behöver vägledning/skriva av mig ang min livssituation
hehe yes, detta är säkert en onödig tråd, men det kan nog finnas någon som känner likadant eller som vet vad jag menar..
Man kanske kan säga att jag står inför ett vägskäl i livet eller något.. Jag är 20 år, har flyttat tillbaks till mina försäldrar från staden jag har bott i i 5 år, där jag har alla mina vänner. Mitt liv ligger nu i flyttlådor.. Igentligen vill jag flytta tillbaks till stan där mina polare bor, men det känns som att det är bätre att flytta till storstaden "man kan ju inte bo i en håla hela livet". Så jag vill samtidigt ha en egen lägenhet i stockholm, men det är väll nästan omöjligt att få, så det känns fett jobbigt. Hade jag det så skulle jag ju kunna hälsa på polarna men samtidigt ha en bra bas..
Sen är det allt det här med utbildning och saker man kan göra, det finns ju såååå oändligt många alternativ, man kan läsa i olika länder, olika skolor och på olika sätt.. Hur fan ska man kunna hitta något ultimat som passar just dig. Och sen rädslan och osäkerheten i att lämna allt och alla för att resa ut/flytta. joooobbigt
Och till råga på allt är det så stressande med alla livsstilar, allt mode, alla grejer man ska ha och kämpa för att skaffa, hålla sig uppdaterad på 1000 områden om 10 000 saker samtidigt..
Väldigt ofta så tänker jag bara tillbaks på gymnasiet och längtar bara efter en tidsmaskin så jag kan resa tillbaks till den okomplicerade tiden då det enda man gjorde var att hänga med polare och glida genom skolämnen. fan vad jag vill tillbaks till gymnasiet :)
Nu efter gymnasiet träffar jag knappt polare förutom på helgerna när vi festar, krettsen av folk man träffade nästan dagligen oavsett om det var bra vänner eller bekanta har ju gått från att vara ganska stor till ingen alls. Haha flickvän känns det ju som att jag kan glömma eftersom jag knappt känner några i min ålder i sthlm och har alltså inga att gå ut och träffa chicks med..
Och nej jag är inte personen som går ut själv och bara "skaffar" massa polare, tyvär.
Om du orkade läsa igenom mina frustrerade funderingar, så kanske du har något att skriva nu.. Har ni varit med om likande situationer? Känner ni igen er i all stress och hur har ni gått tillväga i sådana situationer i livet?
ursäkta stavningen och allt beklagande ;) julefrid