Vilken kultur tillhör du?

jag känner mig som en göteborgare trots att jag är född i vänersborg men uppvuxen i skåne och bosatt i gävle.

haschrökarkulturen!
finns andra kulturer än länder så du vet, sen kan man ha samma kulturer fast manär från olika länder!

Idioter undanbedes.

karlkadaver
haha ;)


Tha Trådskapare

men iaf, så du skall ej fördjupa dig i ämnet, t.e.x folk som är från en viss kultur men känner att de ej hör hemma i den kulturen. det är fan ett värre dilemma!

Säger som en mycket god vänn till mig, han är lite dum i huvudet. "Jag har min egen kultur. Om kulturer inte fanns hade det varit fred vid det här laget". Tror han tänkte mer på Religion. Fnizz

ulliz, hoppas du inte syftar på mig när det är du som ber om läxhjälp om ett ämne som inte kan generaliseras som du gör.

född i iran..
tillhör mina föräldras kultur.. jag har vuxit upp med den och känner mig "hemma" med den..

davve_d P21
Jo ibland måste man "snäva in" området för att kunna skriva en uppsats om det - vilket är något av det svåraste f.ö.
Jag är medveten om att det finns många olika kulturer men jag har valt att skriva om just den här vinkeln den här gången.
Så har du nåt att bidra med?

Poolmahn P23
Nope men tack för rådet för det är just dom som hänger här som jag vill fånga.

skulle väl kunna sätta in mig i den medlösa kulturen..
far dansk... :D

inte så många frågor att svara på men aa..

båda mina föräldrar är från serbien, född här och jag känner mig inte svensk.

att jag inte känner mig svensk beror väl på att jag inte är det egentligen eftersom jag växte upp på ett annat sätt och blev uppfostrad på ett annat sätt. det har ju sina fördelar men också nackdelar, precis som allt annat. men enligt mig är det mest positivt. god mat, fet släkt och mycket kärlek

Ok vi provar en annan approach.

Människorna i Tornedalen pratar ett språk som kallas meänkieli, ett av Sveriges minoritetsspråk.. det har inslag av svenska, samiska och finska. Detta har gjort att de bryter på alla språk, så här uttrycker Mikael Niemi det i Populärmusik från Vittula:

"Vi bröt på finska utan att vara finnar, vi bröt på svenska utan att vara svenskar. / Vi var ingenting."

Finns det någon som kan relatera till detta?

Jag är född utav chilenska föräldrar i Argentina. Kom till Sverige då jag var 9månader.
Farsan är halvmapuche men jag har aldrig fått ta del utav den kulturen tyvärr. Orsaken till att jag är mer "hemma" med den svenska kulturen är för att båda mina föräldrar aldrig haft tid att ge mig deras kunskaper och erfarenheter från deras liv i Chile....ingen historia har jag lärt mig utav dem heller. Allt detta för att dem känt stress och press att anpassa sig i ett nytt samhälle med en massa barn efter att just kommit från två osäkra länder. Det är svårt att tänka på ett nytt liv då man suttit fängslad i Chile där man dagligen blivit torterad och misshandlad och utan vetskap om man kommer att få leva. Min mor som var höggravid med min yngsta storasyster var på flykt under den tiden min pappa var fängslad. Ett par dagar på flykt med buss mot gränsen och sedan tre dagar till fots över berg och dalar för att ta sig över gränsne till Argentina.
Min syster föddes i april och två år efter kom jag till världen och under den tiden var Argentina ingen säker plats för oss heller och det var dags att fly igen....

...kortfattat så lider dem utav postraumatisk stress vilket gör att dem helst inte vill prata om det som hänt och vill bara glömma vilket jag tycker är fel för jag kommer aldrig att få veta vad dem gick igenom. Bara kunskap ifrån böcker hjälper finna mina rötter.

ouff vad jag tappar ord då man snabbskriver...ursäkta mig.

Ulliz 
Ställ snarare frågan, "vilka kulturer tillhör du?".

Jag kan identifiera mig både med den svenska kulturen. Och kulturen som europe. Och jag kan också identifiera mig hos kulturen inom den akademiska världen.
Osv osv. Finns många olika kulturella tillhörigheter man kan ha.

jovana

jag är mega svensk men har fan också god mat, stor släkt och massa kärlek. skulle det vara något specefikt för serber att ha en väl fungerande familj?

kulturintresserade vänster ungdomar

en kultur som är väldig flexibel på de flesta punkterna, vilket är skönt för man behöver inte leva upp till en massa regler

jag måste börja läsa mer en rubrikerna, jag trodde vi diskutera subkulturer


jag är svenne som är helt finsk som bor med en svensk och en chilenare, det är nice

Ulliz 

haha du råkar inte plugga socialantropologi?

