BattleBaey__ F16 Hah, jag har varit med om samma sak. Fast grejen var den att jag sa till honom att tagga ner lite, för jag ville inte att han skulle skicka massa bilder på sig själv till sina "tjejkompisar", eller vara ute med dom mitt i natten till 07.00 på morgonen.. Men han taggade aldrig ner och då gjorde jag slut. Han visste att jag mådde dåligt av det men han gjorde det för att jag skulle "respektera och vänja mig".. Om du tycker det är jobbigt, ställ ett ultimatum (det handlar inte om att kväva honom, det handlar om att han ska även respektera dina känslor) Men om han inte lyssnar på dem och ni inte kan kompromissa, så kanske han inte värdesätter dig lika mycket som du borde bli värdesatt.
Sariiiiiiiish
"man blir inte av med svartsjuka.. Det är bara naturligt att bli lite svartsjuk, det är lite soft liksom.. Man känner sig älskad på nått sätt. :)" svartsjuka har inte ett skit med kärlek att göra, bara osäkerhet och kontrollbehov.. det är "inte lite soft liksom" alls
svartsjuka har inte ett skit med kärlek att göra, bara osäkerhet och kontrollbehov.. det är "inte lite soft liksom" alls inte helt sant enligt mig. jag är svartsjuk men har bara varit det mot killar jag verkligen älskat. de jag inte varit svartsjuk mot har var de jag haft svalast känslor för och de jag litat minst på. för mig har det gått hand i hand, de jag älskat mest , mest svartsjuka. sen är det klart att svartsjukan kan bottna sig i något hos en själv, men den kan också vara befogad.
Femme fatale
jsut i trådskaparens fall kan jag inte säga att; du har problem fix yourself, för ärligt talat tycker jag att du har lite befogat att undra och nojja lite. det är klart att hon borde lita på sin kille men tänk om han då inte är en person att lita på? lätt att sitta bakom sin skärm och peka på att det alltid ska råda 100% tillit. ursäkta men folk är inte 100% änglar heller. int alla är trofasta ärliga, trogna partners. om hon misstänker något eller känner sig åsidosatt, som inte är något hopkok i henne shuvud så är det väl inte kosntigt att det kan stinga till det är tabu att vara svartsjuk i Sverige. det känns som att ha en rotesk hmsk sida som måste gömmas. Döäremot skämms jag inte ett dugg om jag känner att den är befogad. men när jag går för långt och liksom sätter ihopscenarion själv då inser jag att jag måste skärpa mig
Femme fatale
amar: du kanske har svårt att förstå varför en kille som är så fantastisk skulle vilja ha dej = osäkerhet man kan också anta att du skulle ta en förlust av någon du älskar hårdare än en förlust av någon mindre speciell = osäkerhet hoppas inte du tog det som ett personangrepp. jag bara tog fram möjliga exempel till varför det kunde vara så. flummigt det här blev :S
Amar F19 Men är du inte just svartsjuk för att du inte vill förlora den du älskar? Alltså är det rätt logiskt att dom du inte har så starka känslor så är du inte så rädda att förlora. Medans de som du verkligen vill ha, de är du mer benägen att försöka kontrollera med svartsjuka.? =)
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Asså så länge han bara skriver med pers å folk ringer så tycker jag bara du ska bita ihop... det är när det blir värre som du får öppna upp dig å säga allt som du tycker, och om han inte kan kompromissa lite då...ja då kanske han inte är den rätta...
kaay, faktiskt så var det så tat när jag blev lämnad av den jag älskade och var svartsjuk på var jag mest förvånad. jag var bergis på att han var helt hundra procent kär. så nej, det har inte varit osäkerhet på det sättet. men det är klart det ligger en form av osäkerhet, och det tycker jag bara är skönt. ovisshet är något positivt, ibland njuter jag av att jag kan känna såhär, eftersom det får mig att fatta vad jag har och värdesätta det ut i händerna. självkalrt främst med hjärtat och vänskap men öäven svartsjukan kan göra mig påmind om hur mkt han betyder för mig. så svartsjukan är inte enbart negativ, även om den är mkt jobbig.du kanske har svårt att förstå varför en kille som är så fantastisk skulle vilja ha dej = osäkerhet har aldrig tänkt så.
Femme fatale
Lynguistic Amar F19 Men är du inte just svartsjuk för att du inte vill förlora den du älskar? Alltså är det rätt logiskt att dom du inte har så starka känslor så är du inte så rädda att förlora. Medans de som du verkligen vill ha, de är du mer benägen att försöka kontrollera med svartsjuka.? =) javisst. det är ju inte enbart svartsjuka på en speciell person, man kan vara svartskjuk på en situation, t.ex. en tillvaro utan honom. kan inte förklara. en man jag inte känner för skapar inte känslostorm, så visst går svartsjukan och min grad asv älskande hand i hand. för mig.
