Ytlig?

När är man som mest ytlig egentligen?

Måste nog hålla med om krogen faktiskt, på en fest kan man av fler anledningar börja prata med folk och inse att dom kan vara ganska intressanta ändå, men på krogen är det sällan så, såvida man inte 10 i 2.00 raggar och tar vad man får ;)

När vet man att man blivit ytlig?

Det är nog väldigt individuellt. Men kan man inte gå in i en mataffär utan att ha rätt kläder eller "fixa" sig är det rätt illa enligt mig. Men som sagt, klart man gör sig fin för stan eller jobbet o.s.v men man får nog gå in i sig själv lite och kolla om allt man gör är värt det för ens endamål, eller om man helt enkelt bara e ytlig. Det är nog rätt negativt i mångas öron, men samtidigt betyder det ju på sätt och vis att man tar hand om sig, vilket i sin tur e positivt.

Är det bra att vara ytlig?

Ja och nej som sagt, du tar ju hand om dig själv och ditt yttre, men du kan missa många härliga personligheter i ditt liv om du dömer folk efter utseende.

orkar inte svara i frågeformulärsstylee, jag har bara en liten följdfråga: är det bara ytligt att bry sig om hur man ser ut, eller hur andra ser ut? är det det som är att vara ytlig? mycket upprepningar av y-ordet nu men..
jag tror att det är väldigt svårt att vara 100% yta, deep down under allt skal måste ju en människa finnas.

haha! okej, DET var ytligt!

nazkar P19

Jesus amalia, ja det var verkligen ytligt :)

När är man som mest ytlig egentligen?
Många säger på krogen. Jag måste sätta emot där, för allvarligt talat, när spriten går in går finkänslighet, finmotorik och principer ut. Folk blir snyggare när man är full. Jag skulle nog säga att folk aldrig blir så ytliga som på en strand, där har man dessutom inga kläder att gömma sig bakom.

När vet man att man blivit ytlig?
När man börjar skämmas för hur ens kompisar ser ut, och drar sig för att umgås med dom bara för att dom inte ser ut som folk man vill bli sedd med.
Självklart finns det andra tecken på att man blivit för ytlig. Men det där är väl ett ganska allvarligt.

Är det bra att vara ytlig?
Till en viss gräns ja, ytlighet är i allra högsta grad naturligt. Men med dagens ideal är det inte längre lika förnuftigt. När bred midja och stora bröst var det män suktade efter fanns det en naturlig orsak, och därför även ett syfte med ytligheten.



Snackade jag bara skit nu?

clone
nej, det tycker jag inte. däremot är det väl en himla skillnad på att det är "bra till en viss gräns" och att det är naturligt. folk är fåfänga (en produkt av ytlighet), ja, men är det bra? jag tvivlar...

jag läste inte dina svar, men jag svarar ändå ja på den frågan.

Helhet
Ja det var väl inget riktigt svar på frågan kanske.
Men såhär då, ytlighet är bra till en viss gräns för att om man bryr sig om hur andra ser ut, bör man även bry sig om hur man själv ser ut.
Även om fåfänga i sig kanske inte är ett bra fenomen så är det nuförtiden bra att bry sig om sitt eget utseende.

clone
jo, jag tänkte på det också. fåfänga kan vara "bra", eller åtminstone hälsosamt, om det innebär att man tar hand om sig själv. men att vara ytlig tycker inte jag kan vara bra på något sätt. för mig innebär det t ex det du nämnde: att man skäms över sina kompisar om de inte är och ser ut på ett visst sätt osv.

Helhet
Fast kan man verkligen bli kär i en människa utan att tycka personen är attraktiv, fast då är man iof inte ytlig.

Men det är bra om man är modellagent!

clone
nej, precis. då är man ju inte ytlig. :) men om man blir kär i någon tycker man förmodligen att den personen är attraktiv ändå. det är då klyshan "skönhet kommer inifrån" stämmer så jävla bra!

Helhet:
Ja men för att börja prata med en person (okänd), måste man ju på något sätt sortera ut vilka som ser intressanta ut, och då går man ju direkt på ytan.
Fast egentligen borde man ju börja prata med vem som helst, för snygga människor brukar oftast vara upptagna med sig själv.

När är man som mest ytlig egentligen?

När vi möter en person är utseendet det första vi ser. Hur ofta tänker vi inte något om hans/hennes utseende? För mig är ytlighet varje gång man tänker på personens yttre, och dömer smått efter det. När vi ser folk på stan gör vi det, när vi är på krogen gör vi det, på jobbet och på skolan gör vi det.. i alla fall jag! Ett ställe där vi inte är ytliga kan vara på internet, då vi inte ser varandra och börjar prata direkt.

När vet man att man blivit ytlig?

Blir man ytlig? Enligt mig är man alltid ytlig, men det är inget negativt att vara det. Det negativa med att vara ytlig är då man verkligen dömer någon och vägrar att lära känna personen bara för att man tycker att han/hon är ful.

Är det bra att vara ytlig?

Att vara ytlig ser jag som naturligt eftersom ytan oftast är det första vi ser hos andra människor. Att dömma folk efter ytan är  helt ok, så länge vi inte håller oss till den bilden. Tex. vi kan tycka att ngn är ful men det ska inte hindra oss från att prata och umgås med perosnen, lära känna personen. Det är när vi börjar dömma folk efter ytan och håller oss till den bedömningen som ytligheten är dålig. Tex. att vi vägrar lära känna den där fula människan bara för att han/hon är ful.

det är snyggt att vara ful.



det är allt jag har att säga.

who cares? så länge du trivs med att vara ytlig/oytlig så är det väl inga problem?
tror ingen kan vara helt oytlig...

Göra sig fin på jobbet stämmer fan inte på mig det beror ju på vilket jobb man har. Jag kan nog säga att jag gör mig finare på bakfyllan när jag sitter å petar navelludd framför datan än när jag går till jobbet.

ytlig? Visa pattarna!