Mina nya arbetskamrater är imbecilla idioter.
För exakt två dagar sen började undertecknad på en nytt, dagsfärskt och spännande jobb. Då jag ganska omedelbart brukar tröttna på nya människor, nya miljöer och framförallt nya uttryck, är detta en av dessa händelser som verkligen får min båt att flyta och trivas. Giget är förhållandevis schysst och går ut på att kränga diverse alarm till nyvakna och allmänt ovetande norrmän. Hela situationen är faktiskt ganska taskig, ganska girig, men också alldeles enkel och oerhört välbetald.
Men nu till det lilla kruxet. Människorna som plötsligt forvandlades från namnlösa ansikten till permanenta kollegor, är för att använda rättstavad och grammatisk kontrollerad svenska,
kompletta och totala idioter. Jargongen som råder på kontoret är en salig och sjuk blanding av extrem kapitalism, småputtrande rasism och underlig människosyn. Chefen är en tokig pakistanier som aldrig slutar prata eller studsa, och har absolut inte alla x (fyll i med valfritt substantiv) i y (komplettera med en lokation).
Hur tacklar jag en sådan här situation bäst?
Ska jag bita i det sura äpplet, knyta näven lite extra hårt i fickan och rida ut stormen som en förmögen och välgödd sjörövarkung, eller är det kanske sundare och och smartare att ställa till med rent jävelskap, lite pandemonium och således en säker väg till a-kassan?
Jag behöver desperat hjälp här, så kom med lite snygga tips, kloka lösningar och känn er för all del, inte rädda för att ställa obekväma eller skrämmande frågor... Skjut!
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.
|