Femme fatale
kayy . tror jag glömde nämna det. att min svartsjuka behöver inte handla om att jag känner mig bristande. snarare svartsjuk på en tillvaro utan honom, även om jag vet vart jag har honom. dock tillhör jag den skaran som med ärlig arm kan säga att jag inte litar 100% på någon utom min familj. det är inget illa menat mot de jag älskar. jag litar på dem till 99,9% eller jag tror jag kan lita på dem till 100% men svek sker där ute i världen, och jag är inte immun mot svek precis som någon annan inte är det. jag har aldrig varit svartsjuk på att "han älskar inte mig" det har aldrig handlat om det. ofta om ytligare grejer
Femme fatale
amar: okej, man ska alltid känna att man kan vara stark i en situation som innebär svek. men det är skönt att lära sig lita på folk, även om det innebär att man blir sviken. vad menar du förresten med att du "snarare är svartsjuk på en tillvaro utan honom"?
kaaay javisst, jag menar itne att jag går runt och är suspicous, jag menade mer att jag litar inte blint, jag kan inte gå runt och tro att min kille ALDRIG kan svika mig, så tänker ju många. men de finsn inga garantier, menade mer så :) det jag menade med svartsjuk på en tillvaro utan honom, vet inte hur jag ska förklara, menar mer att jag älskar honom så pass att det sticker till av svartsjuka att inte få vara med honom. jag ville bara förklara att svartsjukan kan även den ha olika form. det är svårt att ibland förklara en känsla. som vanlig svartsjuka men utan en person som motiv snarare en situation, kanske som du sa, en dag då man inte är viktig för den människan. men det handlar inte om att jagTROR att det ska hända, eller att jag känner mig oviktig. förstår du hur jag menar? om han t.ex. åker till sitt hemland för att träffa sin morsa, så är jag ju superglad för hasn skull att han har kvalitetstid med sin familj men jag kan vara svartsjuk på att int få vara med honom. det är självfallet itn riktat mot hasn familj utan mer distansen till honom, fysiskt.
Femme fatale
alla upplever ju känslor olika och sätter olika namn på dessa. jag förstår dig även om jag skulle använt ett annat ord för det du beskriver. för mig är svartsjuka en rädsla för att bli övergiven fysiskt eller psykiskt av någon man älskar/tycker mkt om
Amar F19 Då kan det fortfarande vara så att svartsjuka handlar om att man som person är osäker på sig själv. Och är rädd för att förlora de personer som man älskar mest.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Är min jacka snygg? Ja jättefin! (NEJ) Blev du avensjuk nu? Nej då! (JO) Svälj människa for ..
www.justdet.se - svensk hiphop
man slutar tro att man äger folk så blir det bättre
Soder : Skillnad på avundsjuka och svartsjuka. Och sen så anser jag att även den mest svartsjukaste människan inte har en anledning att vara svartsjuk om den är med rätt person.
At the gates of Eternity...
Jag va inte så svartsjuk i början av mitt förhållande men han va sjukt svartsjuk. Verkligen svartsjuk! Och då började jag också bli sån mot honom. Efter att det tog slut blev jag så jävla svartsjuk, har aldrig känt så innan. Kunde knappt sova för att jag tänkte på att han kanske är med nån annan eller kommer att bli tillsammans med nån annan. Men då är det ju lite annorlunda, för då vad det slut och då finns det större skäl till varför man blir MER svartsjuk. För när jag va tillsammans med honom så visste jag hur mycket han älskade mig och jag oroade mig inte så mycket. Men när jag inte va tillsammans med honom mer, då blev jag helt galen! Och det har varit slut i 2 år och ännu idag är jag så jävla svartsjuk och är så kass på att dölja det för honom. Hatar mig själv för att jag är sån. Trodde aldrig jag skulle bli så.
*Jag va bara inte gjord för dessa dar, dessa dar va inte gjorda för mig*
Nu tog jag upp tråden igen by the way...ville inte skapa nån ny. Men intressant samtalsämne iaf...
*Jag va bara inte gjord för dessa dar, dessa dar va inte gjorda för mig*
Hehe, whata fuck? Hur gammal tråd som helst ju :P Alltså, jag håller fast på mitt inlägg. Rätt person kommer inte ge dig en anledning till att bli/vara svartsjuk.
At the gates of Eternity...