De fula ankungarna i kommunaltrafiksfamiljen.
Man ska på bussen. Man går upp för den lilla trappan, fram till chauffören. Man visar busskortet och går vidare. Eller?
Riktiga stockholmare som åker kommunalt HAR busskort.
Mitt kort gick nyligen ut, vilket innebär att jag måste ha med mig pengar för att få åka. Men när man ger busschauffören pengarna så känner man sig sjukt utstirrad och som en riktig outsider.
Som en utböling utan land, som ej hör hemma. Kort och gott, inte en stockholmare.
Precis samma sak var det med bussremsorna, om man kom på bussen med en sådan var man närpå omänsklig. En oälskad varelse, som framstår som en mupp, bara för att hans kort gått ut.
Frågan är om det inte nästan är värre med kontanter.
Känslan av att vara o-stockholmsk är skrämmande, och man hamnar inte gärna där.
Är det bara jag som känner mig utfryst och uttittad när jag betalar för bussen i kontanter?
Jag tror att en hel del människor känner igen sig i det här fenomenet.