ifrån), och ge samtliga en sådan liknande lapp precis innan man går av... jag menar det är ju inte sååå pinsamt, eller?
man lär ju aldrig se dem igen och det är inte som man startade ett pinsamt samtal med dem eller nåt, man lämnade bara en lapp och gick... lite mystiskt sådär

sen får man se hur många som fann dig intressant/attraktiv nog att ringa eller sms:a

hmmm... do I dare?

f-n nu minns jag ett tillfälle då jag var på tuben på väg ut med två killkompisar och det var en breaktävling den dan... såg nog världens hetaste kille (som jag såg på lång väg var breakare, eller iallafall varit på tävlingen) och han gav mig några blickar.. du vet sådär när man stannar upp i några sekunder för att man blir överrasskad av vad som står där haha

äh jag kan med 99% säkerhet säga att den killen var upptagen ändå, coz he was smokin' hot haha....
men det kan man ju aldrig veta eftersom man var feg och inte agerade

Jag gick fram till en ap-söt kille en gång och gav honom en lapp med mitt nummer på, skrev inte hela nummert utan

0*XX-XX XX XX med en stjärna för sjuan, och skrev typ

"Om du kan gissa den saknade siffran, vinner du en valfri kaffe och en träff med mig"

Han smsa dan efter och skrev nått i stil med att han var smickrad men att han hade flickvän, osis men jag var döstolt över att jag vågade åtminstone :)

när jag kollar nån i ögonen blir det ofta lite för länge och då blir det till och med en stel tystnad för att jag borde säga nått så mycket, men yterst sällan jag vågar.
men jag har varit med om att nåra tjejer tagit kontakt med mej och givit msn och dyl. alla ganska dryga dock, så jag tycker nästan bättre om dom som bara ler och är tysta.

conspicuous F19
gulligt gjort, hade blivit sjukt smickrad ifall jag fick en sån lapp.
osis att han var upptagen!

Jag är världsbäst på såna grejer... men blir fan alltid dissad i slutändan :D Spelar ingen roll om man langar fram skiva, nummer eller epostadress. Okej, jag överdriver lite men, more often then not så blir det inget.

Min poäng är ändå, trots att jag mer eller mindre blivit avfärdad varje gång så har jag aldrig ångrat det för det är just att VÅGA göra det som är det häftiga, hör hon av sig så är det bonus men att bara göra det ger en soft egotrip. Man blir glad efteråt och går runt och myser på det resten av veckan.

Fast jag skulle nog tycka att ge ut sin msngrej är lite gay. Det är lite som att, I'm reaching out, but you might be a fucking nut. Ge numret för tusan, SMS är aldrig svårt att skicka :)

rätt kul, gick på drottninggatan igår med blicken i marken och uppslukad av musiken, så ser jag i periferin hur en kille söker min blick, kollar upp, känner inte igen honom alls, han håller kvar blicken, går rätt mot mig och storler. min hjärna börjar förtvivlat leta igenom alla register för att komma på vart jag känner honom ifrån.

han - hej
jag - hej.. (TÄNK NINA TÄNK! är han joeys kompis...?)
han - hur är läget?
jag - joodå.. (ger honom en mycket förvirrad blick)
han - vad bra..
jag - mm

han - (trollar fram en pärm från ingenstans) jooo jag undrar lite... du ringer med comviq, eller hur? (värsta stora halvt-ursäktande-halvt-gotcha!-leendet)

haha, blev så lättad över att det inte var nån jag glömt bort att jag känner och tyckte det var en grym approach, fan vad underbara reaktioner han måste få se varje dag.
förklarade vänligt att jag inte var intresserad av att byta abbonenmang och gick därifrån leende i vårsolen.
.. bara speaking of...

aa juste. lite mer on-topic så var en av mina polare med om en liknande situation för ung en månad sen. hon satt och pluggade i nåt universitetsbiblotek och fick lite ögonkontakt då och då med en kille en bit bort. hon satt med massa polare, men när hon höll på att samla ihop sina grejer och hade kommit lite efter dom andra kom han fram och gav henne en lapp, typ "du ser söt och trevlig ut, hör av dig om du vill ta en fika nån dag! namn, tfn#" hon blev såklart sjukt smickrad, dom skickade ngra sms fram och tillbaks, gick på en kaffe-dejt men klickade tyvärr inte så mkt så dom hördes inte mer efter det (ömsesidigt).

tror inte det finns många som skulle ta en liknande grej (med schysst approach) som något annat än smickrande & charmig. så jävla värt nu när det är vår också. make ppl smile! :)

Tänk om bruden har whoa och sitter och läser det här nu..
fan va ball=)

Ge henne en kexchoklad och skriv ditt nummer på den.

Det där brukar släppa efter ett tag!



3-4 öl kanske......

Det är precis som att stå på en scen, visst vissa föds med det och allt flyter på naturligt, medans andra måste träna upp det. Hör man till den svaga sidan så måste man tvinga sig in i situationera för att bota sin rädsla. Något annat finns inte(eller jo substanser, men det hör inte hemma i den här diskussionen). För varje gång du trotsar denna naturlag så växer förmågan inom dig(case Emil_Brikha).

