Att släppa taget..

Att släppa taget..

För två månader sen, fick mitt 2,5 år långa förhållande, med den största kärleken i mitt liv, ett slut. Hon vet inte längre vad hon vill..

Jag ville att vi ändå skulle försöka vara vänner, för vi betyder mycket för varandra, även idag. Under dom 2,5 åren har vi aldrig haft ett större gräl, alltid stöttat varandra, aldrig hindrat någon av oss från att göra det den andra vill, alltid funnits där.

Och det vill jag göra även idag, men det går inte, saknaden går aldrig över om jag pratar med henne, träffar henne, var och varanna dag.

Även hon saknar mig fortfarande, men vill inte ha ett förhållande, just nu. Det är där skon klämmer, jag vet inte om jag heller vill ha ett förhållande, just nu. Vi vill båda känna att vi kan klara oss själva, ingen av oss har bott helt ensam, med ensamt ansvar om livet.

Men det jag är rädd för, är att hon faller för någon annan, medans vi är i sär för att leva ensamma. Inget hindrar mig från att gå vidare och träffa någon ny, förutom min saknad efter henne.

Jag vill inte släppa taget, fast jag vet att jag måste...


Någon som vart i samma sits, har tips eller andra funderingar, dela gärna med er.