Krig är coolt. På film.

Krig är coolt. På film.

Fnittrande fjortisar. Reklamtokiga snorungar. Tunghånglande par. Gissa vart jag varit idag. Kommer du inte på? Jag fortsätter med: Popcorntuggande pappor. Långa människor på stolen framför en och en massa jävla pratande, prasslande och slurpande. Nu måste ni ha listat ut det. JA. EXAKT. På bio, filmstaden söder med Mary.  

Jag kan bara inte sluta att älska krigsfilmer. Skiter i om den handlar om hur hårt THE U.S ARMY/MARINÉ kämpade i Vietnam, Tyskland, Ryssland, Afrika, Japan och USA. Skiter i om det handlar om hur Tyska SS kämpade i andra världskriget. Jag skiter även i hur fjantigt patriotiska de flesta filmer är, hur mycket cliché det är över dem. Jag skiter i om ni tycker att jag är omogen, men krig är fan coolt. På film. Jag kan inte låta bli att bli den lilla pojken som lekte med plastsoldater i sandlådan igen när jag ser en mäktig scen där det fälls bomber och män dör. Det är mäktigt, det är gripande och åter igen coolt. Missförstå mig rätt när jag skriver coolt. Tänk er att ni sitter brevid eran 10 åriga kusin som kollar på "Independence Day" en fredagkväll med en Pallekuling Godispåse (Sorry, kunde inte låta bli att bli nostalgisk) i knät. När scenen där dem onda naziutomjordingarna spränger skiten ur det ynkliga Vitahuset kommer så säger han häpnad och helt uppspelt "Coooooooooooolt". Japp, där har ni det, coolt som i "Independence Day Coooooooooooolt". Även fast jag ogillar filmen så var det ett bra exempel, tycker jag då. Jag som är lite omogen.  

Ja förlåt. Varför jag tar upp detta är nämligen för att det var en trailer som tog andan ur mig före filmen. En löjligt Patriotisk Amerikansk krigsfilmstrailer. Så, jävla, bra! Jag skall se den och jag skall skrika "Coooooooooooolt" vid varje explosion och skottavlossning som förekommer i filmen.  

Nu såg inte vi någon krigsfilm utan en Tro-krigsfilm. Den där "Worltrade Center" filmen med Hollywoods lessnaste ögon (läste det någonstans, förstår inte vad dem menar) Nicholas Cage. Och ja visst var det en okey film. Lagomt gripande, jävligt kännslomässig och jävligt mycket pissnödig var jag. Filmen höll mig kvar och den får väll ca 5 av 10. Den fick mig faktiskt att röra på smilbanden ibland också. Men nästa gång vi går på bio så skall Linus välja film. Då kan jag lova att det blir krigsfilm för hela slanten. Jag skall sitta och prassla i godispåsar, smaska med mina popcorn och surpla i min läsk. Åh gud vad jag hoppas att jag sätter mig framför en kort 11 åring så jag kan vara den som skymmer halva duken för en gångs skull. Det skulle kännas Coolt. Jävligt Coooooooooooolt.




Är det någon annan som blir som en 10 åring igen av vissa saker? Som t.ex mig,  jag har mina krigsfilmer.