Pratar så här va
Idag hade vi en fotograf som föreläste på skolan. Det var väldigt intressant och jag lyssnade och tog verkligen in vad denne 47 (plus) årige man hade att säga.
Men detta gick inte längre. Jag började att höra ett "va" i slutet av varje mening. Ibland tydligt och ibland otydligt, ibland högt och ibland lågt. När jag väl lägger märke till dessa va-talare kan jag inte koncentrera mig. Hur mycket jag än vill så hör jag bara Va, vaa, va, vah, vaaa hela tiden. Varenda gång blir det såhär. Hur bra en föreläsning eller en historia än är så hör jag inget annat än detta hypnotiserande ord. Jag börjar räkna hur många gånger det upprepas och idag vart det för många för att jag skulle klara av det.
Och varför är det oftast medelålders män som har detta opassande men något charmiga men jävligt enformiga vokabulär? Och vart kommer det ifrån? Är det något man använder för att det skall flyta på i tal (medvetet). Eller hör dem inte att något är fel?
Är det ett tix som vuxit fram eller ett slags handikapp som dem föds med? Kanske härjade det en sjukdom på sena 50 och till i mitten av 60'talet som vi inte fått veta något om? The Va disease.
Och nu är jag rädd att alla dessa Vaáre kommer att dö ut inom ett 20 tal år. Finns det andra som har funderingar kring detta och som kanske har ett svar? Stör ni er på det eller ser ni det som något slags 'Talets Gåva'?