Tjuvlyssnat? Nej, inte riktigt.
Om ni inte har varit inne på http://www.tjuvlyssnat.se/ så är det kanske dags att göra det, även om det inte alltid är förbannat roligt. Idéen är tagen därifrån, men det här handlar om min familj och allt är självklart sant.
Vi behöver hjälp, en man har tappat sin pung här!
(En pappa till en klasskamrat cyklar förbi, stannar och anklagad felaktigt mig, som då är 7 år, för att mobba hans son. Mamma står bredvid och lyssnar)
Manlig man 35+: Hörru, micke! Nu får du allt sluta att slå min son varje jävla dag! Någon måste fan säga till och det blir jag den här gången!
Jag: Men, jag har inte alls slagit !
Mamma (till mig): Har du det micke?
Jag (till mamma): Nej, jag lovar!
Manlig man 35+: Men du, marie, jag kanske skall lära din son hut?
Mamma: Du, kom ner ifrån cykeln så skall vi se vem som är man här.
Manlig man 35+ (generad): Vaaaa?
Mamma: Om du någonsin säger ett ord till min son igen , då jävlar, då JÄVLAR skall du få se.
(den manliga mannen cyklar hem, medan jag kramar mamma och börjar dansa runt henne)
En korv och en pucko, tack!
(Pappa träffar en person som har snackat skit om familjen, båda har med sig varsin hund)
Pappa: Jaha, det är inte varje dag man ser en statoilmenu är ute och går.
Gubbe 55+: Va?
Pappa: Ja, en korv och en pucko...din hund är fet och du är totalt puckad!
Killen som alltid svarade "ja" eller "nej".
(Familjen har precis kommit hem ifrån en middag som syster bjöd på)
Mamma (till Niklas): Hade du roligt?
Niklas: Ja, det var riktigt roligt, fakiskt.
Mamma: Du ser, det kan faktiskt vara roligt att gå på middag ibland.
Jag (till niklas): Jag hörde inte att du sa mer än 3 meningar på 2,5 timme. Hur kunde du ha roligt?
Niklas (till mig): Ja, precis, det var roligt.
En komplimang räddar alla situationer.
(Syrrans barn har precis döpts, jag och pappa sätter oss ner vid hennes polares bord)
Pappa (till syrrans vän): Jaha, så det är dags snart? Vad roligt!
Syrrans vän (förvånad): Vad menar du?
(Jag tittar ner i bordet och skäms)
Pappa: Ja, men du är väl med barn va?
Syrrans vän (arg): Nej, det är väl den här tröjan!
Pappa: men du är i den åldern...eh....eh...ja...du förstår.
(Jag och syrran skäms samtidigt som vi skrattar halvt ihjäl oss. Vi går ifrån bordet, syrran till köket och jag går ut på gården, efter någon minut kommer vi tillbaka)
Pappa (till syrrans vän): Det var en fin tröja i alla fall!
En hora har verkligen stake i sig.
(Niklas ser sorgsen ut när han kommer hem)
Mamma: Hur är det gubben?
Niklas: Ja, en kille i min klass sa att du var hora...
Mamma: Niklas det är jag inte, du behöver inte vara ledsen för det.
(Dagen efter går mamma till skolan och går in mitt under en lektion)
Mamma: Vem var det som kallade mig hora igår?
(Alla barnen är tysta och tittar ner i sina bänkar)
Mamma: Okej, men jag vet vem du är. Men för det första är jag inte alls en hora utan jobbar med papper. Vet du ens vad en hora är?
(Alla barn stirrar ner fortfarande ner i bänkarna)
Mamma: Jag vet att din mamma skäms när du säger sådant och jag hoppas verkligen att hon får veta det här.
( 30 minuter senare är det rast)
Kille (till Niklas): Förlåt....jag skall inte säga det igen. Din mamma är häftig!
Pojken och vargen, en modernare variant.
(Fredrik kommer sist in till middagsbordet)
Fredrik: alltså ni skulle sett vad som hände! vet ni vad som...
Alla: INGEN BRYR SIG OM DITT SPEL!
Fredrik (ledsen): meh...det var en fågel som åkte in i fönstret....
Hej, vi har aldrig träffats. Kommer du ihåg mig?
|