behöver vägledning/skriva av mig ang min livssituation

Tillbaka till forumet


pkn 2006-12-29 02:58	behöver vägledning/skriva av mig ang min livssituation hehe yes, detta är säkert en onödig tråd, men det kan nog finnas någon som känner likadant eller som vet vad jag menar.. Man kanske kan säga att jag står inför ett vägskäl i livet eller något.. Jag är 20 år, har flyttat tillbaks till mina försäldrar från staden jag har bott i i 5 år, där jag har alla mina vänner. Mitt liv ligger nu i flyttlådor.. Igentligen vill jag flytta tillbaks till stan där mina polare bor, men det känns som att det är bätre att flytta till storstaden "man kan ju inte bo i en håla hela livet". Så jag vill samtidigt ha en egen lägenhet i stockholm, men det är väll nästan omöjligt att få, så det känns fett jobbigt. Hade jag det så skulle jag ju kunna hälsa på polarna men samtidigt ha en bra bas.. Sen är det allt det här med utbildning och saker man kan göra, det finns ju såååå oändligt många alternativ, man kan läsa i olika länder, olika skolor och på olika sätt.. Hur fan ska man kunna hitta något ultimat som passar just dig. Och sen rädslan och osäkerheten i att lämna allt och alla för att resa ut/flytta. joooobbigt Och till råga på allt är det så stressande med alla livsstilar, allt mode, alla grejer man ska ha och kämpa för att skaffa, hålla sig uppdaterad på 1000 områden om 10 000 saker samtidigt.. Väldigt ofta så tänker jag bara tillbaks på gymnasiet och längtar bara efter en tidsmaskin så jag kan resa tillbaks till den okomplicerade tiden då det enda man gjorde var att hänga med polare och glida genom skolämnen. fan vad jag vill tillbaks till gymnasiet :) Nu efter gymnasiet träffar jag knappt polare förutom på helgerna när vi festar, krettsen av folk man träffade nästan dagligen oavsett om det var bra vänner eller bekanta har ju gått från att vara ganska stor till ingen alls. Haha flickvän känns det ju som att jag kan glömma eftersom jag knappt känner några i min ålder i sthlm och har alltså inga att gå ut och träffa chicks med.. Och nej jag är inte personen som går ut själv och bara "skaffar" massa polare, tyvär. Om du orkade läsa igenom mina frustrerade funderingar, så kanske du har något att skriva nu.. Har ni varit med om likande situationer? Känner ni igen er i all stress och hur har ni gått tillväga i sådana situationer i livet? ursäkta stavningen och allt beklagande ;) julefrid
kind F39 2006-12-29 05:00	man måste ju testa lite saker, få vet exakt vad som är rätt utbildning/stad/framtid för dem. om du nu har bestämt dig för sthlm, gör det bästa av situationen. sök någon utbildning. ibland löser det sig på vägen. so what om du misslyckas eller om det blir fel. du blir en erfarenhet rikare och kanske kommer du ett steg närmare det som är rätt för dig. suck it up!
Loosah P39 Supporter 2008-03-09 16:58	När jag skulle födas, kändes som om hela vida världen arbetade sig mot mig. Jag grät också när jag kom ut det gjorde ont när dem klippte av navelsträngen på mig - riktigt ont.. sedan gick livet som det skulle i 1 vecka eller något, efter det började mina päron slåss, dem missbrukade. En gång slogs mina päron, min pappa slog morsan så hårt så hon föll och började blöda sen sprang han hemifrån, jag blev så rädd så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, det slutade med att jag bara sprang hemifrån med eftersom jag och min mamma inte alls var nära varandra, jag var 15 då, jag sprang mot tunnelbanan, den natten sov jag också i den. Jag åkte aldrig tillbaks hem, jag försökte klara mig på egen hand - det var tufft, jag gick ju inte till skolan heller, jag tror nog att jag blev en mästare på o panta burkar samt att hitta mynt i kundvagnarna utanför ICA maxi. Ibland kunde jag ha tur och dra hem runt 100 kronor per dag, det kunde jag köpa en baguett och en pucko för, det kändes bra och vara "fri" på det sättet. På det sättet levde jag i 3 hela år. När jag blev 18 var det en skön känsla, jag hade en vän som arbetade på ett gym, han erbjöd mig ett jobb senare det året, inget stort - städare. men jag fick ju bo i lokalen. Jag arbetade mig upp och nu har jag en egen 1:a i Södertälje. Jag tror också att graffitin hjälpt mig igenom det hela, när jag inte hade något att göra på dagarna blev det att jag gick och snattade sprayburkar i den närmsta butiken. Det är min livshistoria. Tro mig, du har det bra. alla vet ju att klottrare e knarkande monster som knivhugger pensionärer o rånar aschmed nere på hörnet..
spex 2008-03-09 17:40	ja behöver också nya kompisar, göra två flugor på smällen? norman bates behemot bubba fett alfred bello arthur's detour azazello
Rachel 2008-03-09 18:22	Vad nödvändigt att dra upp en tråd som är över ett år gammal för att få skriva ner sin livshistoria? Delam tange barat
SFX 2008-03-09 18:35	.. som dessutom redan postats där den hör hemma. Jag är 15 kvinnor från att vara en one woman man
GreenApple P33 2008-03-09 23:08	hahaha va i helvete. vilken dåre till trådupprivare. God will forgive them. He'll forgive them and allow them into Heaven. I can't live with that.

Tillbaka till forumet