Nå vad vore mitt inlägg om det redan tog slut här, vore väl ganska oförskämt, så därför tog jag min tid och funta ut några råd jag kunde bidra med för att bli en "Mr. Nice Guy" som eftersträvas här i tråden, störtsäkerhetsgraden får ni bedömma själva, de är självpåhittade och stöds inte av någon gammal proffessor från Manchester.

Ett bra sätt för att få den där extra pungkulan är kanske om man låter någon/något bestämma ens beslut, eftersom man med störst sannolikhet inte kommer fatta ett på egen hand. Jag tror att homosapien i en sådan situation suktar efter ursäkter för att våga skryda till verket. Med ursäkt tänker jag främst på att t.ex. en stor astoroid slamar på jorden så den klyvs i två delar för att ett samtalsämne ska uppstå, eller att du vikarierar för Peter Magnusson och har ett dålt filmteam som räknar med att du sköter jobbet.

Ursäkt = Handling

Alkohol = "tja jag heter Björn"

ganska självklart va?

Nå, det ovannämnda är ju ursäkter som uppstår av tillfälligheter, men en smart "Mr. Nice Guy" vet att förväntningar på dessa tillfälligheter är waste of time, så han fabricerar sina egna ursäkter istället, han trycker ner sin tass i fickan och plockar upp ett mynt, han slänger upp slanten och whipps, KLAVE :S:S:S, ajajaj, nu finns det inga utvägar, han har låtit kronan bestämma hans öde, han måste gå fram och tjabba på bruden(annars kommer diego hälsa på hans mamma och hamra sönder hennes skalle). Behöver inte nödvändigtvis vara en slant, man låter fantasin flöda. Du har nu iallafall skapat en ursäkt. Hur du sedan går fram och bemöter den "onda draken" får bli ditt eget ansvarsområde. Några tips på vägen är att när du går fram, så gör det behagligt för er båda, var laid back och lugn, hälsa vänligt och få personen att känna sig trygg i läget, visar du tecken på nervositet, desperation, eller är helt uppjagad, då är du dödens Pedro. Tänk ut i god tid en inledande och en avslutande replik, händelseförloppet där emellan ger dig en chans att glänsa och visa vilken svärmors/svärfarsdröm du är.

ex. på inledning: Ptjaa, har du tur så har du kanske en ferraripåse till hands som du kan bjuda med dig av eller någon sak eller uppståndelse som du vill ha personens åsikter om(men låt det för gudsskull vara något intressant). Eller bara dig själv att bjuda på vilket är bättre än inget.

ex. på avslut: "Det var väldigt angenämnt att talas vid... hade varit kul att se dig igen blablabla" tar upp ett papper och penna, skriver ner ditt mobnummer/msn-adress, gör det på plats, personen får inte se att det är planerat med en färdigskriven lapp(undantag kan göras om man redan har visitkort). Att lämna en lapp bara sådär som folk har nämnt i tråden, kan mycket väl fungera, men jag tror att chansen är större att personen nappar för en person hon/han känner lite än en vilt främmande människa.

Till en början som "Mr. Nice Guy" kan man ju utöva sin kunskap på främande personer man har mindre förhoppningar av, sedan jobba sig uppåt i branchen, låt det bli en del av din vardag, låt det bli en sport du älskar att utöva.. och lämna efter dig ett intryck som fler personer vill ta del av. FÖR SVERIGE I TIDEN!

och just ja, ha alltid en ferraripåse i bagaget!

bless!

hur mycket kostar ett hej?

Vet precis vad du menar. Är också största pussyn när det kommer till det dära. Jag vågar inte ens prata när tjejer börjar prata med mej på tuben/bussen. fett WACK! haha

sofia1
ett hej kostar ingenting, det är just rädslan att "misslyckas" som sätter emot. -.-

Shit vilka noveller det var i den här tråden... Jag är glad att jag slipper ta kontakt med främlingar i kollektivtrafiken, jag menar, skulle det vara kytum skulle jag nog förvisso vara en annorlunda människa men samtidigt, ack så mycket energi som skulle gå till spillo. Nix pix, sitt där och håll käften, en klar fördel med "stela" (snarare genomtänkta, och inte så jävla glättiga) Sverige.

Systemfel P-1
Ut ur "fitt sverige" me're

Håller med dig systemfel... sverige suger fan kuk, önskar att ja var född i nått annat land söderut.. och nu har ja bundit upp mig för mkt för att bara sticka på ny ort

Va synd det e om dig _tawar_ låt mig spela världens minsta violin

haha jag bodde i sthlm ett tag förra hösten / vintern och skulle hem från stan och det var den dagen då alla bussar, tunnelbanor och pendeltåg blev till största delen blev helt knockade av den första snön. Så ställde jag mig bakom en tjej i en kö till bussen och frågade henne hur länge hon hade stått där, vart hon skulle osv osv.. Så visade sig att skulle vi till samma ställe och vi tog följe hem tog typ en timma.

Så om du ska ta kontakt med främmande personer så är det nog bara att börja snacka