Jag startade en liknande tråd för ett tag sedan, som handlar om identitet (och om man känner sig svensk eller chilensk) när ens föräldrar är från ett annat land, men jag riktade in bara på chilenare som sagt...

Jag tillhör båda kulturerna så klart!
jag är mer svensk än chilensk då jag faktiskt växt upp här, har en svensk pappa osv. Men mina chilenska rötter finns ändå där.

Min tråd - där har jag (i slutet) och många andra chilenare skrivit ner sina tankar om identitet, om du är intresserad

storpajsarn

har jag sagt att du inte har god mat, stor släkt och mycket kärlek?

det typiskt svenskt att träffa sin morbror och faster på en middag två gånger om året, mormor o morfar träffar man bara vid jul och födelsedagar.
bättre familjeband helt enkelt. och jag menar inte ALLA svenskar, man kan inte generalisera på det sättet för att människor är olika. men man kan inte heller säga att det är en lögn.

och god mat varierar, beroende på vad man tycker är gott

Jag känner att jag tillhör den svenska(tror jag) eller lite av den arabiska eller jag vet fan, men båda mina päron är födda i irak och det är jag med

nordeurope-ugrier om nån bryr sej

Pappa är engelsman och mamma är svensk. Jag för född och uppvuxen här i sverige men jag känner att jag inte kan relatera till mina svenska kompisar riktigt, pappa har ju uppfostrat mig som engelsman.

Känns lite som att jag har fått en lagom blandning av svenska och engelska kulturerna, att säga att man bara tillhör en kultur vore naivt när man ändå växt upp här i sverige.

Att säga att man tillhör en specifik kultur överhuvudtaget eller att säga att man tillhör två är helt omöjligt eftersom kultur är situations- och kontextberoende och dessutom förändras ständigt. Till exempel, jag avslutar mina studier till socionom på fredag, fram till dess skulle man kunna säga att jag tillhör någon slags studentkultur, men efter fredag kan jag inte säga det längre, då tillhör jag kanske istället någon slags arbetslöshetskultur. Jag tror dock inte att jag kommer förändra mitt sätt att vara, handla eller resonera speciellt drastiskt den närmaste framtiden.

Jag hatar diskussioner om att tillhöra en kultur. Pratar hellre om enbart identitet eller etnicitet.

Mamma är född nånstanns lite längre upp i Sverige och pappa i Skåne. Jag är född i Skåne och är därmed Skånsk.

kiddan F24
Men man måste ju inte se det som att man tillhör en kultur. Utan vilka kulturer man identifierar sig med. Och det kan man väl ändå göra? Man kan ju tex identifiera sig som svensk, och man kan identifiera sig som akademiker osv?

kiddan F24
Förresten, varför pratar du hellre om etnicitet än om kultur?

Om man nu ska prata om ursprung, vilket jag i och för sig tycker att det är ganska meningslöst att göra, så tycker jag att etnicitet är en aning mer konrekt än kultur. Alltså, det är klart att man kan identifiera sig med en kultur, om någon frågar mig så identifierar jag mig som svensk, men jag har samtidigt väldigt svårt att förklara vad det är som är så jävla svenskt med mig mer än att jag spenderat större delen av mitt liv i Sverige.

född i Irak men uppvuxen till största delen i sverige så jag har väll lite av båda kulturerna. dock känns det inte som om man platsar någonstans, väl här i Sverige så accepterar ingen att man är svensk (oavsett vad papprena säger) och väl i Irak så blir man kallad jävla svenne av alla :P typiskt dilemma för en del invandrare.
men jag ser mig själv som svensk arab, vi har en ganska skön mixning av båda kulturerna här hemma så ingen klagar iaf.

Jag är född i Sverige, men mina föräldrar är invandrade från Iran.
Även om mammas och pappas kultur inte skiljer sig överdrivet mycket, har de olika etniciteter. så jag växte upp redan från start innan dagis med två språk hemma.

kurdiska med mamma
persiska med pappa

detta gjorde att jag hade två identiteter från det nativa hemmet innan mitt sociala möte med Sverige.
Jag växte upp i ett studentområde där minst hälften var invandrare
men det var dock inte som förorterna idag, då vissa folkslag starkt dominerar, eller vissa värdlsdelar. nej, vi hade brassar, portugiser, iranier, kineser, islänningar, irakier, marockaner, spanjorer, svenkar, etc.
vaiationen av folkslag gjorde att vi barn pratade svenska sinsemellan, även om vi hemma blev tillsagda att prata vårt eget språk i hemmet åtminstone..



