I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Jag tror att jag håller på att bryta ihop.

Övrigt - Blandat

   

2007-02-28 21:51

Jag tror att jag håller på att bryta ihop.

Idag har jag varit på riktigt dåligt humör. Jag har varit så irriterad på allt och alla. Idag är resultatet av en lång period med människor som har försökt att driva mig till vansinne. Ryggradslösa människor som inte klarar av att konfrontera och göra det rätta. Människor som hellre suckar, klagar, snackar skit, men vägrar att bara slänga sanningen i ansiktet på en. Det är alltid så synd om dem. Livet suger, partners sviker, vänner snackar skit, arbetskollegor vägrar att lyssna, familjen har aldrig funnits där, och en massa andra tama ursäkter till deras ryggradslösa beteende. Ursäkter som används av minst halva jordens befolkning så tro fan inte att du är unik eller ensam i att ha såna problem. Faktum är den att det är inte livet som suger. Det är du som suger på att leva det. Varje gång du väljer att sucka högt och vänta på att någon ska ge dig uppmärksamhet drar du ner dig själv i skiten. Du mår dåligt för att du inte klarar av att konfrontera människor. Du är för lat för att lösa problemen på rätt sätt. Du är för feg för att lyssna på vad folk har att säga om dig. Jag är så trött på allt. Jag är trött på att jag får ta konsekvenserna av andras handlingar. Jag är trött på att så många snackar så jävla högt om hur bestämda och starka personer de är. "Jag säger minsann ifrån. Jag är rakt på sak. Jag är öppen om vad jag tycker och tänker." Fucking bullshit. Det är oftast de som skryter högt som sen inte står för sina ord. Jag fattar bara inte vad problemet är. Varför inte åtminstone försöka att undvika att säga saker som man vet att man inte kan stå för? Jag har aldrig tvingat folk att lova mig en massa saker. Jag klarar mig själv. Jag försöker att lösa mina problem själv. Ändå lovar folk mig allt mellan himmel och jord bara för att sen svika sina löften, och det värsta av allt är att de aldrig fattar att de skulle kunna göra mig överlycklig om de bara va ärliga. Varför är det så svårt för folk att förstå att man faktiskt mår bättre och får andra att må bättre när man är ärlig?