Särskrivningar -Ett problem eller en utveckling?
Som rubriken lyder, är verkligen särskrivningar ologiska.
Jag har funnit många ord som låter trovärdigt.
Vi vet tex att ett ord har två ord i ett som (Leksak,Sjöhäst,Vithaj osv)
men det beskriver ju hur det sista ordet är. Att just den saken är gjort för att kunna lekas med och att en liten häst finns i en sjö (även om den finns i havet).
Det låter logiskt.
Varför inte ta och göra som vissa andra språkfamiljer har? Jag känner bara till Slavaiska språkuppbyggnad där vissa ord blir ett adjektiv.
Låt oss dra ett exempel.
Lek Sak är i Svenska ett särskrift, men i Slaviska språkfamiljen så gör man om första ordet till ett adjektiv. Därmed så blir det Lekig sak eftersom den saken går att leka med.
Eller kanske Trä Koja, att kojan är träig tex.
Jag vet inte vad ni tycker men, jag har hört att andra språkfamiljer slipper ha detta besvär som Kurdiska,Arabiska,Ryska,Kinesiska,Japanska.
Hur kan satsen egentligen bli fel om jag råkar göra ett mellanslag?
Sjuk Sköterska är en skillnad eftersom Sjuk är ett adjektiv och ett substanstiv. Men om två substanstiv möts så tycker jag att satsen inte kan bli fel.
Lång Hårig (Lång=adjektiv). Eftersom vi alla här vet ju att adjektiv förklarar ett ting.
Det kanske inte går i alla ord men vissa.
Barn Stol skulle kunna bli istället med hjälp av suffix bli Barnslig Stol eftersom då har man förklarat att stolen är till för barn och inte gjord av barn.
Vad tycker ni? Latinska Alfabetet saknar är för övrigt väldigt ogenomtänkt, det finns många uttal som inte existeras i alfabetet som -kä,-rs,-sch och att man delar upp språket i talspråk och skriftspråk.
Päls Mössa kom jag på nu, mössan är ju redan gjord av päls eller hur :) Därmed så bör inte tex de vara ett särskrift.