Jag tillhör 4 kulturer.


den svenska, den persiska, den kurdiska och den universiella.
jag är inte något mer än något annat, även om jag är mest inegrerad i det svenska systememt.

jag tänker på svenska. om man kan säga så. Jag pratar svenska bäst av de alla. Men eftersom jag växt upp med en annan kultur så har jag andra sidor som jag inte hittar hosmina svenska vänner ochsom gör mig mångfasetterad rent kulturellt.

Jag firar saker man inte gör i Sverige, men å andra sidan firar jag saker som man enbart gör i sverige, som motpol.





Jag vill inte prata om kulturell tillhörighet egentligen. Jag tror att det är viktigast att måna om hjärtats kultur.
de vänner jag har idag är resultat av olika hjärtan som delar samma kultur. vi delar kanske överlag, lika åsikter, lika värderingar osv, även om det självkalrt varierar från person till person.

personkemi i vänskapsrelationer och kärlekförhållanden, är den viktigaste kulturen, nämligen den kultur som berör mitt vardagsliv.


Vad spelar det för roll, om jag t.ex. skaffar en persisk man om vi inte delar samma inre kultur? skulle der hjälpa att vi är frå nsamma land? kanske.

men jag vet att bäst kommer man överrens om man har vardagsvärderingar nära varandra
och den närheten är inte etniskt baserad.
de är baserad på individen och vad vi utifrån våra egna förutsättningarutvecklat för personlighetstyper.




Jag är universiell. jag är trött på att välja sida. så jag har slutat fundera. Där jag är, där får tjänstgöra som hemma.

kan säga att jag har antagligen, starkast band till sverige. och det är hit jag längtar till. ´Sverige är mitt hem.
dock så vet jag ju att jag har andra hem i en annan världsdel, men när jag är där känner jag mig aldrig lika hemma som i mitt eget hus.
även om jag har fler människor som älskar mig där borta antagligen än i sverige, då jag har enorm släkt och en otrolig värme i min utländska familj utomlands.


Det är alltid trevligt att åka hem till Sverige men jag kan vara ganska bitter när jag möter denna stelhet efter varje resa, när jag möter sköter-du-ditt-sköter-jag-mitt-mentaliteten.
det är synd på ett sånt modernt land. det känns som om vår höga teknologiska standard har fått betala pris i känslor. modernitet mot spritualism och livsglädje.


allt är bara papper i sverige, det finns inte svängrum för känslor. då känner jag mig strypt, men som min pojkvän säger, jag ä'r en svensk flicka.

Jag identifierar mig inte med någon speciellt kultur. Jag lever mitt liv helt enkelt. Och jag gör det som passar mig och det som jag tror och hoppas kommer påverka andra människor till det bättre.

Tycker det är allmänt ganska dumt att identifiera sig med kulturer. Som amar sa så fint. "Jag vill inte prata om kulturell tillhörighet egentligen. Jag tror att det är viktigast att måna om hjärtats kultur.".
Fast jag skulle säga att man ska använda hjärnans kultur, dvs man gör det som är vettigast, och man undviker att göra det som är idiotiskt. Trots att det är lite "svenskt" att göra så.

lynguistic.

ja hjärnans kultur är ju det jag menar men det låter så torrt. hjärtat är ju symbol för egna viljan, och det ickelogiska tänkandet. tänkte mer Jagets kultur. ju get it

Amar F19
Jo precis jag förstod dig. =) Ville nog påpeka att jag är mer rationalistisk, försöker använda hjärnan, istället för hjärtat.
Även fast jag troligen skulle må bra av att använda hjärtat lite då och då. Så jag försökte inte vara besserwisser o påpeka ord. Utan jag ville säga mer att jag föredrar hjärnan. Jag har ingen passion. =P

hah! jag tror inte det är så bra för en om man alltid är rationell, även om det kan vara riktigt bekvämt att luta sig mot logik och sunt tänkande. men lite hjärta i allt borde finnas med. '

men å andra sidan kan man vinna jävligtmkt känslomässigt också att vara rationell, orkar inte gå in på det men jag kan kontrollera om jag ska bli kär eller inte, om det gäller början i ett förhållande. dock har jag inte utvecklat stänga av knappen, efter att man fallit för någon. menmen det är en början.


jaja oftopic nu.